Bibelläsningar för Familjekretsen. 20. Världens profetiska Historia

Bibelläsningar för Familjekretsen

20. Världens profetiska Historia

1. Ibland de fångar, som blev förda från Jerusalem till Babylon, vilka var de förnämsta personerna?

”Bland dessa var Daniel, Hananja, Misael och Asarja av Juda stam.” Danielsboken 1:6.

2. Vem var Nebukadnessar?

”I Juda kung Jojakims tredje regeringsår kom Nebukadnessar, kungen i Babel, mot Jerusalem och belägrade det.” Danielsboken 1:1.

3. Vad var det, som fördrev sömnen från Nebukadnessar?

”I sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös.” Danielsboken 2:1.

4. Vad sade spåmännen, då konungen fordrade, att de skulle säga honom drömmen och dess uttydning?

”Kaldeerna svarade kungen: ’Det finns ingen människa på jorden som kan meddela konungen det han vill veta…. Det som konungen begär är alltför svårt, och det finns ingen som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.’” Verserna 10, 11.

5. Vilken befallning gav konungen i sin vrede?

”Detta gjorde kungen så vred och förbittrad att han befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babel.” Vers 12.

6. Vad gjorde Daniel, för att avvända följderna av denna befallning?

”Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen uttydningen.” Vers 16.

7. Hur kungjordes uttydningen för Daniel, sedan Daniel och hans medbröder bett till Gud om denna sak?

”Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten”. Vers 19.

8. Vad blev Daniel frågad om, då han sedan kallades inför konungen?

”’Kan du verkligen låta mig veta den dröm som jag har sett och vad den betyder?’” Vers 26.

9. Vilket ödmjukt och slående svar gav Daniel på frågan?

”[D]et finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar.” Vers 28.

10. Vad hade konungen sett i sin dröm?

”Du, o konung, såg i din syn en stor staty framför dig, och den var hög och dess glans överväldigande. Den var förskräcklig att se på.” Vers 31.

11. Av vilka beståndsdelar var statyn eller bildstoden sammansatt?

”Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera.” Verserna 32, 33.

12. Vad såg konungen hända med bildstoden?

”Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem.” Vers 34.

13. Vad inträffade därefter?

”Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden.” Vers 35.

14. Vilken förklaring gav Daniel om guldhuvudet?

”Du, o konung, konungarnas konung, som himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära, i din hand har han gett människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än bor, och han har satt dig till herre över alltsammans. Du är det gyllene huvudet.” Verserna 37, 38. Guldhuvudet betecknade Nebukadnessar eller hans rike.

Anm.: ”Nu öppnas för oss ett av de storslagnaste kapitlen i den mänskliga historien. Åtta korta verser innehåller hela historien, som omfattar hela världens ståt och prakt från den tiden intill änden. Den kan läras utantill på en kort stund, och likväl omfattar den en tidsrymd, som når mera än tjugofem århundraden tillbaka i tiden samt går framåt förbi konungarikens och kejsardömens omstörtning till den oändliga evigheten. Den innefattar allt detta, men är dock så detaljerad, att den ger en ingående beskrivning av de världsliga rikenas yttre drag från Daniels tid till våra dagar. Mänsklig visdom har aldrig utfärdat en så kort beskrivning, som innefattar så mycket. Mänskligt språk har aldrig i så få ord uttryckt så många historiska sanningar. Guds finger skönjs eller ses häri. Det är en uppenbar regel vid uttydningen av profetior, att nationer ej går att uppmärksamma i profetian, förrän de blivit så förbundna med Guds folk, att deras religiösa historia ej kan göras fullständig, utan att även nämna nationerna. Då detta blev fallet med Babylon, var det, från profetens synvinkel, ett stort och övermäktigt välde i den politiska världen…. Så långt vi vet, var alla provinser eller länder, vilka Babylon på höjden av sin makt sökte att erövra, underlagda dess välde.

År 606 f.Kr. kom Babylon i beröring med Guds folk, då Nebukadnessar intog Jerusalem och bortförde judarna i fångenskap. Det är alltså från den tiden ett ämne för profetian.

