Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 2. Bibelns Gud. 1. Skriftens Gud

Sektion 2

Bibelns Gud

1. Skriftens Gud

Det är ej utan orsak, som Bibeln kallas för Guds bok eller Guds Ord. Den börjar med Gud, och den slutar med Gud. Allt i den handlar om Honom. Det är faktiskt så, att om vi suddade ut allt i den om Honom, skulle det inte återstå något läsvärt.

Bibeln är egentligen en uppenbarelse av Guds väsen, ett initiativ från Hans sida, för att vi skall få veta, hur Han verkligen är och hur vårt förhållande till Honom bör vara.

Likväl tecknar den inte en bild av Gud, som en konstnär kunde återge i lera, hugga i sten eller stöpa i metall. Ty det skulle leda till avgudadyrkan, och det är något, som Gud hatar. Det är dessutom så, att den bästa och vackraste bild en människa kunde åstadkomma, bara skulle vara en svag skugga av, vad universums Herre verkligen är.

Då Jeremia jämförde Gud med avgudar, skrev han: ”Silvret som hamrats ut har förts in från Tarsis och guldet från Ufas. Det som träslöjdare och guldsmeder har gjort blir sedan klätt i blått och purpur. Allt är tillverkat av konstnärer. Men HERREN är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen.” {Jeremia 10:9-10.}

Här har vi alltså den första, stora sanning, som Gud uppenbarar om Sig Själv.

Gud är en levande person. Han är inte en idé, en sagofigur eller en produkt av människors fantasi. Han är alltigenom verklig: ”han är den levande Guden, som evigt förblir”, står det i Danielsboken 6:26.

Han har en vistelseort: ”må du höra det i himlen där du bor”. Första Konungaboken 8:39.

Han ser och hör: ”Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner.” Första Petrusbrevet 3:12.

Han tänker och erinrar Sig: ”Ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.” Psaltaren 103:14.

Han är givmild: ”Han vägrar dem inte något gott som vandrar i fullkomlighet.” Psaltaren 84:12.

Han vill så gärna hjälpa: ”Jag är HERREN, din Gud, som lär dig vad nyttigt är, som leder dig på den väg du skall vandra.” Jesaja 48:17.

Vi kan nå fram till Honom: ”Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” Hebréerbrevet 4:16.

Nästa sak, som Bibeln uppenbarar om Honom, är att:

Gud är evig. Han representerar det varaktiga. Det är inte så med Honom, att Han är här i dag och är borta i morgon. Han är ”i går och i dag och i evighet.” Hebréerbrevet 13:8.

Det har aldrig förekommit ett ögonblick, då Han inte har existerat: ”Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, Gud.” Psaltaren 90:2.

Den tid kommer aldrig, när Gud inte existerar: ”Se, jag lyfter min hand upp mot himlen, och säger: Så sant jag lever för evigt.” Femte Moseboken 32:40.

Hans rike är ett evigt rike: ”Ditt rike är ett rike för alla evigheter, ditt herravälde varar från släkte till släkte.” Psaltaren 145:13a.

Han är odödlig: ”Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen.” Första Timoteusbrevet 1:17.

Den tredje sak den uppenbarar om Honom, är:

Gud är allsmäktig. Allt lyder under Honom: ”Rikedom och ära kommer från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt.” Första Krönikeboken 29:12.

Han förmår allt: ”Jag vet att du förmår allt, inget som du beslutar är omöjligt för dig.” Job 42:2.

Han kan utföra allt det Han önskar: ”Vår Gud är i himlen, han gör allt vad han vill.” Psaltaren 115:3.

Ingenting är omöjligt för Honom: ”’För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.’” Matteusevangeliet 19:26.

Det fjärde Bibeln uppenbarar om Honom, är att:

Gud är allvetande. Ingenting är dolt för Honom: ”Ty Guds ögon följer var mans vägar, och han ser alla hans steg.” Job 34:21.

Han förstår allt: ”Stor är vår Herre och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.” Psaltaren 147:5.

