Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 3. Bibeln i Vardagen. 6. Ett Liv i Lycka och Framgång

Sektion 3

Bibeln i Vardagen

6. Ett Liv i Lycka och Framgång

Gud vill, att Du skall vara lycklig och ha framgång i allt Du företar Dig, och Han kommer att välsigna Dig med ”all andlig välsignelse”. Men det ingår också i Hans stora plan för Dig, att Du varje dag skall leva ett segrande liv. Han kommer att sätta Dig i stånd till, att leva så, att Du alltid kan gå med högburet huvud som segerherre. Inte med hjärtat fullt av stolthet, naturligtvis, för Hans barn är alltid ödmjuka, men i djup och innerlig lycka över, att kunna tjäna en sådan Frälsare och för att Du litar fullt och fast på, att Han tänker lägga allt tillrätta i Ditt liv.

Vi får ett visst begrepp om Hans plan för oss i dag, genom att läsa Hans budskap till det gamla Israel. Ta nu Bibeln och slå upp till Femte Moseboken. Här finner Du några av Hans ljusa löften Han har gett angående detta.

”Ty om ni noga håller alla dessa bud som jag ger er att följa, så att ni älskar HERREN, er Gud, och vandrar på alla hans vägar och håller er till honom”, säger Han genom Mose, ”då skall HERREN driva bort alla dessa folk för er som är större och mäktigare än ni själva… Ingen skall kunna stå er emot.” Femte Moseboken 11:22-25.

”När dina fiender reser sig upp mot dig, skall HERREN låta dem bli slagna inför dig. På en väg skall de dra ut mot dig, men på sju vägar skall de fly för dig.” Femte Moseboken 28:7.

”HERREN skall upphöja dig till ett heligt folk åt sig, så som han med ed har lovat dig, om du håller HERRENS, din Guds, bud och vandrar på hans vägar. Och alla folk på jorden skall se att du är uppkallad efter HERRENS namn och de skall frukta för dig.” Verserna 9-10.

Lägg märke till, att det inte talas om framgång på grund av militär makt, men på grund av folkets helgelse till Herren. De skulle bli respekterade, därför att de ägde höga ideal och levde enligt dem. Ingen skulle våga sig på, att göra något ont mot dem, som så tydligt var ett Herrens folk.

Löftet hade också en andlig innebörd: ”HERREN skall göra dig till huvud och inte till svans. Du skall endast vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till HERRENS, din Guds, bud som jag i dag ger dig för att du skall hålla och göra dem.” Vers 13.

Senare, då Israel skulle tåga in i det Utlovade Landet, sade Herren till deras nye ledare, Josua: ”Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går.” Josua 1:7.

Och vidare: ”Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty HERREN, din Gud, är med dig vart du än går.’” Vers 9.

Josua trodde fullt och fast på de härliga löften, som Gud gav honom, och ledde folket från seger till seger, till dess han hade erövrat allt det land Herren hade sagt, att Han skulle ge Sitt folk. Då han kom till slutet på sitt liv, kunde han säga: ”Ingenting uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus. Allt gick i fullbordan.” Josua 21:45.

Nå, gäller dessa löften oss i dag? Det gör de, och varför skulle de inte det? Gud har inte ändrat Sina planer för dem, som älskar Honom och håller Hans bud.

Då Josua var borta, hamnade Israels folk på avvägar. De svek Gud och tillbad avgudar, och det kostade dem dyrt. De välsignelser Gud hade lovat dem, kunde Han inte längre ge dem. Men löftet gällde fortfarande. Det skulle förvisso uppfyllas, då Herren en gång fick ett folk här på jorden, som skulle komma att uppfylla de av Honom ställda villkoren.

Ett sådant folk fick Han. Genom aposteln Petrus säger Herren till de nitiska, ivriga, helhjärtade Jesu efterföljare, som utgjorde den kristna menigheten under det första århundradet: ”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk”. Första Petrusbrevet 2:9-10, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.

Eftersom de var ”Guds folk” och gjorde det, som var Honom till behag, blev välsignelserna utgjutna över dem. Som en älv i fullt flöde, kom den Helige Ande över dem och de ”drog ut som segerherre, för att segra.” Uppenbarelseboken 6:2.

Varje enskild medlem trodde, som Josua fordom, att Herren var med honom, vart han än begav sig. Han drog sig till minnes Mästarens löfte: ”Se, jag har gett er makt… att stå emot fiendens hela välde.” Lukasevangeliet 10:19. De talade trosvisst och förväntade sig framgång, och följaktligen drog de fram som en oemotståndlig här och grundlade ett världsrike för sin käre Frälsare.

