Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 4. Bibeln - Hemmets Bok. 11. En lycklig Ungdomstid

Sektion 4

Bibeln – Hemmets Bok

 

11. En lycklig Ungdomstid

Vägen till en lycklig barndom och vägen till en lycklig ungdomstid är densamma, men stegen längs med den skiljer sig åt markant.

 

Den väsentligaste beståndsdelen är i båda fallen kunskapen om Gud och insikter i Hans Ord. Den viktiga skillnaden är, att barnet undervisas om detta av föräldrar och lärare, medan den unge behöver studera Bibeln på egen hand och själv ta reda på det, som är rätt och gott.

 

På frågan: ”Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?”, svarar psalmisten: ”När han håller sig till ditt ord.” Psaltaren 119:9.

 

Guds Ord säger oss alltså, att vi bevarar livet rent, genom att rätta oss efter Bibeln. Dock förutsätter detta ingående studium under bön, och att vi förbehållslöst inriktar livet enligt Bibelns lära – två väsentliga steg i utvecklingen av personligheten.

 

David fortsätter: ”Jag söker dig av hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig.” Verserna 10-11.

 

Att gömma Guds Ord i hjärtat innebär, att lära sig det utantill, begrunda det och söka, att leva efter det. Det betyder, att ta hänsyn till Gud i alla planer och avgöranden.

 

Lycklig den unge man och den unga kvinna, som i början av livsvandringen förstår, vad det är, som betyder mest här i livet. Med Guds Ord gömt i hjärtat, bevaras de från allt ont. Genom att bestämma sig för, att leva i enlighet med Guds lags bud, inlemmar de Gud och Hans välsignelse i livets samtliga förhållanden. De kommer att leva enkelt och anspråkslöst, men samtidigt bli rikare för varje dag.

 

Vi har ett utmärkt exempel på detta i Daniels erfarenhet, den unge furstesonen från Juda Rike, som fördes bort i fångenskap av Nebukadnessar omkring år 606 före Kristus.

 

Jämte en stor skara andra fångar, kom han välbehållen fram till Babylon, men fick nästan med detsamma ett allvarligt personligt bekymmer att lösa. Han måste ta ställning till, om han kunde äta och dricka av det, som serverades där.

 

Daniel var medveten om, att han som slav saknade rättigheter, men som ett Guds barn ägde han ett samvete. Uppfostrad som han var till, att lyda och älska Gud, kände han, att han inte ville göra något, som misshagade Honom, även om det skulle kosta honom livet. Följdriktigt säger Bibeln, att ”för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack”. Danielsboken 1:8.

 

Han bad om nyttigare mat och fick sin önskan uppfylld. Men hans beslut, att inte handla mot samvetets bud, visar att han var en ung man med framtid, och vilken framtid det skulle bli!

 

Någon tid senare fördes han och hans tre vänner, som hade fattat samma beslut, fram inför Nebukadnessar. Efter en ingående genomgång av deras kunnande i ”alla frågor som krävde vishet och förstånd”, befanns de vara ”tio gånger klokare än någon annan av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike.” Vers 20.

 

Eftersom Daniel dagligen vandrade med Gud, blev han Guds sändebud, då kungen fick en dröm, som skulle återberättas och förklaras. Som belöning för detta, blev han av kungen utnämnd till statsminister i Babylon. ”Därefter upphöjde kungen Daniel och gav honom många stora gåvor och satte honom till herre över hela Babels hövdingdöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel.” Danielsboken 2:48.

 

Enär han var fast besluten om, att göra det riktiga, leddes han framåt och uppåt under fullbordandet av den stora plan Gud hade bestämt för hans liv.

 

Tre på varandra följande kungar – Nebukadnessar, Belsassar och meden Darius – ärade honom med de högsta positioner och utmärkelser landet hade.

 

Genom hela denna stora och strålande karriär bevarade han sin ungdoms tro. Han var en Guds kämpe till sin dödsdag. Även på ålderdomen var han redo, att hellre offra livet, än att förneka sin tro.

 

Då han ställdes inför valet, att avstå ifrån bön tre gånger dagligen till sin Gud, vilket varit en livslång vana, eller att störtas i lejongropen, valde han det sistnämnda. Det föll honom inte in, att fatta något annat beslut. Och det var kungen, och inte han, som fruktade följderna av hans val.

 

Genom ett mirakel bevarade Gud honom från en säker död, och då Darius nästa morgon kom, för att se, hur natten hade förlöpt, kunde Daniel säga till kungen: ”Min Gud har sänt sin ängel och stängt till lejonens gap, så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom och jag har inte heller förbrutit mig mot dig, o konung.’” Danielsboken 6:22.

