Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 1. Arvet från Fäderna. 1. Boken för vår Tids Människor

Sektion 1

Arvet från Fäderna

1. Boken för vår Tids Människor

Vi genomlever nu utan tvivel ett högst viktigt avsnitt av världens historia. Det är en period full av stora och snabba förändringar. Människornas tänkande och framsteg pågick under århundraden i lugnt och behagligt tempo, men är nu inne i en så rasande utveckling på ett otal områden, att utsikterna för morgondagens värld faktiskt är skrämmande.

Ödets stora klocka slår nu sina malmtunga slag, och varje tordönsslag inleder en ny, epokavgörande begivenhet. Gammalt hat bryter fram med stora omvälvningar. Världsriken vacklar och hamnar i upplösning. Vetenskapen går vidare i sitt segertåg in i det okända.

Detta är en revolutionens tidsålder inom alla områden. Överallt jäser det av uppror, medan jordens tre milliarder {nu sju milliarder!} människor grupperar sig kring de mäktiga, ledande nationerna i öst och väst.

”De senaste femtio åren har skådat en makalös utveckling både när det gäller antalet områden och omfattning”, säger ärkebiskopen av York, Cyril Garbett. ”Det har sannolikt under denna korta tidsperiod inträffat större förändringar, än under alla de århundraden, som gått sedan Kristi första ankomst och till mitten av förra århundradet.” - In an Age of Revolution, sidan 13.

Det är också en upptäckternas och uppfinningarnas tidsålder utan like. Vi har raskt förflyttat oss från ångmaskinens till elektricitetens och vidare till atomens och rymdfärdernas tid. Sedan människan har erövrat alla jordens områden, ger hon sig nu ut mot stjärnorna. Mängder av satelliter kretsar i fasta omloppsbanor kring jorden. Både natt och dag kretsar de runt jorden och ger via radio besked om förhållandena i yttre rymden.

Då det lyckades människan, att få kontroll över atomen, fick hon tillgång till kraftkällor, som hon tidigare bara hade kunnat drömma om. Så väldiga är dessa nya kraftkällor, att man med deras hjälp kan förvandla jorden till ett paradis - eller utplåna allt liv med dem. De kan sätta människorna i stånd till, att fullt ut utveckla sina skapande förmågor - eller till att fullständigt utrota varandra.

Dessvärre har de hittills väsentligen använts till militära ändamål. Det har skapats så ödeläggande vapen, att ett enda av dem förmår, att utplåna en storstad i en enda gruvlig explosion. Använde man tillräckligt många av dem, kunde man ödelägga alla större städer i Förenta Staterna, Stor-Britannien, Sovjetunionen, eller vilket som helst annat land de sändes mot. I dag är enskilda staters vapenlager fulla av bomber med kärnfysiskt sprängstoff, atomgranater och raketer med vätebomber, och under tiden arbetas det intensivt på de interkontinentala raketerna, som skall utgöra själva kronan på detta fruktansvärda verk.

Vi står precis inför andra avgörande ändringar i vårt leverne. En känd amerikansk ingenjör har förutsagt följande: ”Under de stundande 20 åren kommer vi att kunna utvinna kärnenergi förhållandevis billigt, och vi kommer då att få en varaktig kraftkälla, som också är vettig att använda…

Jetdrivna raketer, som använder kärnenergi för sin framdrivning, kommer att fara i väg med hastigheter uppåt 7 000 kilometer i timmen, och de kommer att vara behagligare och säkrare att färdas i, än de flyg vi använder i dag. Världens huvudstäder kommer att ligga inom bekvämt inbördes avstånd, och många av dem så till, att man kan bo i den ena och resa till arbetet i den andra…

Vi kommer en dag att ha maskiner, som ögonblickligen och exakt översätter det, som föreligger skriftligt, från ett språk till ett annat… Det är vidare tänkbart, att de också direkt och ögonblickligen kan översätta ett talat, främmande språk till vårt eget… En vacker dag blir det, exempelvis, kanske möjligt för en korean, att tala med New York i telefon på sitt eget språk, medan amerikanen hör det han säger återgett på korrekt engelska. Och när amerikanen svarar på engelska, kommer koreanen att höra det återgett på korrekt koreanska…

Våra laboratorier är fulla av halvfärdiga projekt, som ter sig lika fantastiska som det med radio  och television gjorde, då jag var pojke. Som Isaac Newton sade: Vi plockar bara småsten i vattenbrynet, samtidigt som sanningens stora hav ligger orört framför oss.” - Reader’s Digest, April 1957.

