Bibelläsningar för Familjekretsen. 4. Den närvarande Sanningen

Bibelläsningar för Familjekretsen

4. Den närvarande Sanningen

1. I vad helgas människan?

”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” Johannesevangeliet 17:17.

2. Vad vill Herren med Sin sanning?

”[S]om vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” Första Timoteusbrevet 2:4. Det är Guds behagliga vilja, att detta skall ske, men människorna efterkommer eller lyder inte alltid Guds vilja.

3. Vad måste människan göra, för att bli helgad, sedan hon kommit till insikt om sanningen?

”Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen.” Andra Tessalonikerbrevet 2:13.

4. Och vad mer, än tro är nödvändigt?

”Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder”. Första Petrusbrevet 1:2.

5. Vilken verkan medför lydnad för sanningen?

”Ni har renat era själar genom att lyda sanningen”. Vers 22.

6. Hur måste vi tillbedja Gud, för att kunna behaga Honom?

”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.’” Johannesevangeliet 4:24.

7. Hur bör man handla med sanningen?

”Förvärva sanning och sälj den inte”. Ordspråksboken 23:23. Med andra ord: Vi bör söka, att lära känna sanningen, vad det än må kosta, och sedan vi en gång funnit sanningen, bör vi icke överge den för något pris.

8. Finns det något i Bibeln, som går att kalla för en ”närvarande sanning”?

”Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger.” Andra Petrusbrevet 1:12.

Anm.: Det finns bibliska sanningar, vilka äger sin tillämpning under alla tider, och dessa är alltså närvarande sanningar för alla släkten; men det finns även några sanningar i Bibeln, vilka är av en mera lokal beskaffenhet och vilka kan användas blott om ett släkte samt är frälsande sanningar blott för dem i det släktet, som tror på dem. Att tro på sådana sanningar i ett föregående eller efterföljande släkte skulle inte medföra samma utfall. Syndafloden är ett gott exempel. Noas varningar var en närvarande sanning till frälsning för det släkte, som levde på hans tid; men det skulle inte ha varit till någon nytta för det efterföljande släktet, att tro på en kommande syndaflod. Det var en sanning, som tillhörde blott det släkte, som skulle bevittna denna flod. Detsamma kan sägas om, att tro en viss sanning för långt in i framtiden. Om Johannes Döparen, t. ex., hade förkunnat sitt budskap för det släkte, som levde före Kristi födelse, skulle det ej ha varit till någon nytta, emedan tiden för dess fullbordande då ännu inte hade kommit. Detta är dock inte fallet med Bibelns allmänna sanningar, såsom tro, omvändelse, osv. De är frälsande sanningar för alla tider och släkten.

9. Vilket särskilt budskap förkunnade Noa på sin tid?

”Då sade Gud till Noa: ’Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden. Gör dig en ark av goferträ”. Första Moseboken 6:13, 14.

10. Byggde Noa arken? Och varför blev den byggd?

”I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.” Hebréerbrevet 11:7.

11. Hur många blev frälsta eller räddade i arken?

”Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten.” Första Petrusbrevet 3:20. Måhända hade många av dem, som gick förlorade, samma tro som Noa och hans familj fram till den tid, då Gud lät förkunna det särskilda budskapet. Då uppkom det en skillnad mellan dem, icke på grund av deras förra tro, utan emedan de icke i likhet med de personer, vilka blev frälsta, trodde det särskilda budskap, som var en frälsande sanning för den tiden.

12. Vilket särskilt budskap förkunnade Jona för folket i staden Nineve?

”Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt HERRENS ord… Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ’Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.’” Jona 3:3, 4.

13. Vad frälste folket från den hotande förstörelsen?

”Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem.” ”När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.” Verserna 5, 10.

14. Vad var Johannes Döparens särskilda mission eller uppgift?

”En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom.” Johannesevangeliet 1:6, 7.

15. Vad svarade han dem, som sporde eller frågade honom om hans uppdrag?

”Han svarade med profeten Jesajas ord: ’Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!’” Vers 23.

16. Johannes’ dop var någonting nytt och märkvärdigt för dem, som levde på hans tid. Vad gjorde de, som förkastade hans budskap?

”Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem* och lät inte döpa sig av honom.” Lukasevangeliet 7:30. * I originalet heter det, att de rent av ”föraktade” Guds plan för dem. Förakt följs lätt av förkastelse. Min anm.

17. Och vad gjorde de, som blev döpta av Johannes?

”Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop.” Vers 29. Det vill säga, de förhärligade Gud genom det steg de tog, vilket visade deras tro på Hans sanning.

18. Blev Kristus anammad eller godtagen av dem, som kallade sig för Guds folk, då Han kom till denna jord?

”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.” Johannesevangeliet 1:11.

19. Vilket skäl gav de för sin otro?

”Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.’” Johannesevangeliet 9:29.

Anm.: Hindret i vägen var, att de trodde inte på någonting nytt. De visste, att Gud hade talat genom Mose. Det behövdes ingen tro, för att omfatta det faktumet. Och de vågade ingenting genom att tro på Mose, ty allting hade bevisat, att han var sänd av Gud. Alla kunde lätt inse det. Men här kom en man, som uppfyllde profetiorna om deras länge förväntade Messias. De ansåg det dock vådligt eller farligt, att ta emot Honom, ty tiden hade ännu ej fullständigt bevisat sannfärdigheten eller äktheten hos Hans anspråk. Kort sagt, det fordrade för mycken tro, för att anamma Kristus. De önskade att se, utan att tro; och eftersom det var omöjligt, förkastade de Honom. Detta folk trodde dock på Noas budskap; det trodde på Elia och på alla profeterna. Men då det kom till den särskilda sanningen, som angick dess egen tid, då drog det sig tillbaka. På samma sätt kan det även gå med det närvarande släktet beträffande budskapet om Kristi andra ankomst. Det håller fast vid sina gamla meningar, emedan ingen säger något emot dem, men på samma gång uraktlåter eller försummar det att anamma sanningar, vilka angår Herrens andra uppenbarelse.

