söndag 13 mars 2016

Bibelläsningar för Familjekretsen. 84. Att bryta upp och vara med Kristus

Bibelläsningar för Familjekretsen

84. Att bryta upp och vara med Kristus

1. I vilken sinnesstämning var Paulus, då han skrev till filipperna?
Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre.” Filipperbrevet 1:23.

2. Vilka var de två ting, som låg Paulus så varmt om hjärtat?
För mig är livet Kristus och döden en vinst.” Vers 21.

3. Vad menar han med uttrycket ”att bryta upp”?
Själv offras jag redan som ett dryckesoffer, och tiden för mitt uppbrott är inne.” Andra Timoteusbrevet 4:6.

4. Vad var Kristi verk tillförsäkrat, vare sig Paulus levde eller dog?
Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör.” Filipperbrevet 1:20.

5. Med vilka ord uttrycker han samma tanke?
För mig är livet Kristus och döden en vinst.” Vers 21. En vinning inte för honom själv, utan för Kristi verk, såsom han sagt i den föregående versen.

6. Vad var det då, som gjorde Paulus mera angelägen om, att leva?
Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen.” Vers 24.

7. Vad var det, som drog honom till åstundan, att bryta upp eller lägga ned sitt liv?
”{A}tt bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre.” Vers 23.

8. Hur lång tid efter uppbrottet skulle gå, innan Paulus kunde vara med Kristus?
När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.” Första Tessalonikerbrevet 4:16, 17. Se även Första Korintierbrevet 15:51-54; Andra Timoteusbrevet 4:7, 8.

9. Om ingen kan vara med Kristus förrän vid uppståndelsen, hur kunde det ha varit bättre för Paulus, att bryta upp hellre, än att fortfara att leva, vad det angick honom själv?
Enär ingen märker tidens flykt i dödens omedvetna tillstånd (Predikaren 9:5; Psaltaren 146:4), skulle det för honom ha varit blott som ett ögonblick, om än två tusen år hade gått före uppståndelsen.


Dr. Priestly säger: ”När aposteln betraktar sitt eget tillstånd, är det helt naturligt för honom att förbinda slutet på sitt liv med begynnelsen på det eviga livet, eftersom han i sitt omedvetna tillstånd ej kunde ha lagt märke till tidens flykt mellan sin död och sin uppståndelse. Att aposteln inte tänkte på någonting mindre, än Jesu andra ankomst ses tydligt av det uttryck han använder, nämligen att vara med Kristus, vilket inte kunde ske förrän vid den händelsens inträffande. Ty Kristus har Själv sagt, att Han skall komma igen, och att då skall Han ta Sina lärjungar till Sig, vilket tydligt antyder, att de inte skall vara med Honom förrän vid den tiden.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.