Bibelläsningar för Familjekretsen. 52. Avfallets Märke

Bibelläsningar för Familjekretsen

52. Avfallets Märke

1. Mot vilken synd varnar den tredje ängeln i Uppenbarelseboken, kapitel 14?

”En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: ’Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin,”. Uppenbarelseboken 14:9, 10.

2. Av vilken makt inskärps detta märke ibland dem, som tar emot det?

”Och det [det tvåhornade vilddjuret] tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan,” Uppenbarelseboken 13:16.

3. Vad skall de hålla fast vid, som inte antar vilddjurets märke?

”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” Uppenbarelseboken 14:12.

Anm.: Dessa Skriftställen visar tydligt, att vilddjurets märke är någonting, som strider mot Guds bud. Liksom det första vilddjuret genom den borgerliga makten självt har inskärpt Söndagshållandet, skall alltså även vilddjuret med de två hornen, när det gör en bild åt det första vilddjuret, inskärpa dess märke.

4. Vilken dag är Sabbat eller veckans vilodag?

”Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat.” Andra Moseboken 20:10.

5. Vad säger Herren om, att hålla Sabbaten?

”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag,”. Jesaja 58:13.

6. Över vilken dag är Kristus Herre?

”Så är Människosonen Herre också över sabbaten.’” Markusevangeliet 2:28.

7. Vad säger lärda män angående Sabbatens falska överflyttande till den första veckodagen?

Den Augsburgska Trosbekännelsen, artikel 28, säger: ”Vad bör man tänka om Söndagen och liknande kyrkobruk? Härpå svaras, att det är biskoparna eller prästerna tillåtet att vidta åtgärder för att allt i kyrkan kan ske på ett ordentligt och passande sätt.” Paragraf 17.

”Sålunda förhåller det sig med helighållandet av Söndagen, Påsken, Pingsten och liknande helgdagar samt med kyrkobrukens iakttagande. De, som menar, att hållandet av Söndagen i stället för Sabbaten är genom kyrkans myndighet påbjudet såsom nödvändigt, misstar sig stort.” – Paragraf 19.

”Några menar, att Söndagshållandet väl icke är en gudomlig inrättning, men dock liknar en gudomlig inrättning. De föreskriver helgdagar och huruvida det på dem är tillåtet att arbeta. Vad är sådana påståenden annat, än snaror för samvetet?” – Paragraf 20.

I Melanchtons förklaring, som kallas för den Augsburgska Trosbekännelsens Apologi, läser vi följande: ”Alltså är det vår åsikt, att kyrkans enighet ej heller lider någon skada genom olika av människor anordnade bruk. Det är emellertid vår mening, att allmänna bruk för utvärtes freds skull bör kvarhållas, liksom vi ju även i våra kyrkor gärna kvarhåller mässan, Söndagen och de andra högtiderna och med tacksamma hjärtan antar nyttiga, gamla inrättningar.” – Artikel 4, paragraf 9.

Westermeier säger i sin kyrkohistoria om församlingstider och fester: De tidiga kristna ”samlades varje dag för gemensam uppbyggelse. Men allt sedan världens skapelse var det en dag i veckan, som framför alla andra dagar helgades av Gud själv för människorna; och då det blott gällde, att man med dess högtidlighållande ej menade att förtjäna salighet, kunde de kristna ej ens vid en utökad andakt besinna sig att utmärka den framför andra dagar.”

Lektor P. Waldenström säger: ”Vad Bibelns bud om sabbaten angår, är klart och ovedersägligt, att det handlar om lördagen och kan icke tillämpas på någon annan dag. Det står icke, att man skall hålla var sjunde dag, utan den sjunde dagen helig. Men den sjunde dagen är lördagen och icke söndagen…. Det är också alldeles ovedersägligt, att Kristus och apostlarna iakttagit sabbatsbudet. Både evangelierna och Apostlagärningarna visar det så tydligt, att ingen någonsin tänkt på att förneka det. Överallt, där det i Nya Testamentet talas om sabbat såsom en viss dag, menas lördagen, aldrig någon annan dag…. Det är lika uppenbart, att i Nya Testamentet intet bud finns om söndagens helighållande såsom sabbat…. Att de äldsta kristna plägat hålla gudstjänstsammankomster på söndagen, verkar gå att förstå av Apg. 20:7, men bevisas kan det icke. Och om det än kunde bevisas, att detta varit deras sed, följer inte av det, att denna sed skall av oss anses såsom något Guds bud.” – Pietisten för Maj 1888.

8. Genom vilket märke eller tecken bevisar påvedömet sin makt, att förklara det vara synd att överträda kyrkans stadgar?

”Genom själva handlingen, att förändra Sabbaten till Söndagen, som protestanterna erkänner…. Genom att hålla Söndagen, erkänner de kyrkans makt, att inrätta fester och att utdela straff för deras överträdande.” – Abridgment of Christian Doctrine, s. 58.

9. Vad sökte det första vilddjur, som omtalas i Uppenbarelseboken, kapitel 13, att, med den borgerliga maktens bistånd, inskärpa ibland folket på 400-talet?

Söndagens helighållande. – Se ”Neanders Kyrkohistoria”, Band 2, sid. 300, 301.

10. Vad söker den Nationella Reformföreningen att göra i Förenta Staterna?

Att inskärpa Söndagen som religiös inrättning ibland alla klasser. Se föregående läsning.

11. Vad säger Skriften om dem, som böjer sig för detta obibliska krav?

Den säger, att de tillber vilddjuret och dess bild.

12. Hur strängt skall man inskärpa denna tillbedjan och detta märke?

”[S]å att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket,”. Uppenbarelseboken 13:15-17.

13. Vilken varning ger Herren mot, att anta detta märke?

”En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: ’Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare.” Uppenbarelseboken 14:9, 10.

14. Vad är Guds vredes vin?

”Och jag såg ett annat stort och underbart tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, ty med dem når Guds vrede sin fullbordan.” Uppenbarelseboken 15:1.

15. Hur omfattande skall tillbedjandet av vilddjuret bli?

”Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.” Uppenbarelseboken 13:8.

16. Skall alla ta emot märket?

”Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna”. Uppenbarelseboken 15:2.

17. Den tredje ängelns budskap varnar mot, att tillbe vilddjuret och att ta emot dess märke. Vad följer efter detta budskap?

”Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade Människosonen. På sitt huvud hade han en krona av guld och i sin hand en skarp skära.” Uppenbarelseboken 14:14.

18. Vad uträttar Kristus vid denna tidpunkt?

”Han som satt på molnet räckte då ut sin skära över jorden, och jorden skördades.” Vers 16.

19. Vad betecknas med skördetiden?

”Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.” Matteusevangeliet 13:39.

Anm.: När vilddjurets märke inskärps, blir det en av de svåraste tider, som Guds församling någonsin genomgått. Som framgår av de sist citerade Skriftställena, följer Kristi återkomst och världens ände strax efter märkets inskärpande. Den tredje ängelns budskap, som varnar mot att tillbe vilddjuret och dess bild, är därför i detta liv och för det nuvarande släktet en av de viktigaste angelägenheterna.