 

Detta är den förunderliga historien om en yngling, som valde den goda vägen och följde den till livets slut.

 

Dessvärre går det inte att säga så om alla män i Bibeln. Många av dem började lovande, men senare gick det galet.

 

Se, till exempel, på Salomo, Israels mest berömde kung. På sin dödsbädd gav hans far, kung David, honom detta kloka råd: ”Du, min son Salomo, må lära känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, ty HERREN rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.” Första Krönikeboken 28:9.

 

Kort tid senare hade Salomo en dröm, där han hörde Gud säga: ”’Bed mig om det du vill att jag skall ge dig.’” Den unge kungen svarade: ”’Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. Du, HERRE, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. … Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont.” Första Konungaboken 3:5-9.

 

Gud blev väldigt nöjd med denna ödmjuka bön och svarade: ”’Eftersom du har bett om detta och inte bett om ett långt liv, inte heller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, se, därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller skall komma efter dig. Dessutom ger jag dig också vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i alla dina dagar ingen kung skall vara din like. Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din fader David gjorde, då skall jag ge dig ett långt liv.’” Verserna 11-14.

 

Gud höll Sitt löfte. Han välsignade till den grad denne fromme unge man, att han blev berömd över hela världen. Han blev ”större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och vishet.” Första Konungaboken 10:23. Från världens alla hörn vallfärdade utländska kungar till Jerusalem bara för att få se och höra den kung, som de hade hört talas om så mycket. Tack vare hans liv flöt en levande ström från himmelen, som läskade hans folk.

 

Aldrig förr hade Israel upplevt ett sådant välstånd, eller hade haft så trygg fred. ”Juda och Israel var talrika som sanden vid havet. De åt och drack och var glada.” Första Konungaboken 4:20.

 

”Salomo regerade över alla riken från floden [Eufrat] till filisteernas land och ända ner till Egyptens gräns. De förde gåvor till Salomo och tjänade honom så länge han levde. … Han hade fred på alla sidor runt omkring”. Verserna 21-24.

 

Tyvärr bevarades inte dessa goda förhållanden hela tiden han var kung, men det var inte Guds fel.

 

Bibeln förklarar, att ”Kung Salomo hade… många andra utländska kvinnor som han älskade”, och hans hustrur vände hans hjärta till andra gudar. Som följd härav blev ”HERREN… vred på Salomo”, eftersom han inte ”hade… hållit vad HERREN befallt.” Första Konungaboken 11:1-10.

 

Vilket tragiskt livsförlopp detta var! Hans början var allmänt sett lovande, och Herren välsignade honom rikt. Genom att följa Herrens bud, vann han visdom, rikedom, makt, anseende – allt en människa kan önska sig. Då han svek Gud, miste han allting.

 

Hans liv, som skulle ha varit till ständig välsignelse, slutade i skam och självförebråelse. Men innan han dog, gav den gamle kungen, mot bakgrund av sin egen bittra livserfarenhet, unga människor i alla kommande släktled detta goda råd: ”Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer”. Predikaren 12:1. ”Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till. Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont.” Verserna 13-14.

 

Detta visar, att han hela tiden kände till den rätta och sanna vägen. Hur mycket förlorade han inte, genom att avvika ifrån den!

 

Josias livs historia understryker samma sanning.

 

Liksom Salomo, var han helt ung, då han övertog kungamakten. Bibeln berättar, att han faktiskt bara var åtta år gammal, då han kröntes till kung, och ”medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud”. Andra Krönikeboken 34:3. Då han var tjugo år gammal, började han att rensa bort alla vämjeliga vittnesbörd om avguderi i Jerusalem. Då prästen Hilkia senare sände honom det oersättliga exemplar av Mose lagbok, som hade hittats i skattkammaren i templet, reagerade han med ens på bokens innehåll. Han lät riksskrivaren Safan läsa högt ur boken och blev förfärad, då det gick upp för honom, hur Israel hade övergett sin Gud.

 

”Och kungen trädde fram på sin plats och slöt inför HERRENS ansikte det förbundet att de skulle följa HERREN och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ”. Vers 31. Så bad han folket, att resa sig, för att på så sätt tillkännage, att de på allvar tänkte följa Guds vilja.