20. Vad sade folket, då Kristus påminde det om, hur dess fäder hade dräpt profeterna?

”Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.” Matteusevangeliet 23:30.

Anm.: Ehuru de föregav sig vara bedrövade över sina fäders uppförande, då de hade dräpt profeterna, som förkunnade nya sanningar för dem, uppfyllde de dock snart sitt eget mått av ogudaktighet, genom att korsfästa Guds Son. Detta visar, att de skulle ha handlat på samma sätt som fäderna, om de hade levat på den tiden. Måtte Herren bevara detta släkte ifrån att beklaga sig över judarnas handlingssätt, då de korsfäste Kristus, medan det på samma gång följer i deras fotspår, genom att förkasta de sanningar, vilka äger sin särskilda tillämpning på denna tid.

21. Vad blev följden av, att judarna förkastade Kristus?

”När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den och sade: ’Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon.” Lukasevangeliet 19:41, 42.

22. Finns det ett särskilt budskap och verk för det sista släktet?

”Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen. Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid”. Matteusevangeliet 24:44, 45.

Anm.: På grund av Herrens annalkande uppenbarelse skall ett budskap bli förkunnat, som ger mat i rätt tid. Detta måste vara ett varningens budskap om Herrens andra ankomst – ett budskap, som är ämnat att leda folket till att bereda sig för denna händelse. Det faktum, att ett sådant budskap inte alltid blivit förkunnat, är ej något bevis emot, att det nu bör förkunnas. Pastor John Robinson sade i det avskedstal han höll för pilgrimsfäderna vid deras avresa från Nederländerna till Amerika: ”Gud vet, om jag någonsin mer skall se Era ansikten; men antingen Gud förunnar detta eller ej, besvär jag Er inför Gud och inför de heliga änglarna, att Ni inte följer mig längre, än jag har följt Kristus. Om Gud skulle uppenbara någonting för Er genom något annat redskap, var lika villiga att anta det, som Ni alltid har varit att anta de sanningar jag har framställt för Er. Ty jag är viss om, att Herren har mera ljus, som Han vill låta framstråla ur Sitt ord. För min egen del kan jag inte nog beklaga de reformerta församlingarnas tillstånd. De har kommit till en viss punkt i sin religion, och de vill inte gå längre än det redskap, som åstadkommit Reformationen. Lutheranerna kan inte övertalas till, att gå längre än Luther. Och Ni ser även, hur kalvinisterna sitter fast, där de lämnades av den store gudsmannen, som dock ej såg allting. Detta är ett jämmerligt tillstånd, som är högst beklagligt; ty fastän de var skinande ljus på den tid de levde, trängde de dock inte in i hela Guds råd, och om de levde på vår tid, skulle de vara lika villiga att anamma mera ljus, som de var att ta till sig det ljus, som framlyste på deras tid.”

23. Vad säger Herren om dem, som handlar sålunda vid Hans uppenbarelse?

”[S]alig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer” Vers 46.

Anm.: Luther förklarade: ”Jag tror förvisso, att domen inte ligger mer än tre hundra år i framtiden. Gud varken vill eller kan tåla denna ogudaktiga värld mycket längre. Den stora dagen drar när, på vilken vederstygglighetens rike skall omstörtas.”

Melanchton sade: ”Denna gamla värld är icke långt ifrån sitt slut.” Kalvin bad de kristna, att ”inte dra sig undan, utan att innerligt bida efter den dag, när Kristus skall komma igen, ty denna händelse är den förnämsta bland alla händelser.” Och han försäkrade, att ”de troende bland människorna skall ha denna dag för blicken.” ”Vi måste hungra efter Kristus, vi måste söka efter Honom och begrunda Honom”, säger han, ”till dess den stora dagen kommer, när vår Herre skall fullständigt uppenbara Sitt rikes härlighet.”

Knox, den skotske reformatorn, sade: ”Har icke vår Herre Jesus tagit vårt kött upp till himmelen? Och skall han icke komma igen? Vi vet, att Han skall komma igen, och Han skall inte dröja.”

Ridley och Latimer, som lade ned sina liv för sanningen, bidade i tro Herrens återkomst. Ridley skriver: ”Jag tror det, och därför säger jag det, att denna värld nalkas sitt slut. Låt oss med Guds tjänare, Johannes, ropa ur våra hjärtan till vår Frälsare: Kom, Herre Jesus!”

”Tanken på Herrens återkomst”, säger Baxter, ”är väldigt ljuv och glädjebringande för mig; det är trons verk och dess heliga natur, att älska Herrens uppenbarelse och att bida det saliga hoppet.”

24. Vad blir utfallet av detta budskap?

”I detta visar sig de heligas tålamod: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” Uppenbarelseboken 14:12.

25. Med vilken iver skall detta verk utföras?

”Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt.” Lukasevangeliet 14:23.

Anm.: Detta verk pågår nu. Den tredje ängelns budskap ljuder i alla delar av världen, förmanande människorna överallt till att anamma sanningen. Många av Herrens sändebud i vår tid delar apostelns känslor: ”Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor”. Andra Korintierbrevet 5:11.