Han hör allt: ”Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det.” Psaltaren 139:4.

Han ser allt: ”Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. ” Psaltaren 139:7-10.

Mörkret döljer inget för Honom: ”så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.” Vers 12.

Han är källan till all kunskap och visdom: ”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.” Romarbrevet 11:33.

Framtiden ligger lika öppen för Honom, som dåtiden: ”Se, vad jag förut förkunnade har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem.” Jesaja 42:9.

Han ser slutet från början: ”Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra.” Jesaja 46:10.

Han känner alla hemligheter: ”Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset.” Danielsboken 2:22.

Det femte den uppenbarar om Honom, är att:

Gud är oändlig. Han är inte begränsad av något. Han äger all makt, kunskap och visdom, men Han är också obegränsat rättfärdig: ”min rättfärdighet skall förbli för evigt, min frälsning från släkte till släkte.” Jesaja 51:8.

Han är helt igenom helig i tanke, ord och gärning: ”HERREN är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i allt han gör.” Psaltaren 145:17.

Hans oändliga rike styrs med fullkomlig rättfärdighet: ”rättfärdighet och rätt är hans trons grundval.” Psaltaren 97:2.

Hans förbarmande är evigt: ”Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger HERREN, din förbarmare.” Jesaja 54:10.

Hans kärlek är större, än den från jordiska föräldrar: ”Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.” Psaltaren 103:13. ”Som en mor tröstar sin son, skall jag trösta er. ” Jesaja 66:13.

En sådan Gud är det, som Bibeln uppenbarar. Hans makt är obegränsad, likaså Hans förbarmande. Hans visdom känner inga gränser, inte Hans kärlek heller. Både Hans rättfärdighet och Hans nåd är utan ände.

Denna beskrivning stämmer överens med den, som Gud Själv gav Mose. Mose önskade, att få se Gud: ”Mose sade: ’Låt mig få se din härlighet.’” Andra Moseboken 33:18. Dock måste Gud förklara, att det var omöjligt. En syndig människa kan inte se Hans ansikte och överleva. Men för att glädja Sin trofaste tjänare, dolde Han honom i en klyfta i klippan, och Gud skylde över honom med handen, medan Han gick förbi.

”Då steg HERREN ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut HERRENS namn. Och HERREN gick förbi honom där han stod och sade: ’HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad”. Andra Moseboken 34:5-7.

Sådan är Bibelns Gud. Han säger Själv, att Han är barmhärtig, nådig, tålmodig och rik på medkänsla och sanning. Detta är en vacker och enastående bild.

Därför är det ej så märkligt, att David utbrister: ”Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och för evigt. Han skall leda oss bortom döden.” Psaltaren 48:15.

Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 1. Arvet från Fäderna. 6. Så skall Du läsa Bibeln

Sektion 1

Arvet från Fäderna

6. Så skall Du läsa Bibeln

Folk hyser märkliga tankar om, att läsa Bibeln. Några behandlar den, som om den skulle vara ett trollspö. Den slår upp den på måfå och läser första, bästa text, som blicken faller på och är därmed säkra på, att de på så vis har fått ett personligt budskap från Gud.

Andra behandlar den, som om den skulle vara ett andligt smörgåsbord. De tar en text här och en text där och försöker, att skapa en måltid av dem.

Så har vi åter andra, pliktkänsliga personer, som tror sig behöva börja från början och läsa varje ord i dess sammanhang från Första Moseboken till slutet på Uppenbarelseboken.

Inget av dessa tillvägagångssätt kan sägas vara särskilt bra.

Visst är det riktigt, att en tillfällig läsning av vissa Skriftställen har varit till stor välsignelse och uppmuntran för en själ i nöd. Men det är inte ett tillvägagångssätt, som kan anbefallas till dem, som verkligen vill sätta sig in i de spörsmål Bibeln behandlar.

