Bibelläsningar för Familjekretsen. 13. Lagen och Evangelium

Bibelläsningar för Familjekretsen

13. Lagen och Evangelium

1. För vad sade Paulus, att han inte skämdes?

”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror”. Romarbrevet 1:16.

2. Vilket glatt budskap förkunnade änglarna för herdarna?

”Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” Lukasevangeliet 2:10, 11.

3. Vad sade Simeon, sedan han hade sett Frälsaren?

”Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ’Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel”. Lukasevangeliet 2:34.

4. Till vem talade profetissan Anna om Frälsaren?

”Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.” Vers 38. Simeons och Annas ord visar, att de troende judarna väntade på förlossning, inte genom de yttre formerna hos sin gudstjänst, utan genom den kommande Messias.

5. Vad sade ängeln, att Jesus skulle göra, då han förutsade Hans namn och födelse?

”Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.’” Matteusevangeliet 1:21.

6. Vad skulle bli villkoret för deras frälsning?

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Johannesevangeliet 3:16.

7. Kristus frälser de troende från deras synder under den kristna tidsåldern; men kunde Hans död ta bort överträdelser även under det gamla förbundets tid?

”Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet.” Hebréerbrevet 9:15.

Anm.: Kristi blod var gällande för de troendes frälsning under Gamla Testamentets tid såväl som under det Nya Testamentets. Det första löftet, som gavs till människan, att kvinnans säd skulle trampa sönder ormens huvud, utgjorde i lika hög grad Jesu Kristi evangelium som änglarnas sång för herdarna över Betlehems slätt: ”’Ära vare Gud i höjden och frid på jorden,
till människor hans välbehag.’” Lukasevangeliet 2:14.

8. Hur visade Abel sin tro på den kommande Frälsaren?

”Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain”. Hebréerbrevet 11:4.

Anm.: ”Abel däremot kom med en förstling av hjorden, därigenom bevisande sin tro på Kristus, det stora offret för världens synder. I denna förstlings blod kunde Abel skåda Jesu blod. Gud antog detta offer. Han skådade framåt i tiden till Kristus och offrade i tro och förhoppning på evangelium, och däri såg han det stora syndoffret lika så visst eller säkert, som vi kan se det blödande Lammet, när vi genom kalken och det brutna brödet påminns om Golgatas scener.” – James White i Lagen och Evangelium.

9. Vad innehöll judarnas ceremoniallag?

”Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer”. Hebréerbrevet 10:1.

10. Vad var detta ”kommande goda”, varav lagen utgjorde en skugga?

”Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel”, osv. Hebréerbrevet 9:11.

Anm.: Det judiska offersystemet pekade framåt mot Kristus såsom världens Frälsare. ”Lagen”, säger Paulus, ”som har en skugga av det tillkommande goda.” Det avbildande ceremonialsystemet var blott en skugga. Det tillkommande goda, där Kristus som offer och medlare är medelpunkten, är den kropp, som kastar sin skugga tillbaka i den judiska tidsåldern. De blödande offren under ceremonialsystemets bestånd var blott skuggor. Kristus, blödande på korsets trä, var den stora verkligheten, och det Gamla Testamentets troende skådade framåt till Honom genom tron.

11. Hade de, som levde på patriarkernas tid, kännedom om synd?

”Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: ’Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.’” Första Moseboken 20:9; 4:7; 13:13.

12. Genom vilket medel måste de ha fått denna kännedom?

”Genom lagen ges insikt om synd.” ”Men det var först genom lagen jag lärde känna synden.” Romarbrevet 3:20; 7:7.

13. Fanns det på Abrahams tid ett prästerskap, som tjänstgjorde för folkets synder?

”Denne Melkisedek var konung i Salem och präst åt Gud, den Högste. Det var han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom.” Hebréerbrevet 7:1.

14. Blev evangelium förkunnat för Abraham?

”Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham”. Galaterbrevet 3:8.

