Bibelläsningar för Familjekretsen. 53. Den förste Ängelns Budskap

Bibelläsningar för Familjekretsen

53. Den förste Ängelns Budskap

1. Har Gud bestämt en dag för dom?

”Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet”. Apostlagärningarna 17:31.

2. För vilka har Han uppenbarat denna händelse?

”Ty Herren, HERREN gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.” Amos 3:7.

3. Var finner vi kungörelsen eller tillkännagivandet om domen?

I Uppenbarelseboken 14:7: ”Han sade med hög röst: ’Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit.”

4. Vad predikar den ängel, som kungör detta?

”Och jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag.” Vers 6.

Anm.: Ängel kommer från ett ord, som betyder budbärare eller sändebud. Det brukas understundom om tjänstgörande andar, som Gud sänder med ett budskap till människorna; understundom används det om människor, vilka är Guds sändebud.

Enär evangeliets predikande är anförtrott åt människor, som Gud har utvalt (Galaterbrevet 2:7; Andra Korintierbrevet 5:18-20), kan vi anta, att denne ängel föreställer människor, vilka sänds ut med detta budskap.

5. Vad följer efter denne ängel, innan hans verk är avslutat?

”Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.’ En annan ängel, den tredje, följde dem och sade med stark röst: ’Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin,”. Uppenbarelseboken 14:8-10.

6. Vad blir följden av dessa tre budskaps förenade verksamhet?

”Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: ’Räck ut din skära och skörda! Skördetiden har kommit, ty jordens gröda är mogen.’” Vers 15; se även Matteusevangeliet 13:39.

7. Vilken händelse inträffar i förbindelse med skörden?

”Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade Människosonen. På sitt huvud hade han en krona av guld och i sin hand en skarp skära.” Uppenbarelseboken 14:14. De sanningar, vilka förkunnas genom dessa tre budskap, avslutas med Herrens andra uppenbarelse och världens ände. Det är alltså klart, att alla dessa budskap måste förkunnas för ett och samma släkte, och detta släkte måste vara det sista släktet, som lever vid nådatidens avslutande eller utgång.

8. Hur såg den ängel ut, som omtalas i Uppenbarelsebokens tionde kapitel?

”Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld.” Uppenbarelseboken 10:1.

9. Vad höll han i sin hand?

”I handen hade han en liten bokrulle som var öppnad.” Vers 2.

10. Och vad gjorde denne ängel?

”Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden och ropade med hög röst, som när ett lejon ryter.” Verserna 2, 3.

11. Vilket budskap hade han att förkunna?

”Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: ’Tiden är ute.” Verserna 5, 6.

12. Det sägs om den bok eller bokrulle, som han hade i sin hand, och ur vilken han förkunnade sitt budskap om tid, att den var ”öppnad”. När skulle Bibelns enda förseglade bok, som talar om bestämd tid, öppnas?

”Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.’” Danielsboken 12:4. Ett sådant budskap kunde alltså ej ha förkunnats till världen före ändens tid; ty när det förkunnas, är den lilla boken öppen och i händerna på dem, som representeras av ängeln.

13. Vad säger profeten Daniel om domen?

”Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner.… Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades.” Danielsboken 7:9, 10.

14. Vad såg Daniel det lilla hornet (den romerska kyrkan) göra, sedan domen hade börjat?

”Sedan fortsatte jag att se, för de skrytsamma ords skull som hornet talade.” Vers 11.

15. När sade ängeln, att domen – som kallas för helgedomens rening (se läsningarna om försoningen, nr. 28 och 29) – skulle ta sin början?

”Då svarade han mig: ’Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och återställas.’” Danielsboken 8:14.

Anm.: Det torde vara på sin plats att här omtala, att sedan de 2 300 dagarna slutade, år 1844, har den Romersk-katolska Kyrkan uttalat några av sina mest hädiska ord. År 1870 blev lärosatsen om påvens ofelbarhet fastställd av Pius IX. Det är även en märkvärdig uppfyllelse av profetian, att strax före denna profetiska tidsperiods slut, förkunnades den förste ängelns budskap (Uppenbarelseboken 14:6, 7) i åtskilliga delar av världen av män, vilka predikade, att stunden för Guds dom hade kommit. Lägg märke till, att det står om ängeln i Uppenbarelseboken 10:2, att han satte den ena foten på havet och den andra på jorden. Som en uppfyllelse härav förkunnade Joseph Wolff i Asien, Irving i England och Miller i Amerika tillika med hundratals medhjälpare mellan åren 1834 och 1844 budskapet om, att stunden för domen hade kommit.

En engelsk skribent, Mourant Block, anmärker härom: ”Det är inte endast i Stor-Britannien, som Frälsarens snara återkomst förväntas och varningens röst höjs, utan även i Amerika, Indien och Europa. I Amerika finns omkring tre hundra predikanter, som alltså förkunnar ’detta evangelium om riket’; medan i detta land höjs samma rop av omkring sju hundra.” – Advent Tracts, Band 2, s. 135.

