Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 5. Bibeln och Dina Bekymmer. 14. Tillfriskning genom Bön

Sektion 5

Bibeln och Dina Bekymmer

 

14. Tillfriskning genom Bön

Bibeln är full av bevis för Guds botande makt. ”… jag är HERREN, din läkare”, sade Han till Israel i ödemarken. Andra Moseboken 15:26.

 

Denna härliga sanning finner vi upprepad i Psaltaren, där David ger uttryck åt sin tacksamhet med dessa innerliga ord: ”Lova HERREN, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar, han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar”. Psaltaren 103:1-3.

 

Eller som det sägs i detta vackra avsnitt av Psaltaren 41: ”Salig är den som tar sig an den fattige, HERREN skall befria honom på olyckans dag. HERREN skall bevara honom och hålla honom vid liv. … HERREN är hans stöd när han ligger sjuk, hela hans läger förvandlar du.” Verserna 2-4.

 

Ju mer man tänker på saken, desto sannolikare blir det, att Bibeln också här måste ha rätt. För vem kan väl veta mer om mänskokroppen, än Gud, som skapade den i begynnelsen? Vem känner bättre till kroppens förmåga till självläkning? Vilken annan förstår lika fullständigt de hemlighetsfulla processer, som pågår, när brutna ben läks, avskurna nervtrådar gror samman igen, fula sår stängs, stora blodansamlingar blir upplösta och rinnande blod levras?

 

Alla dessa under är bevis på gudomlig visdom. De bär himmelens stämpel. När man ser, hur fantastiskt vi människor är skapade, med invecklade organ som ögon och öron, med oändliga detaljer i nervsystem och matsmältningsorgan, blodceller danade i benmärgen, och hjärnan styrande det hela, måste man utbrista i vördnad: ”Detta är Guds verk.”

 

Och eftersom våra kroppar är Guds verk, skapade av Hans tankar och händer, kan vi tröstrikt vända oss till Honom, när vi är sjuka. Ty även då vet Han bäst, vad vi behöver och hur vi bäst går att hjälpa.

 

Då stärker det tron, att läsa om Jesu gärningar, medan Han var en människa ibland människor. Från första början av Sin verksamhet helade Han de sjuka, samtidigt som Han förkunnade evangeliet för folket. Bibeln säger, att Han ”vandrade omkring i hela Galileen… och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.” Matteusevangeliet 4:23. Symptomen vilseledde Honom aldrig. Han ställde genast rätt diagnos, kände till sjukdomsorsaken och visste, hur åkomman skulle behandlas.

 

Då en man var stum, löste Jesus hans tungas band. Var någon döv, öppnade Jesus hans öron. Var någon blind, öppnade Jesus hans ögon. Var någon vanvettig, stillade Jesus stormen i hans sinne. Var någon krympling, sände Jesus ny livskraft in i hans muskler. Var en människa spetälsk, lät Jesus en ström av friskt, nytt blod bygga upp den ödelagda kroppsvävnaden.

 

Allt detta var underverk. Han kunde uträtta sådana, eftersom Han var fylld av Guds kraft och Själv kände till den minsta vrå i människokroppen. Han visste, vad Han kunde och skulle göra.

 

Flera hundra år i förväg hade Han sagt: ”jag är HERREN, din läkare”. Nu demonstrerade Han personligen sanningshalten hos detta.

 

”När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra sorger, och våra sjukdomar bar han.” Matteusevangeliet 8:16-17, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.

 

Jesus betrodde de tolv apostlarna med hemligheten bakom dylikt botande. Han lärde dem, vad de skulle göra för de sjuka, för Han önskade, att de skulle fortsätta dessa goda gärningar, sedan Han Själv hade vänt åter till himmelen. ”Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor.” Matteusevangeliet 10:1.

 

Lukas, som själv var läkare, har detta att säga om det, som hände den gången: ”Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka.” Lukasevangeliet 9:1-2.

 

Något senare utökade Jesus antalet medarbetare till sjuttio, och Han gav dem alla samma förmåga till, att bota sjuka människor genom mirakel. ”Och när ni kommer till en stad”, sade Han, då Han förklarade för dem, hur de skulle bära sig åt, ”där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.” Lukasevangeliet 10:8-9.

 

För Jesus var predikan, utan hjälp till de sjuka, en ofullständig framställning av Guds kärlek. Han visste också, att många av de sjuka aldrig skulle kunna fatta de djupt andliga sanningarna om Guds rike, så länge som de var sjuka. Då hade de nog med sitt lidande sinne, eller sin sjuka kropp.