Anm.: Vi har från föregående Skriftställen lärt, att från äldsta tider har människorna varit överbevisade om synd, och att de inte kunde få sin kännedom om sitt syndiga tillstånd på något annat sätt, än genom en moralisk levnadsregel – Guds lag. De hade även ett tjänstgörande prästerskap, som riktade deras trosöga på Kristus, medelpunkten för det glada budskapet eller evangelium, genom vilket de kunde hoppas på en kommande Messias, som verkligen skulle ta bort deras synder. Då Kristus kom, dog Han alltså lika mycket för de överträdelser, vilka begåtts under det Gamla Testamentets tid, som för dem, vilka begåtts under det Nya.

15. Hade Kristus för avsikt, att vid Sin uppenbarelse eller Sitt framträdande i världen avskaffa morallagen, för att frälsa människorna?

”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.” Matteusevangeliet 5:17.

Anm.: Han kom för att fullborda lagen, dvs. för att fullgöra avsikten med den. Budordet hade getts som en livförsäkring. Romarbrevet 7:10. Hade människan aldrig överträtt lagen, hade hon aldrig blivit en syndare, och då skulle döden aldrig fått någon makt över henne. Nu uppfyller Kristus ändamålet med lagen. Med andra ord ger Han liv åt dem, som tror på Honom. Hade människan aldrig överträtt lagen, skulle hon aldrig ha behövt Kristus; och kunde lagen ha avskaffats, sedan människan överträtt den, skulle hon ej heller då ha behövt Kristus; ty det är lagen och bara lagen, som dömer henne till döden. Borttag dödens verktyg, och människan skall leva för evigt. Kristus kunde inte förändra en enda bokstav hos denna lag; ty Hans uppdrag var, att bringa försoning inför lagen för dem, som hade överträtt lagen.

16. Hur mycket av morallagen skulle enligt Kristi ord stå fast?

”Amen* säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.” Matteusevangeliet 5:18. * Motsvaras av ”Sannerligen” i andra översättningar. Min anm.

17. Vilken inverkan på lagen har vår tro på Kristus och på Hans evangelium?

”Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.” Romarbrevet 3:31. Det faktum, att vi behöver Kristus till att frälsa oss från den eviga döden, visar klart, att lagen ännu äger gällande kraft. När någon vänder sig till Kristus för frälsning, erkänner han därigenom, att lagen har makt till att ta hans liv. Alltså befästs eller upprätthålls lagen genom evangelium. Lagen måste gå hand i hand med evangelium, ty eljest har evangelium ingen betydelse. Om lagen inte längre är en bokstav, som dödar (Andra Korintierbrevet 3:6, 7), kan människan ej längre vara i ett förtappat tillstånd och i behov av frälsning. Då har evangelium naturligtvis ingenting att uträtta.

18. Hur många laggivare finns det?

”Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra.” Jakobsbrevet 4:12.

19. I vilket förhållande står Kristus till syndare?

”Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig.” Första Johannesbrevet 2:1. Med andra ord, Kristus, vår överstepräst, ber för syndare gällande den brutna lagen. Utan denna förbön kunde syndarens liv, som blivit förverkat, ej återställas. Det är tron på detta verk, som skänker oss ”frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” Genom tron på Honom allena har vi tillgång till Guds nåd samt kan glädja oss i förväntan på Hans härlighet. Romarbrevet 5:1, 2.

20. I vilket förhållande står lagen och evangelium till varandra i det sista budskap, som förkunnas för världen?

”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” Uppenbarelseboken 14:12.

Anm.: ”Men vi önskar att alla skall förstå, att vi inte talar för någon frälsning genom lagen. I lagen finns ingen frälsande egenskap. Återlösningen sker genom Kristi blod. Om än syndaren kunde upphöra med att synda, med att överträda Guds bud, och i stället börja med all iver och kraft att hålla den, kunde dock ej detta försona hans begångna synder, ej heller befria honom ur det tillstånd han nu befinner sig i till följd av de synder han har utövat…. Hoppet om evig frälsning hänger helt på Kristus. Adams hopp stod till Honom. Abel, Hanok, Noa, Abraham och de troende judarna ställde alla sitt hopp till Honom. Vi kan inte göra annat, än de. Vårt hopp om ett tillkommande liv beror på Kristus. Endast tro på Hans blod kan rena oss från alla våra synder, och ett liv av lydnad för Guds bud och tro på Jesus skall ge oss inträde genom de gyllene portarna till Guds stad.” – James White i Lagen och Evangelium.