Bibelläsningar för Familjekretsen. 19. Det profetiska Ordet

Bibelläsningar för Familjekretsen

19. Det profetiska Ordet

1. På vilket sätt har det profetiska ordet kommit till?

”Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat”. Andra Petrusbrevet 1:21. ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet”. Andra Timoteusbrevet 3:16.

2. Vad är ändamålet eller avsikten med Guds ord?

”[F]ör att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” Andra Timoteusbrevet 3:17. ”Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning”. Första Petrusbrevet 2:2.

3. För vilka gäller det uppenbarade?

”Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid”. Femte Moseboken 29:29.

4. Vad kallar Herren den sista boken i Bibeln för?

”Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom”. Uppenbarelseboken 1:1.

5. Vad sägs om dem, som läser eller forskar i denna bok?

”Salig* är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den.” Uppenbarelseboken 1:3. Det är alltså inte den enda avsikten med Uppenbarelseboken, att den skall förstås, utan de som läser och hör dess profetior eller förutsägelser, skall bli välsignade. Ingen kan vänta sig en välsignelse av att läsa någonting, som han eller hon inte förstår. Därför kan vi inte annat än komma till den slutsatsen, att denna bok kan förstås. * Salig är lika med lycklig och är en bildning till säll, med samma betydelse. Se Våra Ord, av Elias Wessén. Min anm.

6. Vad säger aposteln om profetiornas utläggning eller uttolkning?

”Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning.” Andra Petrusbrevet 1:20. Varje Skriftställe, som innehåller en profetia, förklarar inte sig självt, utan för det måste man gå till andra vittnesbörd i Skriften. Ej heller kan någon genom sitt eget förstånd eller sin egen kunskap utlägga eller tolka profetiorna. Man måste söka deras betydelse från andra ställen i Guds ord under vägledning av den visdom, som erhålls genom den Helige Ande. ”Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.” Första Korintierbrevet 1:8-10.

7. Angående vad rannsakade och forskade profeterna, innan de kungjorde sina förutskickelser?

”[J]ublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning. Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få.” Första Petrusbrevet 1:8-10.

8. Vilken ande behärskade eller styrde dem?

”De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa.” Första Petrusbrevet 1:11. Alltså har alla profetior, såväl i Gamla som i Nya Testamentet, kommit genom Kristi Ande; ändamålet med dem måste alltså vara, att de skall rannsakas eller utforskas av de kristna.

9. Hur stadfäste eller bekräftade Petrus det, som han förut hade bevittnat rörande Kristi uppenbarelse?

”Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät.” Andra Petrusbrevet 1:16.

10. När såg aposteln Petrus Kristus i Hans makt och härlighet?

”Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.’ Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget.” Andra Petrusbrevet 1:17, 18. Aposteln såg Guds rike i miniatyr på förklaringsberget.

11. Vilket annat vittnesbörd har vi om Kristi makt och tillkommelse?

”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.” Vers 19. Det profetiska ordet, både i det Gamla och i det Nya Testamentet, vittnar om Kristi andra uppenbarelse. Och detta var inte mindre fast eller säkert, efter det att apostlarna hade varit ögonvittnen till Hans makt och härlighet och alltså hade sett profetians fullbordan.

12. Till vilken profetia hänvisade Jesus Sina lärjungar, då Jerusalems ödeläggelse nalkades, såsom till något, vilket kunde vara en vägledning för dem?

”När ni då ser ’förödelsens styggelse’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det –”. Matteusevangeliet 24:15. De, som läste Daniels profetior, skulle ge akt på hans undervisning.

13. När skulle alla profetiorna i Danielsboken förstås?

”Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.’” Danielsboken 12:4. Vid ändens tid skulle kunskapen om profetiorna storligen öka.

Anm.: Det framstår som självklart, att vi ej på något sätt bör försumma, att granska profetiorna. Dessa utgör den del av Guds ord, varom det sägs: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren 119:105. Den, som låter sig varnas, skall även vara beredd. Genom det profetiska ordet ger Gud Sitt folk tillfälle, att få upplysning om, vad som skall komma över jorden och vad Hans folk skall göra i samband med förutsägelsernas uppfyllelse. Alltså kommer den, som oförhappandes eller oväntat drabbas av olyckan påpekad i det profetiska ordet, att själv vara ansvarig därför inför Honom, som så nådigt har uppenbarat eller visat dessa ting för vår nytta.