Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 4. Bibeln - Hemmets Bok. 10. Sju Regler för Barnuppfostran

Sektion 4

Bibeln – Hemmets Bok

 

10. Sju Regler för Barnuppfostran

Den stigande ungdomsbrottsligheten är ett tragiskt vittnesbörd om, att barnuppfostran har blivit en bortglömd konst. Alltså är alltför många inte ”uppfostrade” alls, utan har i stort sett fått göra, som de har velat. Följden av det är, att upp emot 60 procent av alla, som grips för kriminella förseelser, är minderåriga.

 

Dock är det ingen naturliglag, att pojkar och flickor skall bli så besvärliga. De är inte av naturen ohövliga, hänsynslösa, olydiga och sadistiska. Riktig uppfostran skulle göra dem till raka motsatsen. Med riktig omsorg och undervisning kunde de vara som små änglar. ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.” Ordspråksboken 22:6.

 

Vänj är nyckelordet. Däri ingår noggrann planläggning, outtröttlig uppmärksamhet och oändligt tålamod. Detta är ingen uppgift för svaga människor. Det är det mest ansvarsfulla uppdrag, som män och kvinnor har fått sig tilldelat. Det kräver allt de är mäktiga till.

 

Vanskligheten är, att så få föräldrar har fått veta, hur de skall uppfostra sina barn. De anar inte, vad de skall göra med dem i bestämda situationer. De vill utan tvivel uppfostra dem rätt, men hur det går till, är för dem en gåta. De tappar kontrollen över barnen, och så måste de hjälplösa stå och se på, när de hamnar i dåligt sällskap och kommer på avvägar.

 

Enskilda föräldrar av det slaget har uppsökt mig med sina svårigheter. De är alldeles förtvivlade över, att samtliga framtidsplaner för barnen har slagits i spillror, och de är övertygade om, att de har haft en fruktansvärd otur. De vill gärna veta, hur det har kommit sig, att alla våra sex barn har fått arbete inom olika kristna organisationer. ”Ni är så lyckosamma”, säger de, ”Ni vet bara inte, vilken tur Ni har haft.”

 

Som om detta skulle ha det minsta med tur att göra! Som om det, att vinna barnen för Guds rike, skulle bero på vår tur eller otur! Lösningen heter helt enkelt hårt arbete, men man måste också ha Gud på sin sida. I den här uppgiften går det ej att slappna av, varken dag eller natt, varken när barnen är små, eller när de träder in i den prövande ungdomstiden.

 

Vi berättar gärna för sådana föräldrar om våra sju regler för fostran. Det är inte säkert, att de passar för alla. Föräldrar kan ju vara så olika. Barn är heller inte lika, omständigheter och miljö varierar också. Men dessa regler tycks faktiskt att vara till hjälp för många. Alltså kan det förhålla sig så, om Du är far eller mor, att de kunde vara till hjälp för Dig också. De bygger på det vi finner i Bibeln.

 

Här är den första:

 

1. Vaka över Dina barn med outtröttlig uppmärksamhet.

 

Om Du vill fostra barnen rätt, törs Du inte låta dem tillbringa merparten av tiden utanför hemmet. Och glöm ej, att den bästa dagisfröken inte ersätter modern. ”Men”, säger Du kanske, ”hos oss måste mor arbeta.” Om så är, kan jag bara beklaga. Om det alls är möjligt – och somliga gånger är det dessvärre omöjligt – borde hon vara hemma med barnen.

 

”Men”, säger Du kanske, ”hur skall vi då klara av avbetalningarna på bilen, kylskåpet, radion eller TV:n?”

 

Det är ett bekymmer. Du kan bli nödgad, att välja mellan allt detta och barnen. Det kan lätt hända, att Du klarar av, att skaffa Dig alla dessa ting – och får ett krossat hjärta på köpet.

 

”Men hur Ni Er åt?”, frågar Du kanske. Vi bestämde oss för, att hos oss skulle barnen alltid vara det viktigaste. Sista gången, som mor gick till arbetet, var några månader innan den förste föddes. Det är länge sedan nu. Men under alla dessa år har hon fostrat, lett och hjälpt barnen på alla sätt.

 

”Ni måste alltså ha det ganska gott ställt, då?” Nej, tvärt om. Då barnen var små, var förtjänsten väldigt liten. Vi hade varken kylskåp eller tvättmaskin eller andra hjälpmedel, som onekligen kunde ha gjort livet lättare.

 

Mor var alltid där, då barnen kom hem från skolan. När som helst de kom in, fick de alltid den strålande välkomsthälsning, som bara en mor kan ge. Hon var alltid intresserad av det, som angick dem, redo att bistå vid behov, alltid inställd på att svara, då de ställde frågor, att hjälpa dem fram till de rätta besluten och att varna dem för alla frestelser. En heltidsarbetande yrkeskvinna med hussysslor i tillägg kan omöjligen orka med, att också fostra sina barn.