Det babyloniska rikets beskaffenhet utmärks genom den del av bildstoden, som föreställer det, nämligen guldhuvudet. Babylon var det rikaste väldet under denna tid. Huvudstaden, med samma namn, var vida överlägsen sina senare medtävlare. Belägen i Österns fruktbaraste land; utlagd i en fyrkant, 96,5 kilometer i omkrets och 24,125 kilometer på alla sidor; omsluten av en mur, 106,68 meter hög och 26,51 meter tjock, med ett dike runt omkring den av samma kubikinnehåll som muren; indelad i 676 stadstomter eller kvarter, vardera 3,6 kilometer i omkrets; med 15,24 meter breda gator, som korsade varandra, tjugofem åt vartdera hållet, alla av dem räta och jämna samt 24,125 kilometer långa; med 362,1 kvadratkilometer av yta, indelad som nyss beskrivits och utlagd i sköna och växtrika lustgårdar, omväxlande med praktfulla hus och palats – …. denna stad, i vilken fanns många världsunder, var i och för sig själv ett annat och större världsunder. Aldrig förut hade världen burit en stad lik denna; aldrig har dess like funnits sedan den tiden. Och där, med hela världen knäfallande invid hennes fötter, satt hon lik en drottning i ojämförlig ståt, en heder för jordens riken, det förnämsta av kaldéernas förträffliga konstverk, en passande huvudstad för det rike, som framställdes genom den stora historiska bildstodens guldhuvud. Så såg Babylon ut, under den tid Nebukadnessar, som var ung, tapper, kraftig och väl uppfostrad, regerade på dess tron.” – Tankar öfver Daniel och Uppenbarelsen, sid. 29-31.

15. Vad sägs om det nästföljande riket?

”Men efter dig skall det uppstå ett annat rike, obetydligare än ditt”. Danielsboken 2:39, första delen.

16. Vem var den siste konungen i Babylon?

”Samma natt dödades Belsassar, kaldeernas kung. Och medern Darejaves tog emot riket när han var sextiotvå år.” Danielsboken 5:30, 31.

17. Till vem blev Belsassars rike givet?

”Ditt rike är delat och givet åt meder och perser.’” Vers 28.

Anm.: ”Xerxes, konung över mederna och i Danielsboken kallad för Darius, påkallade hjälp från sin systerson, Cyrus, på persernas sida, i sina försök att erövra Babylon. Kriget fortgick med oavbruten framgång för mederna och perserna, till dess i Nabonidus’ artonde år – sonen Belsassars tredje regeringsår – Cyrus på allvar började att belägra Babylon, den enda stad, som ännu höll ut mot honom i hela Österlandet. Babylonierna, som var samlade inom stadens ogenomträngliga murar och hade förråd nog att räcka i tjugo år och tillräckligt med odlingsbart land inom staden för att förse invånarna och hären med föda på obestämd tid, bespottade Cyrus från sina höga murar och förlöjligade hans fruktlösa försök, att inta staden.

Just i deras känslor av trygghet låg deras största fara. Cyrus beslöt, att utföra med krigslist, vad han inte lyckats åstadkomma med makt; och som han fick höra, att en årlig fest var i annalkande, under vilken babylonierna skulle komma att överlämna sig åt munterhet och utsvävningar, bestämde han sig för att utföra sitt beslut den dagen. Det fanns ingen ingång till staden, undantagandes floden Eufrats in- och utlopp under stadsmurarna. Han beslöt att förvandla floden till en landsväg, på vilken han kunde tränga in i fiendens starka fästning; och för att göra detta, måste vattnet avledas. På festkvällen delade han in sin armé i tre avdelningar, den första att på utsatt tid avleda floden till en stor utgrävd insjö ett kort avstånd ovanför staden; den andra att ställa sig vid flodens ingång i staden och den tredje vid utloppet därifrån. De senare avdelningarna skulle, så fort de funnit floden gångbar, träda in i staden, sedan bege sig till kungapalatset, slå ned vakterna samt tillfångata eller slå ihjäl konungen…. Ty på båda sidor om floden var det höga murar, lika tjocka som den yttre stadsmuren och sträckande sig genom hela stadens längd. I dessa murar var stora kopparportar, vilka, då de var stängda och bevakade, förhindrade inträde i staden; och hade de alltså varit stängda vid denna tid, kunde soldaterna ha tågat in och ut hur mycket som helst på flodbädden, utan att ha verkställt det ringaste för stadens erövrande. Men i deras utsvävningar denna avgörande natt, hade dessa portar lämnats öppna, och soldaternas inträde upptäcktes inte…. Cyrus’ soldater tillkännagav sin närvaro i staden, genom att först anfalla den kungliga vaktstyrkan. Belsassar blev snart varse orsaken till uppståndelsen och dödades, under det att han förgäves kämpade för sitt värdelösa liv. Belsassars fest beskrivs i det femte kapitlet av Danielsboken, och beskrivningen slutar med dessa enkla ord: ’Samma natt dödades Belsassar, kaldeernas kung. Och medern Darejaves tog emot riket när han var sextiotvå år.’” – Tankar öfver Daniel och Uppenbarelsen, sid. 32, 33.

