White. Undsättningsplanen. Kapitel 24. Mirjam

Undsättningsplanen

Kapitel 24
Mirjam

Av: Ellen White

Efter det, att Mose hade sagt Herren att han inte ensam orkade med bördan från folket, och Gud hade anvisat honom att välja ut sjuttio av de äldste, samt Han hade lagt samme Ande på dem, som vilade över Mose, blev Aron och Mirjam avundsjuka, eftersom de inte hade tillfrågats om saken med de äldste. De hade inte förlikat sig med faktumet, att Mose så snabbt hade tagit emot sin svärfar Jetros råd. De var rädda för, att denne ägde större inflytande över Mose, än de själva gjorde. Och nu hade de sjuttio äldste valts ut utan deras åsikts inhämtande; och eftersom de aldrig hade känt ansvar och de bördor, som Mose kände för folket, fann de det inte verkligt nödvändigt med hjälp från de sjuttio äldste. ”De sade: ’Är då Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?’ Och Herren hörde detta.” Fjärde Moseboken 12:2.

Aron och Mirjam menade, att eftersom de hade valts ut till att bistå Mose i arbetet, bar de arbetsbördan lika väl som Mose. Och då Herren hade talat genom dem, liksom genom Mose, varför skulle då Mose klaga på tunga bördor och säga sig ha användning för sjuttio utpekade domare och äldste som biträden? Mose kände sin svaghet. Han insåg vikten av det stora arbete, vilket anförtrotts åt honom, så som ingen annan människa någonsin hade insett det. Aron hade visat sin svaghet, genom att ge efter för folket, och dana en gjuten kalv i Mose frånvaro. Gud hade alltid varit Mose rådgivare.

Då Mirjam blev avundsjuk på Mose, fann hon lätt fel, genom att betrakta händelserna i hans liv, som Gud hade gripit in i. Hon beklagade sig över Mose, för att han gift sig med en etiopisk kvinna, i stället för att ta en hustru ibland hebréerna. Mose hustru var inte svart, men hennes hudfärg var något mörkare, än hebréernas. Hon var blyg till läggningen, ömhjärtad och blev starkt påverkad av, att se lidande. Detta var grunden till, att Mose gick med på att hon återvände till Midjan, medan han var i Egypten, så att hon slapp se de fruktansvärda plågor, som Herren lät drabba Egypten. Efter det, att hon hade träffat sin man i ödemarken, såg hon att hans bördor och bekymmer höll på att beröva honom livet, och i sin ångest gjorde hon sin far medveten härom. Jetro hade lagt märke till, att hela ansvaret för folket vilade på Mose, och rådde honom därför till, att värna om den hebréiska härens intressen, medan värdiga människor, som var fria från begär, skulle väljas ut till att ta sig an folkets världsliga angelägenheter.

Efter det, att Mirjam blivit avundsjuk, inbillade hon sig själv, att Aron och hon hade försummats, och att Mose hustru var orsaken – att hon hade påverkat makens sinne – så att han inte rådgjorde med dem om så viktiga ting, som han gjort tidigare.

Herren hade hört de knorrande orden mot Mose, och det gjorde Honom missnöjd; ty Mose var väldigt saktmodig eller ödmjuk, framför alla människor på jordytan. ”Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: ’Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet.’ Och de gick ut dit alla tre. Då steg Herren ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. Och han sade: ’Hör nu mina ord. Om det finns en Herrens profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm. Men så gör jag inte med min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd. Jag talar ansikte mot ansikte med honom, tydligt och inte i gåtor, och han får se Herrens gestalt. Fruktar ni då inte att tala illa om min tjänare Mose?’ Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem. När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk. Då sade Aron till Mose: ’O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått. Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet.’ Då ropade Mose till Herren: ’O, Gud, gör henne frisk!’ Herren svarade Mose: ’Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan skall hon tas emot igen.’” Verserna 4-14.

Skyn avlägsnades från uppenbarelsetältet, ty Guds vrede vilade över Mirjam, och skyn vände inte tillbaka, förrän hon förpassats ut ur lägret. Gud hade valt ut Mose, och lagt Sin Ande på honom; och genom att klaga på Guds utvalde tjänare, uppträdde Mirjam inte bara oanständigt mot Mose, utan även mot Gud, som Själv hade valt ut honom. Aron drogs med av sin systers avundsjuka. Han kunde ha förhindrat detta onda, om han inte hade hållit med henne, och hade visat henne syndigheten i hennes uppträdande. Men i stället för detta, lyssnade han till hennes klagosång. Mirjams och Arons klagomål står nedskrivet som tillrättavisning för alla, som ger efter för avund, och knotar mot dem, som Gud lägger Sin arbetsbörda på.