 

2. Styr allt i hemmet med fast hand.

 

Det är Guds vilja, att föräldrarna och inte barnen skall ha dirigentpinnen i hemmet. Se Första Moseboken 18:19. Om Du eftersträvar frid och lycka i hemmet, behåll denna pinne. För inte så länge sedan var det en del pedagoger, som propagerade för helt fri fostran. Barnen skulle få göra, vad de själva ville, för att de inte skulle utveckla mindervärdeskomplex. Men erfarenheten har visat, att dylika tankegångar är livsfarliga. Vad skulle föräldrar för övrigt vara till för, om inte just för att skapa ett hem och en miljö, som innebär rätt ledning för barnen? På dem vilar ansvaret, att leda och råda barnen, och i fall de inte mäktar med den uppgiften, leder det till sorg och olycka.

 

Fölet, lammet, kalven och valpen förblir bara kort tid hos mamman, medan pojken och flickan under normala förhållanden stannar kvar hos föräldrarna i många år. Hur kan det komma sig? Jo, säkert för att det av högst bestämda orsaker ingår i Guds plan för oss människor. Dessa år skall föräldrarna verka, för att leda de små på den väg de bör följa genom livet. De skall uppfostra dem till, att vara lydiga och oegennyttiga och till att föra sig fint. Allt detta låter sig inte göras i en handvändning, i synnerhet som fostran skall göra barnen skickade inte bara för ett lyckligt liv i denna värld, utan för det eviga livet.

 

Detta kräver disciplin. Det är ett ord, som många ogillar i dag, men disciplin är nödvändig. Den är en del av vårt föräldraansvar. I disciplin ingår sunda riktlinjer, och att man håller sig till dem. Man skall kunna se, vad som bör göras och se till, att det blir gjort. Det förutsätter, att man av och till måste uppträda väldigt bestämt. Man skall alltid visa kärlek, men aldrig svaghet.

 

Aposteln Paulus har något att säga oss angående detta. Först riktar han sig till barnen:

 

”Ni barn”, sade han, ”lyd era föräldrar i Herren, det är rätt och riktigt. Hedra din far och mor. Detta är det första bud som har ett löfte: för att det skall gå dig väl och du skall leva länge på jorden.” Efésierbrevet 6:1-3, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.

 

Det här rådet må te sig aningen gammaldags, men det är väl så värdefullt nu, som den gång det gavs. Hans råd till föräldrar är lika klokt: ”Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren.” Vers 4.

 

Disciplinering tar lång tid och kräver stor omtanke och sunt omdöme, men härigenom avgörs, om hemmet kommer att vara ett sunt och lugnt hem, eller ett ställe med uppträden och otrevligheter. Ger man avkall på disciplinen av rädsla, för att skapa komplex hos barnen, får man betala för sin slapphet livet ut. Det får dessvärre även barnen göra, och de får aldrig veta, vad för slags hem Gud egentligen hade planlagt för dem. Och de kommer att vilja lämna hemmet snarast möjligt, för att undfly förvirringen.

 

3. Hjälp barnen, att finna Gud så tidigt som möjligt.

 

Detta är väsentligt. Lär dem tidigt, att tänka på Jesus och Hans kärlek till dem. Låt dem själva läsa i en barn-Bibel, så snart de har lärt sig att läsa. Se till, att de lär sig buden, den 23. psalmen, saligprisningarna och andra delar av Bibeln utantill. Lär dem också, att läsa aftonbön vid läggdags, och morgonbön vid uppstigandet. På så vis kommer de att utveckla värdefulla vanor.

 

Vad sägs om andakt i hemmet? Ha andakt regelbundet. Gör så, att Du samlar barnen och läser för dem, eller återger med egna ord Bibelns vackra berättelser. Till slut kan de läsa Fader Vår högt tillsammans. Detta kommer att bli några dyrbara stunder och ett rikt minne för barnen, att ta med sig från hemmet. Ändå större betydelse har det, att de lär sig och läser i Bibeln på egen hand och att de ber till Gud även när de är ensamma, så att varje enskilt barn får en personlig förbindelse med sin himmelske Fader.

 

Du kommer att upptäcka, att barnen kan be många lustiga böner om de märkligaste ting. Men det gör inget, låt dem bara göra det. Alla deras böner blir inte besvarade, men de får ofta bönesvar. Jag har dragit slutsatsen, att Gud särskilt gläder Sig åt, att kunna besvara barnens böner, och att Han gör det, för att stärka deras tro på Honom. Barn, som i tidig ålder lär känna Jesus som en trofast vän, finner också fram till Honom i mogen ålder, när livets svårigheter anmäler sig och de verkligen behöver Honom. Det blir då också lätt för dem, att i ungdomen ge sitt hjärta till Jesus och viga livet till tjänst åt Honom.

 

4. Låt barnen ha något att göra.

 

Det ligger en stor sanning i det gamla ordstävet, att sysslolöshet är roten till allt ont. Vanliga barn är så energiska, att om de inte har något nyttigt och bra att företa sig, upptäcker de något skadligt att göra.