 

Så drog lärjungarna i väg, för att utföra det Han hade ålagt dem, och de upptäckte snart, att deras Herres undervisning hade varit heltäckande. De blev överlyckliga över, att kunna bistå hopplöst sjuka personer.

 

”De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: ’Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.’” Lukasevangeliet 10:17.

 

Strax före Sin himmelsfärd utvidgade Jesus deras mandat, att göra gott i Hans namn. ”Tecken skall följa dem som tror detta”, sade Han. ”I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.’” Markusevangeliet 16:17-18.

 

Lärjungarna tog Jesus på orden och gick åstad ”och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.” Vers 20.

 

Efter Pingstdagen flödade en otrolig kraft till hjälp och bot genom dem ut till en behövande värld. Och de utförde underverk, såsom det ögonblickliga helbrägdagörandet av den vanföre vid tempelporten (Apostlagärningarna 3:1-8), den värkbrutne i Lydda (9:34) och den stackars krymplingen i Lystra, som aldrig hade kunnat gå (14:8-10). Men dylika botanden var inte bara tillfälliga exempel. Det var faktiskt tusentals, som blev hjälpta.

 

Vid dessa tillfällen bragte kristna predikanter en formlig flod av helande nåd med sig, som då Paulus tillbringade två år i Efesus. Bibeln säger: ”Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.” Apostlagärningarna 19:11-12.

 

Efter att ha lidit skeppsbrott på ön Malta, utförde Paulus ett stort hjälparbete för de sjuka. Han botade Publius’ far, ”den främste mannen på ön”, och många andra jämte honom. ”Efter den händelsen”, läser vi, ”kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade.” Apostlagärningarna 28:7-9.

 

Att Paulus inte menade sig äga monopol på helandets förmåga, framgår klart av hans första brev till korintierna, vari han behandlar ämnet Andens gåvor. Med sin vanliga vidsynthet och sin stora mänskokärlek skrev han: ”Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka, en annan att utföra kraftgärningar.” Första Korintierbrevet 12:4-10.

 

Det framgår av Efésierbrevet 4:13, att dessa Guds gåvor skulle stanna kvar i församlingen, ”tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son”. Därför är det rimligt att anta, att vi också nu kan bli delaktiga i dem, däribland i ”gåvor att bota sjuka”. Det kan inte råda tvivel om, att många stora framsteg inom medicinens område, som har varit till outsäglig välsignelse för mänskligheten i vår tid, beror på kunskap förmedlad av den Helige Ande till gudfruktiga läkare, sköterskor, dietister, kemister och andra, som har vigt sina liv åt, att tjäna och hjälpa sina medmänniskor.

 

Men i tillägg till allt detta, när människor inte längre kan bistå, när läkare är rådvilla, griper Gud fortsatt in och botar genom ett mirakel, som Han ser kan tjäna till människornas bästa. Detta betyder naturligtvis inte, att alla sjuka kan förvänta sig helbrägdagörelse. Likväl är det också i dag sant, att vår Gud, som är kärleken och som en gång sade: ”jag är HERREN, din läkare”, fortfarande gärna vill mildra lidande och bota sjukdom.

 

Om Du är sjuk, uppsök Honom därför i tro och berätta för Honom om Din nöd. Men i fall åkomman är allvarlig, bör Du följa Jakobs anvisning i femte kapitlet av hans brev: ”Får någon av er lida, skall han be. … Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom.” Verserna 13-15.

 

Dock är det rimligt att anta, att vissa betingelser är knutna till sådant botande. Man kan inte räkna med ett Herrens mirakel för en person, som inte fullt ut har överlämnat sig åt Honom. Det är heller inte troligt, att det till exempel båtar med bön om tillfrisknande från lungkräfta, i fall man fortsätter att röka.

 

Gud lägger också i vår tid Sin läkande hand på oss, och Han hör även i dag Sina barns böner och helar dem. Om Du behöver detta slags hjälp, kommer Gud att utföra ett underverk för Dig, i fall Han ser, att det är till Ditt bästa, och då tar Han hänsyn till både detta och det eviga livet. Men dylik tillfriskning inträffar bara efter allvarlig, innerlig bön i djup tro och fullständig överlåtelse till Honom.

 

Hans löfte till forntidens Israel äger fortsatt hel giltighet: ”Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, skall HERREN, din Gud… älska dig och välsigna dig och… låta varje sjukdom vika från dig.” {Femte Moseboken 7:12-13, 15.}