Bibelläsningar för Familjekretsen. 97. Förlorad Tid

Bibelläsningar för Familjekretsen

97. Förlorad Tid

1. På vilken dag i veckan uppstod Kristus från de döda?

”Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala”. Markusevangeliet 16:9.

2. Vad är det främsta skälet, som ges för den första dagens helighållande?

Den sägs vara Sabbat, emedan Kristus uppstod från de döda på den dagen.

3. Enär Söndagen är den första dagen i veckan (se Dahlin, m.fl. ordböcker), vilken dag kommer näst före denna?

”Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen”. Matteusevangeliet 28:1.

4. Var Sabbaten en väl känd instiftelse på Kristi tid?

”Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften”. Lukasevangeliet 4:16.

Anm.: Kristus sade, att Han var Sabbatens Herre. Markusevangeliet 2:28. Som sådan visste Han, vilken dag i veckan var Sabbat eller vilodag; och hade judarna då så till vida förlorat tidräkningen, att de ej kunnat peka ut vilodagen, kunde Han ha undervisat dem därom. Men i stället för att ge dem någon sådan undervisning, helighöll Han samma dag, som de gjorde, samt sade, att det var lagligt (i överensstämmelse med lag) att göra väl på Sabbaten. Matteusevangeliet 12:12.

5. Var den vilodag, som Jesus och judarna iakttog, samma, som kungjordes från Sinai?

”Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.” Lukasevangeliet 23:56.

6. Vilken dag blev man då befalld att hålla?

”Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete”. Andra Moseboken 20:10.

7. Varför skulle den sjunde dagen hållas som vilodag eller Sabbat?

”Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.” Andra Moseboken 20:11; Första Moseboken 2:1-3.

Anm.: ”Låt det likväl vara nog att, angående en sak, om vilken så stor överensstämmelse råder, framställa fyra framstående författares ord: ’Det sjutaliga anordnandet’, säger Scaliger, ’var i bruk ibland österlänningarna från den äldsta forntiden.’ ’Vi har orsak att tro’, anmärker president De Goguet, ’att inrättandet av den korta perioden av sju dagar, kallad för en vecka, var det första steget, som människorna tog för att dela in och mäta sin tid. Från urminnes tider finner vi denna period i bruk ibland alla nationer, utan något avvikande i formen från den. Israeliterna, assyrierna, egyptierna, hinduerna, araberna och, med ett ord, alla Österns nationer har under alla tidsåldrar gjort bruk av en vecka bestående av sju dagar. Vi finner samma bruk ibland de gamla romarna, gallerna, britterna, tyskarna, Nordens nationer och i Amerika.’ Laplace säger: ’Veckan är kanhända den mänskliga kunskapens äldsta och mest obestridliga monument.’ Det synes, som om kineserna, som nu inte har någon sabbat, en gång ärade den sjunde dagen i veckan.” – Gilfillan On the Sabbath, sid. 364, 365.

8. Helighöll Israels barn Sabbaten, sedan de lämnat Egypten och innan de kommit till berget Sinai?

”På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en.” ”Och de sparade det till följande morgon, som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det. Mose sade: ’Ät detta i dag, för i dag är det HERRENS sabbat och då kan ni inte finna något på marken. I sex dagar skall ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något.’” Andra Moseboken 16:22, 24-26.

Anm.: Manna började att falla mer, än en månad före lagens givande på berget Sinai. Och även vid den tiden var Sabbaten känd och helighölls av Israels barn; och då Gud inte lät regna manna på den dag, som Han kallade för Sabbaten, var det samma dag, som var bekant för israeliterna som vilodag.

9. Vad skulle hända den judiska nationen efter Jerusalems förstöring?

”När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd.” ”De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk. Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.” Lukasevangeliet 21:20, 24.

10. Vilken dag i veckan har judarna hållit som vilodag ända intill nuvarande tid, fastän de är förskingrade i alla länder och är försatta under olika omständigheter?

Den sjunde dagen eller Lördagen.

Anm.: I den pålitliga historien finns det intet århundrade, som inte är uppfyllt av judiska traditioner. Därför kunde man med lika goda skäl påstå, att Söndagen inte är den första dagen i veckan eller den tredje efter korsfästelsen, eller att den hebréiska Bibeln inte är skriven av forntidens judar, som man kan påstå, att judarna har glömt bort dagarnas ordning, då Sabbaten var så helig för dem…. De, som påstår sådant, bör bevisa, var och när judarna förlorade dagarnas ordning eller tidräkningen.

Judarna hade inga namn för dagarna, utan kallade dem för den första, den andra, osv. intill Sabbaten. Om de på en trakt, där de varit förskingrade sedan 800 f.Kr., skulle ha uraktlåtit eller försummat att hålla ordning på dagarna, är det inte troligt, att alla andra på andra trakter skulle ha förlorat räkningen på samma sätt. Skulle tidräkningen ha förlorats av somliga, skulle snart en strid ha uppstått om den rätta Sabbaten; men historien omtalar ingen sådan strid. Från Esras tid till år 70 e.Kr. var det Stora Rådet, som kallas för Sanhedrin, i Jerusalem. Från den tiden till år 300 var det i Jasmania, Ushah eller Tiberias. Denna församling utgav varje år en kalender för alla judar i världen. Den efterföljdes i auktoritet av den babyloniska skolan från år 200 till år 1000 e.Kr. i regelbunden följdordning. När kunde de ha glömt bort Sabbaten? Den, som påstår något sådant, påstår en orimlighet.” – Isaac M. Wise, judisk rabbin i Cincinnati, Ohio.

11. Vilken inverkan på Sabbaten hade förändringen från den julianska till den gregorianska kalendern? – Ingen inverkan alls.

