Bibelläsningar för Familjekretsen. 56. Den Nationella Reformrörelsen

Bibelläsningar för Familjekretsen

56. Den Nationella Reformrörelsen

1. Betecknar det första vilddjuret i Uppenbarelsebokens trettonde kapitel en världslig eller kyrklig makt?

En kyrklig makt, som använder staten till att främja sina egna avsikter. Se läsningen ”Det första Vilddjuret i Uppenbarelseboken Kapitel 13”, osv.

2. Vad förutsäger Skriften om det tvåhornade vilddjuret (Förenta Staterna)?

Att det skulle göra en bild åt det första vilddjuret. Uppenbarelseboken 13:14.

3. Vad kan vi då vänta i Förenta Staterna?

Att den kyrkliga makten skall göra bruk av statens borgerliga myndighet, för att främja sina planer.

4. Förekommer det i vår tid några förebådande tecken på en sådan rörelse?

Ja; en stor, inflytelserik förening verkar nu, för att uppnå detta mål.

5. Vad är namnet på denna förening?

Den Nationella Reformföreningen [i vår tid ersatt av The Lord’s Day Alliance. Min anm.].

6. När och var blev den stiftad?

År 1863 i Xenia, Ohio, under namnet av ”ett kristligt råd”. Den antog sitt nuvarande namn 1876 vid ett möte, som blev hållet i Philadelphia, och den är nu en inkorporerad förening.

7. Vad är föreningens mål?

”Vi föreslår ett ’sådant tillägg till Förenta Staternas konstitution (eller dess inledning), att den kommer att lämpligen erkänna… att detta folk är en kristen nation och att alla till regeringen hörande kristna lagar, inrättningar och bruk blivit försatta på en orubbar laglig grundval i landets grundlag.”

8. Av vad består föreningen?

Av en ordförande, omkring 200 viceordföranden, en protokollssekreterare, en korresponderande sekreterare, en kassör, sju distriktssekreterare (för närvarande) samt det reformerta, presbyterianska kyrkosamfundet i allmänhet.

9. Vilka är några av de mest framstående män, som verksamt befattar sig med att främja och utbreda denna förenings grundsatser?

Joseph Cook; Henrik Johnson, teol. dok.; Julius H. Seelye, ordförande vid Amherst College; biskop Huntington från New York; högvälborne Wm. Strong, f.d. domare vid Förenta Staternas Högsta Domstol, m.fl.

10. Vilka betydelsefulla föreningar ger denna rörelse sitt understöd?

De förnämsta kyrkosamfunden, kvinnornas kristna nykterhetsförening och förbudspartiet i några stater. [Härmed avses The Prohibition Party, som motsatte sig försäljningen av rusdrycker. Min anm.]

11. Vilka andra föreningar söker den att vinna över på sin sida?

Arbetarnas förening samt den Romersk-katolska Kyrkan.

12. Om alla dessa föreningars och samfunds inflytande skulle utövas för någon viss åtgärd, är det inte otroligt att anta, att de skulle vinna framgång. Finns det nu någon åtgärd, vilken alla är ense om?

Ja; de önskar, att den civila makten skall inskärpa Söndagens helighållande.

13. Hur tillkännager de denna önskan?

”Vi behöver en Söndagslag, som skall vara bindande för regeringen och inkorporerade föreningar såväl som för enskilda personer.” – M. A. Gault i Christian Statesman för den 25. September, 1884.

14. ”Vi varnar dem [som står emot denna åtgärd] än vidare, att i striden för Sabbaten [Söndagen] kan utfallet bli, att de romerska katolikerna i Amerika och protestanterna skall stå sida vid sida med varandra; ty ingetdera av dessa samfund skall tillåta sig att anföras av tyska ateister.” – Northwestern Christian Advocate, Chicago, Ill., December 1867.

15. I hur hög grad skall de driva sina åtgärder?

”Ni förväntar, att det skall bli svårigheter i detta land i framtiden, om dessa grundsatser tillämpas. Jag tror, att de skall komma till Er, om Ni bibehåller Er nuvarande inställning. Den dumdristige person, som fortfar att stå på järnvägsspåret, kan gärna vänta sig svårigheter, när han hör mullrandet från det kommande loket. Om han vill läsa tidens tecken i den skriande signalpipan och i den glänsande lyktan, kan han förändra sin ställning och undvika faran; men om han inte vill låta sig påverkas av dessa, skall hans dystraste aningar om svårigheter förverkligas, när snälltåget träffar honom. Likaså kan Ni, min vän, om Ni på grund av fördom eller ett opånyttfött hjärtas fiendskap har beslutat, att stå emot denna nations framgång i att uppfylla sin bestämmelse såsom ett verktyg i det gudomliga verket att pånyttföda det mänskliga samhället, med rätta vänta Er elände. Det skall säkert komma till Er.” – Kyrkoherde W. T. McConnel, en ledande nationalreformator, i ett öppet brev till redaktören för American Sentinel, infört i tidningen Christian Nation, den 14. December, 1887.

16. Har inte staten rättighet, att inskärpa Söndagshållande såsom en medborgerlig plikt?

Nej; emedan Söndagen helt och hållet är en religiös instiftelse, och den borgerliga makten har ingenting att beställa eller göra med religiösa plikter.

17. Vilken makt har infört Söndagshållandet?

Kyrkan.

18. Varför blev forntidens Söndagslagar instiftade?

Emedan kyrkan fordrade dem. Se Neander, Band 2, s. 300. [August Neanders Church History. Min anm.]