Det tragiska är, att vi till trots för alla dessa lovande utsikter också har kommit in i en laglöshetens tidsålder, en tid så full av förbrytelser, att vi måste jämföra med tiden för Syndafloden, för att finna dess like. Detta ger utslag inte bara i det stadigt ökande antalet mord, våldsbrott och inbrott, utan också i polisens till synes hopplösa kamp mot unga lagöverträdare och de härnadståg, som dessa går ut på. Överfyllda fängelser och ungdomsanstalter berättar samma trista historia, och tidningarna är ständigt fulla av detaljerade berättelser om de hemskaste brott. Lögn och mened har blivit sådan vardagsmat, att ärlighet och hederlighet tycks vara på väg bort från jordytan. I somliga länder strider de skilda partierna mot varandra, utan att ta hänsyn till andra lagar, än maktens.

Följden av dessa förhållanden är också, att vi lever i en fruktans tidsålder. Aldrig har människorna sett framtiden an med sådan fasa. Då Bertrand Russel för en tid sedan beskrev det ”täcke av ångest, som i denna tid stryper människornas hopp”, sade han: ”Aldrig förr har det funnits lika stor orsak till fruktan, som i dag. Aldrig förr har en sådan känsla av hopplöshet ödelagt de ungas framtidsdrömmar. Aldrig tidigare har det funnits någon egentlig orsak till, att känna att mänskligheten har trätt in på en väg, som leder rätt ned i avgrunden.”

”Människorna talar ofta i våra dagar om den världsomfattande ödeläggelse, som hotar oss”, säger David Lawrence, redaktören på tidningen U.S. News & World Report. ”Med vår tids språkbruk kallar de olika regeringarnas talesmän det för ”internationellt självmord”, när de beskriver det hot, som hänger över våra liv och vår civilisation… Människor överallt i världen är nu skräckslagna vid tanken på de ödeläggande projektiler, som kan komma att sändas mot dem från raketbaser utplacerade runt om på hela jorden, baser med raketer, som har en otrolig räckvidd.”

James T. Farrel, en berömd romanförfattare, ger i boken Kapplöpningen om Världsrymden uttryck för den tanke många människor numera bär på, att allt detta betyder, att världens slut nu måste vara nära. Han säger: ”Vi tänker oss det som möjligt nu och i vår egen livstid. Det händer, att vi rent av frågar oss, om vi kanske utgör det sista släktet.”

I Förenta Staternas Senat bad nyligen pastor Frederick Brown Harris denna bön: ”Vår himmelske Fader, för Dig är ett tusen år som en dag, och i denna historiens häxkittelaktiga timme ber vi Dig: Fräls oss Du från panik och förtvivlan.”

Det var faktiskt en utmärkt beskrivning av vår tid, för den kokar likt en häxkittel, och hotar att få rena vulkanutbrotten. Hela världen pyser nu av gammalt missnöje och besvikelse, och av och till inträffar det ohyggliga utbrott med vitglödgad lava av hat och vildsinthet, och utbrotten tilltar stadigt i styrka och frekvens. Den ångande lavan från de ständiga utbrotten slår sönder allt hopp om fred och framgång, krossar allt hopp om, att mänskligheten går mot något bättre, och fyller alla hjärtan med gnagande fruktan för, att den slutgiltiga katastrofen kan vänta runt hörnet.

Pastorns bön: ”Vi ber Dig, fräls oss från panik och förtvivlan”, var således riktig. Den ger uttryck för alla människors tankar och längtan i denna betydelsefulla tid.

Det råder inget tvivel om, att vi alla behöver hjälp, och att den hjälpen måste komma utifrån. Vi behöver alla få frid i sinnet. Vi behöver mod och hopp. Vi behöver någon, som kan vägleda oss.

I den kommande stormen behöver vi ett ljus, som inte slocknar. Mitt i det tilltagande mörkret och all denna förvirring behöver vi en myndig stämma, som säger: ”Detta är vägen, gå på den.”

Men var skall vi finna dylik hjälp? Kan vi finna den i vuxenutbildningen, eller hos ett politiskt parti, eller skall vi kanske uppsöka en psykiatriker?

Det finns något bättre, än allt detta, och det är vår egen, kära Bibel.

Om Du tar Dig tid till, att läsa i denna dyrbara bok, kommer Du snart att upptäcka att den i sanning är en bok för vår tids människor. Den har ett budskap till alla i dag. Den har ett budskap till Dig.

Den har gett en så anmärkningsvärd beskrivning av dagens världsförhållanden, att den faktiskt tycks vara författad särskilt för vår generation. Den skrevs för hundratals år sedan, men det är inget gammaldags över den. Den behandlar tvärt om frågor av allmänt intresse för oss, som lever nu. Den visar på en lösning på de vanskligheter vi kämpar med i dag. Och inte bara det, den lyfter på slöjan för det, som skall ske i framtiden. Den uppenbarar för oss de kommande händelserna.

Slå därför upp den nu. Se, hur vidunderligt den talar till Dig med ord, som är fulla av tröst och mod. Den inspirerar och uppmuntrar. Den innehåller allt tiden kräver och Ditt eget hjärta behöver.