Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 4. Bibeln - Hemmets Bok. 8. Vägen till Lycka i Äktenskapet

Sektion 4

Bibeln – Hemmets Bok

 

8. Vägen till Lycka i Äktenskapet

Äktenskapet är världens äldsta institution. Det dateras nämligen ända till skapelsen och Edens Lustgård. Det var Herren Själv, som instiftade denna förordning, och Han utförde personligen den första vigseln.

 

Du finner den vackra berättelsen om detta i de två första kapitlen i Bibeln.

 

Den sjätte dagen under skapelseveckan, då Gud hade ordnat förhållandena på hela denna jord som ett vackert hem åt den blivande bruden och brudgummen, sade Han: ”’Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.’” Första Moseboken 1:26.

 

Och så gjorde Han också. Den Heliga Skrift säger: ”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” Vers 27.

 

Hur Han utförde det här miraklet, finner vi beskrivet i nästa kapitel. Där berättas det, att Herren, efter att ha skapat Adam, sade till Sig Själv: ”’Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.’” Kapitel 2, vers 18.

 

”Då lät HERREN Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och HERREN Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom.

 

Mannen sade: ’Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits.’ Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.”  Verserna 21-24.

 

Det vidunderligt vackra hos berättelsen går de flesta vanligen miste om. De ler åt ”revbens”-historien, som om den vore en gammal legend, eller en dråplig berättelse för barn. De anar ej, hur mycket de förlorar genom sin inställning.

 

På ytan sett, var det förvisso något märkligt, som Herren här företog Sig. Sedan Han hade skapat jorden, genom att säga: ”… det torra blir synligt”, och skogen, genom att helt enkelt säga: ”Fruktträd… skall växa upp på jorden’”, och fyllt havet med fisk, genom att bara säga: ”’Vattnet skall vimla av levande varelser”, varför sade Han inte bara så här: ”Blive en kvinna”? Efter att med egna händer ha format Adam av jordens mull och gjort honom till den förnämsta av sina skapelser på planeten, tog Han ett revben ur hans sida, för att skaffa honom en livsledsagarinna. Men varför gjorde Han egentligen det?

 

Man skulle kunna tro, att Gud måste ha haft en god orsak till, att göra just så här, och det hade Han. Han ville, att mannen från första början skulle veta, att hans hustru i allt var en del av honom själv, och att han därför skulle behandla henne, som han behandlade sig själv.

 

Bibeln säger, att Gud skapade Eva som ”medhjälpare” åt Adam. Hon skulle alltid stå vid hans sida, hjälpa honom, arbeta tillsammans med honom, lägga planer tillsammans med honom och dela livets alla glädjeämnen och sorger med honom. Hon skulle vara förebilden för alla kommande dylika ”medhjälpare”.

 

Men låt oss försöka, att få ett bättre grepp om det verkliga skeendet, då det första äktenskapet kom till stånd. Låt oss se, hur Gud verkligen utförde detta.

 

Adam sov. Gud hade avlägsnat ett av hans revben, och av detta formade Han med de förmågor och den visdom, som bara Gud har, en kvinna.

 

Han, som hade danat mannen av jordens ”stoft” och gett honom en kropp, en hjärna, ett nervsystem, andningsorgan och blodsystem och satt honom i stånd till, att se, höra, smaka, känna, tänka, minnas och fatta beslut – Han danade nu med samma omsorg henne, som skulle komma att bli stammoder till hela mänskligheten.

 

Han gav henne säkert ett fullkomligt yttre, men det Han särskilt lade vikt vid, var hennes inre egenskaper. Han lade ned i hennes hjärta all den ömhet, mildhet, vänlighet, tålamod och överseende kärlek, som Han önskade skulle komma till synes hos alla framtida mödrar.

 

Då Adam slog upp ögonen, såg han det vackraste och mest älskliga väsen han hade skådat på jorden. Och han såg något mer, för här hade Gud gett honom det han förut hade saknat, en han kunde dela allt i livet med.

 

När vi på detta vis läser den trevliga, gamla berättelsen igen, påminns vi om Guds ursprungliga avsikt med äktenskapet. Det skulle göra två människor lyckliga, skulle ge dem ett fullkomligt liv. Då Han vigde den förste mannen och den första kvinnan, var det för att skänka dem det bästa Han kunde ge dem i livet. Han visste, att de bara genom att dela allt, skulle lära känna den sanna lyckan.

 

Vi bör heller inte glömma, att det faktiskt var Kristus, som utförde den första vigseln. Se Kolosserbrevet 1:16. Det var således det första kristna äktenskapet, ett faktum, som ger Hans anmärkningar om äktenskapet en särskild innebörd.

 

Fariséerna kom fram till Honom med den lömska frågan: ”’Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?’” Jesus svarade: ”’Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött? Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt’” {Matteusevangeliet 19:3-6, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}

 

Här, liksom i andra sammanhang, svarade Jesus Sina motståndare, genom att påminna dem om en grundläggande sanning – den här gången om, att Guds egentliga avsikt med äktenskapet var, att knyta ihop två människor med varandra för all evighet.

 

Här nämner Han den första av fem betydelsefulla faktorer för ett lyckligt äktenskap.

 

1. Bevara sammanhållningen till varje pris. ”… de två skall vara ett kött”, sade Jesus. ”Så är de inte längre två utan ett kött.” Det var uppenbarligen Guds plan, då Han införde denna inrättning, äktenskapet, att mannen och kvinnan skulle vara ett, inte bara juridiskt, utan i varje hänseende.