 

Det vill inte säga, att föräldrarna skall leda sina barn som en fårskock och ständigt finna sysslor åt dem. Det skapar inget lyckligt familjeliv. Barn måste ges tid till lekar. Men de behöver också lära sig, att bära sitt ansvar i det gemensamma hemmet. Så snart som de är gamla nog till, att hjälpa till med småsaker, bör de sättas i arbete med det. Men gör det på rätt sätt. De måste själva inse det galna i, att mor skall slita ont med allt i huset, medan de själva bara har det skojigt.

 

Man kan få otroligt mycken hjälp av barnen, om de bara kommer i gång på rätt sätt och tidigt nog. Det gäller, att mejsla in i dem, att det är både deras plikt och deras förmån, att få delta i arbete i hus och trädgård. Du bör lära dem insikten, att de kan bidra väsentligt till hemmets prydnad och ordning. Du behöver vinna dem för den saken. Då kommer Du snart att uppdaga, att det är den bästa hjälp Du kan få. De kommer att skura golv, diska, torka golv och klippa gräs, utan att Du måste be dem om det ens och utan att de räcker fram handen, för att få betalt för lilla minsta tjänst de gör.

 

5. Ge barnen ansvar och se till, att de fullgör sina uppgifter.

 

Ansvarstagande skänker barnen självtillit och gör dem till personer att lita på. Men också detta tar tid. Det är lätt, att ge barnet arbetsuppgifter. Det fordras åtskilligt mer, för att få dem genomförda. Det är inte så lätt, att om och om igen kräva, att något skall göras färdigt, men det är bara på det sättet karaktären formas.

 

En av vår tids förbannelser är tendensen, att skjuta över arbete och ansvar på andra. Arbete betraktas ofta som något nödvändigt ont. Det är inte så viktigt, hur arbetet blir utfört, bara man blir färdig med det och får lön för det.

 

Motgiftet mot denna ansvarslöshetens sjukdom måste ges i barndomen. Barnen måste lära sig, att när de får ett arbete att utföra, skall det göras riktigt och samvetsgrant. Förvisso vill barnen helst slippa, ty lek och andra förströelser lockar med annan styrka, och de kommer på de klurigaste ursäkter.

 

Klarar Du av denna uppgift, medan barnen är små, underlättas deras ungdomsår både för föräldrarna och för de unga själva. Det faller sig då naturligt för dem, att utföra allt de bes om, villigt och samvetsgrant. Och när de en gång skall ut i förvärvslivet och anta sin livsuppgift, kommer världen att hälsa dem välkomna.

 

6. Du måste leda dem i allt, som är nytt för dem.

 

När barnen är gamla nog, för att lära sig att läsa, bör Du ordna med sunda tidningar och böcker åt dem. Det kommer att kräva tid. Du måste nämligen själv ta Dig tid till, att läsa igenom böcker och tidningar, för att finna ut, vad som är nyttigt och vad, som är onyttigt. Kom ihåg, att en enda usel bok eller dålig tidning kan förgifta Ditt barns sinne för livet. Du kommer många gånger att måsta förklara för barnet, varför vi läser vissa tidningar och böcker och skyr andra som pesten. Du kommer säkert att upptäcka, att detta inte är någon enkel uppgift, men den är värd omaket.

 

Detsamma gäller radio- och TV-program. Behåll kontrollen över fjärrkontrollen! Föräldrarna har både en rätt och en plikt, att avgöra, vilka program barnen skall se och höra. Men ta Dig tid till, att förklara orsaken till, att vi hör och ser vissa ting, men stänger av apparaten andra gånger. Om Du förklarar vänligt och kärleksfullt, samtidigt som Du är principfast, kommer barnen snart att dela Din uppfattning, och de kommer också att göra samma val, när ingen vuxen är tillstädes.

 

7. Gör hemmet till en trevlig umgängesplats.

 

Lägg planer för sådant, som kan glädja barnen. Ta Dig tid till, att leka med dem. Få dem att känna sig som viktiga delar av familjen. Låt dem se, att Du älskar dem. Låt dem ta med sig sina vänner hem – vid rätt tidpunkt, förstås. Framför allt, läs högt för dem. Barn älskar högläsning, och det finns ingen musik så skön som mors röst. När våra barn kommer hem – och de är nu alla sedan länge vuxna – ber de fortfarande mor, att läsa för dem, såsom hon brukade göra för dem, då de var barn.

 

Barnen behöver betrakta hemmet som den bästa platsen i världen. Då kommer de inte att hela tiden ränna omkring ute, och det blir inte hopplöst, att komma in om kvällen. Ingenting går att jämföra med, att vara hemma i frid och ro.

 

Ett dylikt hem är som ett tryggt ankare i livets stormar och det dyrbaraste minne barnen tar med sig till det himmelska hemmet.