I The Voice of the Church (Kyrkans Röst) skriver D. T. Taylor som följer angående utbredandet av tron på Kristi snara återkomst. ”I Würtemberg finns en koloni av flera hundra kristna, som väntar på Kristi snara uppenbarelse; en annan koloni med samma tro finns på Kaspiska Havets stränder. Molinister, ett stort antal oliktänkande från Rysk-grekiska Kyrkan, vilka är bosatta utefter Östersjöns stränder – ett högst gudfruktigt folk, om vilket sägs, att det tar Bibeln allena för sin trosregel – utmärks genom sin väntan på Kristi snara och synliga uppenbarelse, för att regera på jorden. I Ryssland är läran om Kristi andra tillkommelse och regering förkunnad i någon mån, och en stor del av det ringare folket anammar budskapet. I Tyskland har detta budskap åstadkommit en stor rörelse, i synnerhet i den södra delen ibland herrnhutare. I Norge har tavlor och böcker, avhandlande Kristi andra ankomst, spritts vida omkring, och läran har omfattats av många. Ibland tartarerna i Tartariet råder väntan på Kristi tillkommelse vid denna tid. Böcker och skrifter, som avhandlar denna lära, har sänts från England och Amerika till Holland, Tyskland, Indien, Irland, Konstantinopel, Rom och nästan alla missionsstationer på jorden. På de turkiska öarna har den blivit antagen av wesleyanerna. Herr Fox, en skotsk missionär, som blivit utsänd till Telugu-folket, trodde på Kristi snara ankomst. Herr James MacGregor Bertram, en skotsk missionär av baptisternas vid St. Helena övertygelse, har i betydande omfattning förkunnat detta budskap på denna ö, och många har anammat hans lära. Han har även förkunnat detta budskap vid missionsstationerna i Södra Afrika. David N. Lord omtalar, att många av de missionärer, som har utgått från Stor-Britannien för att förkunna evangelium till hedningarna och som nu verkar i Asien och Afrika, har antagit läran om Kristi andra ankomst. Joseph Wolff, teol. dok., förkunnade Kristi snara ankomst, enligt sina anteckningar, mellan åren 1821 och 1845, till folket i Palestina, Egypten; på landsträckorna vid Röda Havet; i Mesopotamien, Bremien, Persien, Georgien, Turkiet, Grekland, Arabien, Buchara, Afghanistan, Kashmir, Ost-Indien, Tibet, Holland, Skottland och Irland; i Konstantinopel, Jerusalem, St. Helena; och även ombord på fartyg på Medelhavet samt i staden New York ibland alla samhällsklasser. Han försäkrar, att han har predikat ibland judar, turkar, muhammedaner, parser, hinduer, kaldéer, syrier, sabiner; för paschor, schejker, schaher, konungen av Organtsh och Bohara, drottningen av Grekland, m.fl. Om denne missionärs utomordentligt vidsträckta verksamhet säger The Investigator: ”Det finns måhända ingen person, som så vidsträckt förkunnat läran om Kristi andra ankomst, som denne världsberyktade missionär. Varthelst han färdas, förkunnar han Messias’ förestående uppenbarelse i härlighet.”

16. Vad gjorde Johannes med den lilla bokrullen, som ängeln gav honom? Och vilken inverkan hade den på honom?

”Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage.” Uppenbarelseboken 10:10.

17. Vad betecknas därmed, att han åt upp bokrullen?

”Han sade till mig: ’Du människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp denna rulle och gå och TALA till Israels hus.’” Hesekiel 3:1. Att äta eller, så att säga, uppfylla sig med rullens innehåll måste beteckna, att man betraktar och förstår dess innehåll. Johannes, som här föreställer Herrens sändebud i detta viktiga budskap, åt (uppslukade) bokrullen. Denna var till en början behaglig att betrakta, men blev sedan bitter, då deras förhoppningar slog fel, i det att tiden gick, utan att Herren kom, såsom de hade väntat.

18. Blev inte Kristi lärjungar besvikna i sina förhoppningar angående Kristi verk vid Hans första ankomst?

”När de nu var samlade frågade de honom: ’Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?’” Apostlagärningarna 1:6. Se även Lukasevangeliet 24:19-21.

Anm.: Att Kristi lärjungar blev besvikna, bevisar inte, att Hans mission var falsk. Då Han tågade in i Jerusalem under höga Hosiannarop, fröjdade lärjungarna sig, emedan de trodde, att Han då skulle inta Davids tron och inleda Sin regering. Fariséerna ville, att Han skulle bestraffa Sina lärjungar, men Han svarade dem: ”’Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.’” Lukasevangeliet 19:40. Och varför gav Han detta svar vid det tillfället? – Eftersom de profetior, vilka hade avseende på Hans jordiska regering, hade förutsagt, att Han skulle dra in i Jerusalem (Sakarja 9:9), och detta måste uppfyllas, även om stenarna skulle utropa det. Herren tillät alltså Sina lärjungar att bli besvikna angående denna händelse, men trots det uppfyllde de profetian. Då israeliterna drog ut ur Egypten, trodde de, att det skulle ta endast några dagar för dem att hinna fram till det utlovade landet. De blev även besvikna i sina förhoppningar; men detta strider dock ej mot det faktum, att Mose var kallad av Gud och att israeliternas uttåg ur Egypten var i överensstämmelse med Guds plan. I varje stort verk, som Gud har låtit utföra ibland människors barn, har Han tillåtit Sitt folk att bli besviket, för att göra deras tro beprövad. Detta var fallet med Elia, Jona, m.fl., och så var det även år 1844. Gud tillät Sitt folk att missuppfatta, vad profetian åsyftade. Och sålunda blev dess tro satt på prov. Besvikelsen berodde inte på något misstag beträffande början eller slutet på de 2 300 dagarna, utan de missförstod den händelse, som skulle inträffa vid slutet av denna tidsperiod. De antog, att helgedomens rening betecknade, att jorden skulle avbrännas med eld vid Kristi andra ankomst.

19. Vad sade Herren skulle uträttas, sedan det första budskapet börjat att förkunnas?

”Då sade han till mig: Du måste åter profetera över många folk och folkslag och tungomål och kungar.’” Uppenbarelseboken 10:11, Reformations-Bibeln.

20. Vilket budskap skulle följa strax efter domens kungörelse?

”Ännu en annan ängel följde efter, och han sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.’” Uppenbarelseboken 14:8. För en förklaring av detta budskap, se den följande läsningen.