Bibelläsningar för Familjekretsen. 41. Överträdelsens Straff

Bibelläsningar för Familjekretsen

41. Överträdelsens Straff

1. På vilket sätt blev avgudadyrkare straffade på Gamla Testamentets tid?

”Du skall stena honom till döds, därför att han försökte leda dig bort från HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ur träldomshuset.” Femte Moseboken 13:6-10.

2. Vad gjorde man med den, som missbrukade Herrens namn?

”Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom. Vare sig det är en främling som smädar Namnet, eller en som är född i landet, skall han dödas.” Tredje Moseboken 24:16.

3. Hur blev en gensträvig eller trotsig son straffad?

”Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem…. Då skall alla män i staden stena honom till döds.” Femte Moseboken 21:18-21.

4. Hur straffades hor?

”Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.” Tredje Moseboken 20:10.

Anm.: Judarna måste lida samma straff för överträdelse av Sabbatsbudet eller vilket annat bud som helst. Men detta blev ej mer betraktat som det avslutande straffet för deras överträdelse, än man nu betraktar en avrättad mördare såsom evigt straffad. Ett domsbeslut, som i vår tid överlämnar mördaren åt döden, träder ingalunda i stället för den sista domen, varmed den oförberedde syndaren skall hemsökas på Herrens dag. Sålunda förhöll det sig under den levitiska hushållningen eller tidsåldern. Guds lag utgjorde grunden för folkets civila lagar, och överträdarna därav måste straffas med döden; men alla, som fick lida detta straff, skall träda fram inför Gud vid den sista eller yttersta domen och där erhålla straff i överensstämmelse med sin ogudaktighet. Det faktum, att de som svär, stjäl eller bedriver hor, icke nu straffas med döden, är alltså inget bevis för, att Guds lag, som förbjuder dessa synder, skulle ha blivit avskaffad.

5. Gäller dödsstraffet för synd ännu?

”Ty syndens lön är döden”. Romarbrevet 6:23.

6. Varför utför inte evangelii tjänare detta straff nu på Nya Testamentets tid?

”Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud.” Andra Korintierbrevet 5:20.

Anm.: Det hör inte till ett sändebuds plikter, att straffa förbrytare, utan de överlämnar dem till den makt, vilkens sändebud de är. På Moses tid fanns det bestämda straff för överträdelser av de tio buden, men dessa kan ej betraktas som en del av Guds moraliska styre, utan de tillhörde blott judarnas samhälleliga styre. Då judarna upphörde att vara Guds egendomsfolk, upphörde denna regeringsform, och dödsstraffet, som hörde därtill, kunde alltså inte existera längre. Sedan Kristi första uppenbarelse har Gud ej haft något bruk för en teokrati ibland människorna, och Hans tjänare befattar sig nu endast med den moraliska delen av Guds verk på jorden. Om Kristi tjänare under det Nya Testamentets tid säger aposteln i Andra Korintierbrevet 3:6: ”Han [Gud] har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens [dvs. de skulle inte straffa lagens överträdare] utan Andens [dvs. de skulle erbjuda ångerfulla syndare liv genom Kristus].”

7. Till vem hör hämnden?

”Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.” Romarbrevet 12:19.

8. Vem har i uppdrag, att utföra dödsstraffet för synden?

”Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.” Johannesevangeliet 5:26, 27.

9. Och när skall Han utföra det?

”Om dem har också Hanok i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: ’Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått”. Judasbrevet 14, 15.