Många har grundat sin invändning på förändringen från den gamla till den nya stilen, men härvidlag har de inte visat sig kloka. Ingen tid förlorades genom denna förändring. Anledningen till förändringen var helt enkelt följande: I den av Julius Cæsar upprättade s.k. julianska kalendern var året bestämt till 365¼ dygn; men då sålunda årets antagna längd var för stor, så att på påven Gregorius XIII:s tid vårdagjämningen inföll redan tio dagar före den 21. Mars, företog Gregorius en förbättring av tidräkningen och införde i Oktober 1582 i Italien, Spanien och Portugal den s.k. gregorianska kalendern, i vilken tio dagar bortlämnades. Förändringen bestod blott i, att kalla den 5. Oktober för den 15. År 1733 infördes den nya stilen i Sverige, genom att ur Februari månad utesluta elva dagar, som då utgjorde skillnaden mellan den julianska och den gregorianska kalendern. Ryssland är den enda makt, som ännu vidhåller den gamla stilen; och som skillnaden nu är tolv dagar, motsvaras den 1. Januari i Ryssland av den 13. Januari hos oss. Likväl räknas ännu veckans dagar där på samma sätt, som i de andra länderna. {Enligt Wikipedia, infördes den nya stilen i Ryssland 1918, efter kommunisternas statskupp föregående år. Sök under ”ryska kalendern” på Google. Min anm.}

12. Vad lär oss astronomin beträffande omöjligheten av någon tids förlorande?

Den visar, att om någon tid hade förlorats, skulle det vara omöjligt att på förhand beräkna de himmelska kropparnas rörelser.

Anm.: ”Beräkningar av solförmörkelser i den förflutna tiden visar, att de uppgivna årtalen är rätta. Sedan Ptolemaios’ tid (omkring 500 år f.Kr.) kan inte en enda dag ha gått förlorad, ty hans jämndag och de, som räknas tillbaka till hans tid, överensstämmer med varandra. En förändring eller förlust av en enda minut skulle kunna finnas ut på detta sätt.” – Dr. F. Kampf, astronom i Förenta Staternas tjänst år 1873. {Betydelsen av ”jämndag” framgår inte av Nordisk Familjebok från 1929 i min ägo, andra uppslagsverk, ordböcker eller av källor på nätet. Man talar om ”utjämningsmandat” inom politiken; jämnar en dag av denna art ut något i astronomisk tidräkning? Min förbryllade fundering.}

S. C. Robinson omtalar följande intressanta omständighet i The Christian, för att visa, hur noga himlakropparnas gång överensstämmer med tidens lopp. ”Då jag en gång besökte observatoriet på Harvards Högskola vid dagens slut, undrade en vän, som ledsagade mig dit, om jag kunde få se det nya teleskopet, som de nyligen hade uppställt. Professorn var ganska förekommande emot oss eller tillmötesgående och svarade, att vi fortfarande skulle hinna att se en stjärna, om vi ville det. En bok med astronomiska tabeller låg på bordet. Min vän sökte i den och fann en stjärna, som skulle komma fram i synkretsen kl. 17.20.

På ett ögonblick avlägsnades täckelset från den stora mässingstuben, och i ett nu låg den ivrige professorn på rygg rakt under ögonstycket. Min vän stod vid hans sida med en liten hammare i handen och höll ögat fästat vid en stor kronometerklocka. Den högtidliga tystnaden bröts plötsligt av två slags ljud: Det ena var ordet ’där’, som professorn uttalade, och det andra var min väns hammarslag på bordet. Båda dessa ljud hördes i ett och samma ögonblick, men den person, som uttalade ordet, kunde inte se klockan. Han såg blott på stjärnan, som rullade fram på sin bana, till dess den rörde vid den fina hårlinjen i teleskopet. Och den andre personen kunde inte se stjärnan, utan han höll blicken fästad på klockans visare. Och då klockan i sin regelbundna gång visade precis 20 minuter efter 17, föll hammaren mot bordet. I samma ögonblick hade en av Guds stjärnor, många millioner mil avlägsen i den oändliga himlarymden, nått den förutbestämda punkten, alldeles som Herren hade bjudit den, då Han skapade den genom Sin allmakt.

Därefter fick jag tillåtelse, att blicka in i teleskopet, och jag såg på några ögonblick en hel värld av ljus och härlighet, som rullade förbi nästa linje i tuben. Därefter såg jag nyfiket i boken och upptäckte, att den var utgiven tio år förut, och att dess beräkningar nådde långt in i framtiden, samt att dessa beräkningar var grundade på andra beräkningar, som var ett tusen år gamla. Nära 3 000 år har gått, sedan David skrev den nittonde psalmen, men Gud har i trofasthet hållit Sitt förbund med naturen, och Han förde en av Sina sköna världar fram på dess bana genom himlarymden till den punkt, som den gamla beräkningen hade förutsagt, att den skulle uppnå precis på den bestämda minuten. Jag lämnade rummet med tyst vördnad och djup förvåning över den store Skaparens förunderliga verk.”

{Till 1973 lades veckodagarnas ordning om i svenska almanackor, eftersom Söndagen ändå fungerade som vilodag och arbetsveckan för flertalet människor inleddes på Måndagen. Förändringen hade inte beställts av himmelen och eftersom skapelsen inte gjordes om, är Söndagen fortfarande veckans första dag. Jesus Kristus uppstod, som bekant, inte på Måndagen… Dessutom kan inte Söndagen samtidigt vara veckans första och sista dag. I tillägg har Sabbaten, den egentliga vilodagen, inte övergått till att bli beredelsedag inför veckovilan. Fredagen är ännu beredelsedag. Och Din födelsedag infaller även nu på samma datum, som då Du föddes! Min anm.}