19. Varför skall sådana lagar nu bli införda?

Blott för att tillfredsställa kyrkans krav.

20. Vad säger Kristus om vår skyldighet mot staten?

”’Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.’” Matteusevangeliet 22:21. Kyrkan är icke kejsaren, ej heller är den Gud. Den har alltså ingen jordisk rättighet, att fordra Söndagens helighållande av oss. Gud har inrättat Sabbaten, och den bör vi hålla, för att utföra Frälsarens befallning.

21. Söndagshållandet har uppkommit i och med den romerska makten (vilddjuret), och påvedömets anhängare gör anspråk på den såsom det utmärkande draget för sin makt och myndighet. Om nationalreformatorerna lyckas att skaffa fram en lag, som skall tvinga alla till att hålla den dagen, vilken makt kommer de då att lyda och tillbe?

”Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder,”. Romarbrevet 6:16.

22. Kommer alla att underkasta sig detta?

”Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna”. Uppenbarelseboken 15:2.

23. Vilken sång kommer de att sjunga?

”[O]ch sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet:”. Vers 3.

24. Vad var Moses sång?

En sång om frälsning från förtryck. Andra Mosebokens femtonde kapitel.

Anm.: ”Intet kan vara mera tydligt, än att de lyckliga själar, som här omtalas, har trott och hörsammat den tredje ängelns budskap; ty det heter, att de har vunnit seger över vilddjuret och över dess bild och över dess namns tal, därför får de stå på glashavet med Guds harpor i sina händer och sjunga Moses, Guds tjänares, sång och Lammets sång, sedan Guds domar uppenbarats på jorden.

Om man kunde tänka sig, att en krigshär på jorden skulle dra in i en stad och med sång och musik jubla över den härliga seger den vunnit; men man sedan skulle fråga någon i den, vilken den kämpa emot, skulle man då få till svar, att det visste han inte? Nej, så dåraktiga har människorna aldrig varit. Men hur mycket mindre kunde man då tänka sig något sådant äga rum i himmelen? Ty låt oss för ett ögonblick föreställa oss, att vi såge dessa lyckliga själar stå inför Guds tron, och vi hörde deras hänförande segersånger och harpospel, och vi skulle gå till någon av dem och fråga: Vad är det för ett vilddjur, över vilket Ni har vunnit seger och han då skulle svara oss: Det vet jag ej, jag har inte undersökt den saken och känner därför inte till svaret. Hur förvånade skulle vi då inte bli!

Åter ger de himmelska salarna genljud av de frälstas härliga sånger, åter ljuder musiken till Guds pris, och varenda själ uppfylls av himmelsk fröjd. Det blir ett ögonblicks uppehåll, och vi frågar en annan av dessa själar: Vad var det för en bild, som Ni kämpade emot och vann seger över? Han svarar då: Jag förstår inte, vad Du menar. Jag vet, att jag en gång blev ett Guds barn, och det är mig nog; vad mer kunde jag få? Jag har inte gjort mig besvär, att undersöka sådana hemligheter. Det måste förmodligen vara något i det Gamla Testamentet, och det brukade inte våra predikanter läsa något i. Om det vore möjligt, att vi kunde få höra ett sådant svar, skulle vi då inte i högsta grad förundra oss över, att förnuftiga, saliga människor kunde sjunga i himmelen inför Guds tron om någonting, som de varken förstode eller någonsin hört talas om?

Än en gång brusar tonerna från de saligas sånger och musik genom himmelens praktfulla tempelvalv. De sjunger, att de har vunnit seger över vilddjurets märke och över dess namns tal. De prisar Gud för, att Hans rättfärdiga dom har kommit över dem, som inte velat akta på Herrens allvarsamma varningar, medan de hörde nådens sista budskap, utan i stället tillbad vilddjuret och dess bild samt lät sig ges ett märke på sin högra hand eller på sina pannor. Allas ansikten lyser av himmelsk glädje, och alla tungor jublar av gudomlig fröjd. Från allas ögon strålar frid och kärlek, och de tar av sig sina kronor och tillber med ödmjukhet inför Guds tron. Då dristar vi oss till, att fråga än en gång, i avsikt att få någon upplysning om denna underbara segersång och vänder oss därför till en, som förekommer eller tycks oss mer uppriktig än de övriga, och spörjer, om icke han möjligtvis kunde meddela oss, vad det vilddjurets märke var, som de vann seger över.

Tänk, om han i likhet med de föregående skulle svara oss: Käre vän, jag vet inte, vad Du talar om. Du måste visst vara någon av de dåraktiga människor, som tar sig för att läsa och förklara profetiorna och inbillar sig, att de därigenom skall få ljus från Gud. Men så dåraktiga har vi aldrig varit. Vår predikant har aldrig talat om sådana ting, som över huvud taget inte har med salighetsläran att skaffa. Det är endast sekterna och kättarna, som befattar sig med sådana ting. Nej, vi har blivit frälsta på grund av vårt medlemskap i en rättroende kyrka och en gång utan vår kunskap och vilja av en verkligt invigd präst, som var lagligt tillsatt och avlönad av regeringen, blivit pånyttfödda och har från den tiden och intill vår saliga död uppehållit vårt andliga liv, genom att åtnjuta altarets sakrament.

Sådana dåraktiga scener kan inte äga rum på jorden och än mindre i himmelen. Bort med sådana religionssystem, som sätter Guds ord i skuggan och upphöjer människan i stället för Gud och Hans dyra och levande ord!” – Jesu Profetior, av J. G. Matteson, sid. 280-282.