18. Genom vilken sinnebild är det medo-persiska riket framställt på ett annat ställe?

”Baggen som du såg, han med de två hornen, betyder Mediens och Persiens kungar.” Danielsboken 8:20. Denna bagge eller vädur omtalas först i Danielsboken 8:2, 4.

19. Vad kom emot denna vädur?

”När jag funderade på detta, se, då kom en bock västerifrån. Han hade ett väldigt horn i pannan och gick fram över hela jorden, dock utan att röra vid marken. Han närmade sig baggen med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och han sprang emot honom i raseri.” Verserna 5, 6.

20. Vad ledde sammanstötningen till?

”Jag såg honom komma ända inpå baggen och rasande störta sig över honom, och han stångade baggen och krossade hans båda horn…. Bocken blev mycket mäktig.” Verserna 7, 8.

21. Av vilket rike var getabocken en symbol eller sinnebild?

”Bocken är kungen av Grekland. Det stora hornet i pannan är den förste kungen.” Vers 21, Bibel 2000. Grekland följde alltså på Medien och Persien.

22. Varmed betecknas Grekland i bildstoden?

”[O]ch därefter ett tredje rike av koppar, och det skall regera över hela jorden.” Danielsboken 2:29, sista delen.

Anm.: För uppfyllelsen av denna profetia är det ej nödvändigt, att vart och ett av dessa riken skall härska oinskränkt över varje folkslag och alla omkringliggande länder. Babylon härskade aldrig över Grekland och Rom. Men då ett av dem fick övertaget och blev den främsta makten i den politiska världen, överträffande alla andra, kunde man i denna betydelse tala om det såsom ett världsrike. Alla folk hyste fruktan för det, liksom Palestinas invånare, då de fick höra, hur israeliterna hade lyckligt kommit över Röda Havet och om den stora seger de hade vunnit över Farao. Så sade Rahab till Israels spejare: ”’Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er.” Josua 2:9. Sådana uttryck brukas ännu. Vi säger om en sed, att den är allmän, men med det menar vi inte, att alla människor i världen har antagit den. Vi menar bara, att den är av sådant anseende, att den respekteras av de flesta. Så förhåller det sig även med de profetiska rikena. Ingen kunde med framgång motstå dem. Därför kallas de för universella eller världsriken.

23. Vad sägs om det fjärde riket?

”Det fjärde riket skall vara starkt som järn, för järnet krossar och slår sönder allt. Så som järnet förstör allt annat, skall också detta krossa och förstöra.” Danielsboken 2:40. Om de tre första rikena var världsriken, och det fjärde var starkare än alla de andra, måste även det ha varit ett världsrike. Två världsriken kan inte existera på en och samma gång. Om det alltså finns ett fjärde världsrike, måste detta vara det, som betecknas med benen av järn.

24. Var omtalas en sådan makt?

”Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.” Lukasevangeliet 2:1.

Anm.: Den romerske kejsaren, som här omtalas, hade makt till att skattskriva hela världen. Detta visar, att hans herradöme utsträckte sig över hela världen.

Historieskrivaren säger härom: ”Det romerska riket uppfyllde hela världen, och då dess regeringstömmar lades i händerna på blott en man, blev världen ett säkert och bedrövligt fängelse för hans fiender. Den kejserliga despotismens slavar väntade på sitt öde med tyst förtvivlan, vare sig de blev dömda till att släpa sina förgyllda länkar i Rom eller Senaten, eller de fick tillbringa sitt liv i landsflykt på Serifus’ nakna klippor eller på Donaus frusna stränder. Ett försök att göra motstånd, skulle blott medföra döden, och att fly var omöjligt. De var omgivna på alla sidor av ofantliga landsträckor och havsytor, vilka de inte kunde korsa utan att bli upptäckta, gripna och återförda till sin förtörnade herre. Utanför landgränserna kunde deras spanande blickar ej upptäcka något annat än hav, obebodda öknar, fientliga barbarer med sina råa seder och ett främmande språk eller underlydande konungar, vilka gärna ville köpa kejsarens beskydd, genom att offra en förhatad flykting. Cicero sade till den landsförviste Marcellus: ’Kom ihåg, att var du än är, är du likväl i kejsarens händer.’” – Gibbons Decline and Fall of the Roman Empire, kap. 3, st. 37.