Detta mod och denna klippfasta tro framträdde särskilt i livet hos honom, som var den störste missionär världen någonsin har sett, aposteln Paulus. Ingenting tycktes kunna skrämma honom.

Han hade det inte lätt, sedan han hade blivit kristen. Han fick sannerligen gå igenom mycket. Han berättade en del härom för församlingen i Korint:

”Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna.” Andra Korintierbrevet 11:24-28.

Allt detta skulle ha varit mer, än nog, för att ta modet från en människa, men Paulus lät sig inte skrämmas. ”Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.” Kapitel 12, vers 10.

”Vi är på allt sätt trängda”, sade han, ”men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna… Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er.” Andra Korintierbrevet 4:8-9, 14.

”Därför tappar vi inte modet”, fortsatte han. ”Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” Verserna 16-18.

Vilken tro och vilket mod! En person med en dylik inställning låter sig inte skrämmas av något, och han låter sig heller inte hejdas av något i striden. Paulus ägde full tillit till, att Gud, som ledde och älskade honom, också skulle befria honom ur alla svårigheter. Paulus betraktade dagens prövningar och nederlag som en säker väg till slutlig seger.

Andra Korintierbrevet 2:14 lyder så här i Svenska Folk-Bibeln 98: ”Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg”.

Han hade utan tvivel sett romerska general dra ut i spetsen för sina legioner till de otaliga krigen i gränstrakterna. Och han hade sett dem vända tillbaka med rikt byte, som de kunde lägga fram inför kejsarens fötter.

”Så är mitt liv”, sade han, ”ett ständigt triumftåg. Den enda skillnaden är, att jag inte tjänar kejsaren, utan konungarnas Konung.”

”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?”, frågar han de kristna i Rom. ”Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd?… Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” Romarbrevet 8:35-39.

Han behöll sin kämpaglada inställning livet ut. I sitt sista brev, som han skrev strax före sin avrättning, säger han: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst.” Andra Timoteusbrevet 4:7-8.

Hur klarade han av, att hålla kvar modet under alla dessa förfärliga prövningar? Vi får en glimt av hemligheten till hans segerrika liv i hans ord till korintierna: ”Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag.” {Andra Korintierbrevet 4:16.} För honom var varje dag ny. Han höll sig alltid nära Gud, som är källan till all andlig styrka. I stället för att låta sig knäckas av prövningar och oförskämdheter av varje slag, lade han fram dem inför Gud i bön. Då han blev hotad och förföljd, tänkte han på Guds vidsträckta plan för människornas frälsning, och då försvann hans rädsla.

Men det var till Efesus’ församling han talade tydligast om hemligheten till ett dylikt liv. Han ville, att de skulle vara lika ”starka i Herren och hans väldiga kraft”, som han själv var. Han önskade också, att de skulle leva ett liv i seger. Därför förmanade han dem så här:

”Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.” Efésierbrevet 6:10-17.

Lägg noga märke till denna rustning, ty även Du måste ha den på Dig, för att leva i seger.

Först och främst har Du sanningens bälte kring höfterna, därnäst rättfärdighetens pansar, så trons sköld, frälsningens hjälm och slutligen Andens svärd, som är Guds Ord.

Givetvis är denna rustning en andlig rustning. Den skyddar först och främst sinne och känslor. Men har Du väl fått på den, skyddar den hela människan mot den Ondes ”brinnande pilar”.

Sanningen skänker oss säkerhet och sätter oss i stånd till, att tänka klart och redigt.

Rättfärdigheten ger oss självtillit och friger oss från fruktan för kritik.

Friden gör oss milda och vänliga samt hjälper oss med, att överse varje förnärmelse och varje personligt angrepp på oss eller vår tro.

Tron ger oss ett mod och en kraft, som låter oss se alla vanskligheter och besvikelser ur rätt synvinkel.

Guds Ord ger oss alla vapen vi behöver i striden mot mörkrets makter. Liksom det flammande svärdet vid ingången till Edens Lustgård vänder det sig ”av och an” i kampen mot ondskan.

Lägg särskilt märke till den sista delen av rustningen, som aposteln kallar för ”Guds ord”, för det är ju den Heliga Skrift, Din egen Bibel.

Det betyder nämligen, att just denna bok, som Du har i Ditt hem, kan lotsa Dig tryggt ut ur varje bryderi i livet, varje sorg och varje motgång. Den är det effektiva hjälpmedlet till ett liv i seger både här och i evigheten.,