 

Det var en stor reformation denne unge man genomförde, och Gud gladde Sig åt hans kärlek och trohet. Här var det ytterligare en gudfruktig ung man, som borde ha haft stor framgång i livet, men han begick ett ohyggligt misstag. I ett ögonblick av dårskap och tvärt emot alla goda råd, drog han utan rimligt skäl ut till strid mot farao Neko och blev dräpt.

 

I Nya Testamentet finner Du berättelsen om en till ung man, som slog in på vägen till ett lyckligt liv, men som sedermera valde en annan väg och försvann från historiens skådeplats som en misslyckad figur. Du finner berättelsen om honom i tre olika evangelier: Matteus 19:16-22; Markus 10:17-22 och Lukas 18:18-23. Läs alla tre, så får Du hela bilden.

 

”’Gode Mästare”, frågade den rike unge mannen, ”vad skall jag göra för att ärva evigt liv?’”   

 

”Buden känner du”, sade Jesus: ”Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, … Hedra din far och din mor”. {Kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.}  

 

”’… allt detta har jag hållit sedan jag var ung”, svarade den unge mannen. ”Vad är det mer som fattas?’”

 

Så rörd blev Jesus över hans djupa allvar, att då Han såg på honom, ”fick {han} kärlek till honom”.

 

Det måste ha varit något ytterst tilltalande hos den unge mannen. Han var tydligen ödmjuk, allvarlig och ivrade för, att göra det rätta. De många år han hade sökt efter sanningen och levt enligt Guds vilja, hade präglat hans utseende. Han var ett exempel på, vad en troende ung man skulle vara, men honom fattades ännu något högst väsentligt.

 

”’Ett fattas dig”, sade Jesus. ”Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.’”

 

Det erbjudande Jesus kom med till honom, inbegrep väldigt mycket. Han kunde ha blivit en av apostlarna. Han kunde ha umgåtts dagligen med Frälsaren. Han kunde ha varit med i Getsemane, på Golgata och vid Kristi himmelsfärd. Han kunde ha varit med i den övre salen på Pingstdagen. Han kunde rent av ha varit en av författarna till Nya Testamentet. Men han gick ”bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.” Matteusevangeliet 19:22.

 

I dag vet vi inte ens hans namn. Och de rikedomar han satte så högt, försvann med honom för århundraden sedan. Denne unge mans erfarenhet visar, att bara det att lära sig de tio buden utantill, inte är tillräckligt. Med stigande ålder, skulle hans förståelse av dem också ha vuxit. På ett eller annat sätt, i ett eller annat ögonblick, upphörde hans andliga tillväxt. Han levde enligt lagens bokstav, men fattade inte den djupt andliga innebörden hos Guds bud.

 

Fastän han kunde alla buden utantill och förstod, att de sex sista gick att sammanfatta så här: ”Du skall älska Din nästa som Dig själv”, hade det aldrig fallit honom in, att det betydde att han skulle använda sin stora rikedom till, att lindra de fattigas nöd.

 

De, som vill leva korrekt i ungdomen, måste växa till ”i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus.” Andra Petrusbrevet 3:18. De skall känna till Guds bud, men de måste också lära sig, att förstå mer och mer av deras andliga innehåll – så, som de uppenbarades av den store Lagstiftaren Själv under den korta tid Han tillbringade ibland människorna.

 

I Joels bok finns det en profetia om de unga människor, som lever under de sista dagarna av denna världs historia. Han säger, att Gud ”skall låta tecken synas på himlen och på jorden: blod, eld och rökpelare”, och samtidigt kommer Han att utgjuta Sin ”Ande över allt kött.” Följden av detta kommer att bli, att söner och döttrar ”skall profetera” och ”era unga män skall se syner.” Joel 2:30, 28.

 

Om vi har nått så långt fram i historien, och det kan det inte råda tvivel om, då är denna en väldigt betydelsefull tid för alla unga människor. Ty nu skall Gud utgjuta Sin Ande i en mäktig ström, särskilt över det sista släktets unga män och kvinnor.

 

Han önskar, att ge dem syner. Inte om världslig storhet, utan om den högsta tjänst människor någonsin har kallats till. Inte om världsliga målsättningar, utan om Sina planer för fullföljandet av Sin eviga avsikt och föresats. Inte om stora vetenskapliga landvinningar – värdefulla, som dessa är i sig själva – utan om de rika skatter vi finner i Guds Ord.

 

Unga människor utrustade på detta sätt kommer att finna vägen till ett lyckligt ungdomsliv, och de kommer att finna, att vägen, som kallas för ”De rättfärdigas stig”, är lik ”gryningens ljus”, som ”växer i klarhet, tills dagen når sin höjd.” Ordspråksboken 4:18.