25. Vad betyder det, att fötterna och tårna bestod av en blandning av järn och lera?

”Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett splittrat rike”. Danielsboken 2:41.

Anm.: Att järnet var blandat med lera visar den svaghet, som inkom i riket på grund av tilltagande vällust och veklighet, vilka gjorde riket till ett lätt byte för de vilda stammar, som var bosatta på de ofantliga landområdena norr och öster om det västra Rom. Sedan de hade tilltagit i antal under de många föregående århundradena, samlade de sig slutligen under den första delen av den kristna tidsåldern i talrika skaror, liksom de mörka molnen hos en förhärjande storm utmed det romerska rikets gränser. Av dessa uppdelades det västra Romarriket i tio delar. För denna uppdelning åtgick omkring ett hundra femtio år från mitten av det fjärde århundradet till nära slutet av det femte. Ingen historieskrivare räknar begynnelsen av det romerska rikets upplösning tidigare, än år 351, och ingen räknar slutet därpå senare, än år 483 e.Kr. Med hänsyn till de mellanliggande årtalen, från vilka man skall räkna vart och ett av de tio rikena, som uppstod från det romerska rikets ruiner, är åsikterna olika ibland olika historieskrivare; och detta är ej så underligt, när man betänker, att denna tid var full av förvirring, då många förändringar måste göras på kartan över det romerska riket på grund av uppror, omstörtningar och förändringar för och emot; nationer uppkom och omstörtades ofta hastigt. Men alla historieskrivare är eniga om detta, att tio olika riken slutligen blev upprättade på det område, som tillhörde det västra Rom, så att vi med goda skäl kan hänföra dem till tiden mellan de två sistnämnda årtalen, 351 och 483 e.Kr.

Uppkomsten av de tio nationer, vilka var de verksammaste i att upplösa det romerska riket, kan utan hänsyn till tiden anges i följande ordning: Hunnerna, östgoterna, västgoterna, frankerna, vandalerna, sueverna, burgunderna, herulerna, anglosaxerna och lombarderna. Överensstämmelsen mellan dessa och några av nutidens nationer i Europa kan ännu skönjas i namnen England, Burgund, Lombardiet, Frankrike, osv. Se Newtons verk om profetiorna, sid. 209, 210, samt Machiavelli, Gibbon, m.fl.

Många politiska revolutioner och förändringar i rikenas gränser har förekommit i Europa sedan början av det sjätte århundradet; men det delade tillståndet fortfar ännu. Hr. Scott, Bibeltolkaren, försäkrar, att dessa politiska delar alltid har betraktats såsom det västra Europas tio riken. Detta tillstånd skall fortfara ända till tidens ände.

26. Vad skall inträffa i dessa konungars dagar?

”Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv[t] skall det bestå för evigt.” Danielsboken 2:44.

Anm.: Man kan lätt inse, att det eviga rike, som skall upprättas på de tio rikenas ruiner, inte blev upprättat på Kristi tid; ty de tio rikena existerade då icke ännu. Vi vet, att Guds rike är i framtiden, emedan de tio rikena existerar ännu. Detta kunde inte vara fallet, om det Guds rike, som här omtalas, redan hade blivit upprättat; ty det skall förstöra de tio rikena och inta deras område.

”’Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike’. Detta visar, att vid den tid, när Guds rike blir upprättat, finns det ett flertal samtidigt existerande konungar. Det kan ej avse de fyra föregående rikena; ty det skulle vara orimligt att bruka ett sådant talesätt om på varandra följande konungar, enär det skulle gälla i endast den siste konungens dagar, och inte i någon av de föregående konungarnas dagar, som Guds rike skulle bli upprättat.” – Tankar öfver Daniel och Uppenbarelsen, s. 42.

27. Kan det råda något tvivel angående denna profetias uppfyllelse?

”Den store Guden har nu uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är sann och uttydningen tillförlitlig.’” Danielsboken 2:45.

Anm.: Historien bekräftar denna profetias förutsägelser i alla dess delar, intill den sista, ännu ouppfyllda, delen, och även denna skall bli uppfylld lika visst eller säkert som de föregående. Genom studerandet av Bibelns profetior erhåller man den fullständigaste bekräftelse på dess gudomliga ursprung.