 

När äktenskap ingås, bör det vara så, att två hjärtan glödande av gudomlig kärlek läggs på altaret. På altaret smälter så de två samman till ett redskap åt Gud. De blir ett starkare, mer effektivt och varaktigare redskap åt Herren, än var och en för sig var tidigare, eller var och en för sig kunde vara.

 

Ett äktenskap skall vara som ett möte vid två livs korsväg, där två resande möts och drar vidare med tio gånger större mod och tillit mot ett gemensamt, heligt mål.

 

Det skall vara inledningen till ett livslångt experiment i, att tänka, tala, planlägga, hoppas och be tillsammans. Denna sköna gemenskap måste genomsyra varenda fas av livet, från vigseldagen till resans slut.

 

Äktenskapet bör alltid vara heligt, och man bör aldrig tillåta sig, att skämta om något, som angår det. Det är för värdefullt, för att bli föremål för vitsar. Man bör också vara väldigt försiktig med sina ord i äktenskapet. Hur många är det inte, som för sent har önskat, att ett obetänkt yttrande om skilsmässa aldrig skulle ha gjorts.

 

Sörj för, att äktenskapet alltid skyddas av kärlek, kärleksfulla ord och kärleksfulla handlingar, ömsesidig hänsyn och ömsesidigt överseende samt ömsesidig vilja till förlåtelse. Beskydda det framför allt genom en fast föresats om, att hålla ihop, oavsett vad som må hända.

 

Detta är vägen till lycka.

 

2. Var alltid lojala. Från det ögonblick, när två unga människor drar ut på sin bröllopsresa, bör de enas om, att de aldrig skall berätta om vissa ting för andra. Eftersom de hädanefter hör ihop, bör de hålla sina mest intima förehavanden för sig själva. Dessa angår inte omvärlden.

 

Ingenting bidrar mera till sammanhållningens bevarande, än att hemmets privata angelägenheter förblir inom fyra väggar. Där hör de hemma, och där bör de förbli. De angår inga andra, inte ens nära släkt och vänner.

 

Vartenda hem, om det skall bestå, måste ha ett heligt vakttorn, där varken spioner eller sladder tillåts.

 

Om sådan ömsesidig tillit fostras, växer den under årens gång. Inget främmande inflytande får då tillfälle till, att så onda misstankar eller tvivel på någon punkt.

 

Detta är vägen till lycka.

 

3. Bilägg genast tvister. Två människor från olika miljöer och med skiftande uppfostran kommer nödvändigtvis av och till att bli oeniga om vissa ting. Det skulle vara meningslöst, att räkna med något annat. Detta hör till den anpassningsprocess, som äktenskapet förutsätter. Men oenighet får aldrig utvecklas till långvariga och bittra motsättningar. Bibeln föreslår, att varje oenighet biläggs samma dag, som den uppstår. ”Låt inte solen gå ner över er vrede”, förmanar aposteln Paulus oss i Efésierbrevet 4:26, och detta hans råd går särskilt att anbefalla inom äktenskapet.

 

Harmonin går ofta bara att återställa, genom att den ena parten ger med sig angående något, som blivit sagt eller gjort i stridens hetta. Det kan sannerligen kosta på, att säga ”Du må förlåta mig”, men det lönar sig i slutändan, att visa ett sådant sinnelag. Det är oändligt mycket bättre, än att låta bitterheten växa och växa, till dess kärleken förvandlas till fiendskap, och det inte ges någon återvändo. Även små oenigheter kan leda till de största olyckor, om de får ligga och jäsa ouppklarade i sinnet. Det är en säker väg till ett ödelagt äktenskap och kanske skilsmässa, med allt det elände en sådan för med sig.

 

Så snart oenighet uppstår, läs då dessa avkylande ord: ”Jag uppmanar er därför…, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band”. Verserna 1-3.

 

Detta är vägen till lycka.

 

4. Lät kärleken råda. Den löser nämligen de flesta svårigheter. ”Framför allt skall ni älska varandra innerligt”, skrev aposteln Petrus, ”ty kärleken överskyler många synder.” Första Petrusbrevet 4:8.

 

Låt aldrig kärleken dö. Vad som än sägs eller görs, håll liv i den. Bevara den ”innerligt”, så kommer den förr eller senare att överskyla all synd. Sår helas, oenigheter glöms, otålighet och ovänlighet förlåts.

 

Om man ger kärleken en chans, segrar den alltid.

 

Detta var omkvädet i det Paulus skrev till menigheten i Efesus: ”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara.

 

På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, eftersom vi är lemmar i hans kropp. Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött.” Efésierbrevet 5:25-31, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.

 

Han kunde inte ha sagt det sannare och klarare. En man skall älska sin hustru på samma oegennyttiga och självuppoffrande sätt, som Kristus älskar församlingen. Och en hustru skall hysa samma slags kärlek till sin man.

 

Detta är vägen till lycka.

 

5. Låt Gud leda. Ett kristet äktenskap håller alltid. När man och hustru låter Guds rike komma först i alla avseenden och ber Herren om vägledning i allt de företar sig, blir de välsignade med frid, samklang och tillfredsställelse. Deras äktenskap blir verkligen eftersträvansvärt. Det, att de tillsammans böjer knä, tillsammans söker Gud och tillsammans offrar för Hans sak, skänker mer, än något annat ett äktenskap verklig lycka.

 

Så om Du önskar, att Ditt äktenskap skall bli både varaktigt och lyckligt, sök då Gud tillsammans med Din äkta hälft, be tillsammans och läs Bibeln tillsammans. Besök gudstjänsten tillsammans. Säg med Josua: ”Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN.’” Josua 24:15.

 

Detta är också vägen till lycka.