Att läsa en känd och kär berättelse här och där i Bibeln, är förstås betydligt bättre, än att inte läsa i den alls. Dock är detta en något ytlig metod. Den så kallade herdepsalmen, psalm 23, är full av tröst och uppmuntran. Jesajas beskrivning av den Messias, som skulle komma, i Jesajabokens femtiotredje kapitel, är vacker och sund. Jesu tröstrika ord till lärjungarna, då Han skulle lämna dem, i Johannesevangeliets fjortonde kapitel, är till hjälp också för oss i dag. Och Paulus’ betraktelser över kärleken i Första Korintierbrevets trettonde kapitel är en oförliknelig litterär pärla. Men att läsa dessa texter om och om igen, är inte nog. Då får vi ej tag om Guds egentliga avsikt med denna vidunderliga bok. Det skulle vara ungefär som att bo i en vacker trädgård och aldrig bry sig om, att titta bortom staketet på det vackra landskapet utanför med blomsterprydda ängar och trädgårdar, med skog och fjäll. En detalj må vara vacker, men för att få fullt utbyte av den, måste vi se den i dess rätta sammanhang.

Vad gäller, att inleda med Första Moseboken och läsa hela Bibeln fortlöpande igenom, gör många goda kristna det. De gör det antingen som en from handling, eller för att få en översikt över hela boken. För den, som redan är väl bekant med Bibeln, kan detta anbefallas, men den ovane läsaren bör vara litet mindre äregirig. Det är alltför många, som under detta försök väl kommer igenom Första och Andra Moseboken, för att sedan köra fast i Tredje eller Femte. Och även om de klarar av, att arbeta sig igenom dessa något tunga böcker, ger de nästan säkert upp, när de kommer till böcker som Hesekiel och Daniel, eller de mindre profeterna.

Här är några förslag, som kan vara till hjälp, för att få större utbyte av läsningen och för att upptäcka, vilken vacker och vidunderlig bok Bibeln verkligen är.

1. Börja med en av de enklare böckerna, till exempel Markusevangeliet. Det tar inte lång tid att läsa det. Det är gjort på en timmes tid.

Denna bok är den tidigaste berättelsen om Jesu liv och död. Den är skriven av Johannes Markus och bygger på berättelser han fått höra från dem, som hade sett och upplevt det hela. Att han så ofta nämner Petrus, tycks tyda på, att han fick mycket, om inte hela, stoffet av Petrus själv, och det gör ju inte den här boken mindre intressant.

Markusevangeliet är fullt av handling, och Du kommer att finna det väldigt lättläst. Det kommer att göra Dig bekant med både viktiga delar av Nya Testamentet och själva grundvalen för den kristna tron.

2. Läs så Matteusevangeliet. Den här boken skrevs något senare och innehåller nästan allt vi finner i Markusevangeliet. Men här finner vi också mycket nytt, särskilt vad gäller Jesu lära. Matteus berättar nämligen utförligt om sex tal, som Jesus höll. Det första och mest kända är Bergspredikan. I den finner vi bland annat saligprisningarna, den gyllene regeln och Fader Vår.

I det andra talet förklarar Han, hur evangeliet bör förklaras. Vi finner talet i det tionde kapitlet. I det tredje, som finns i det trettonde kapitlet, behandlar Han i en räcka liknelser det kristna rikets tillväxt. Det fjärde talet finner vi i det artonde kapitlet, och Han talar där om ödmjukhet och förlåtelse.

Det femte talet, som vi finner i det tjugotredje kapitlet, är en tillrättavisning av fariséerna för deras hyckleri. Det sjätte är en profetia om Jerusalems Förstöring och världens slut, och det finner vi i det tjugofjärde och tjugofemte kapitlet.

Dessa sex tal ger Dig en klarare bild av det budskap Jesus hade till Sin tids människor.

3. Läs sedan Lukasevangeliet. Han har kallats för den förste kyrkohistorikern. Han är nämligen väldigt noga med viktiga detaljer, som år och namn på den romerske kejsare, som härskade, då Johannes Döparen förkunnade sitt budskap. Vi finner detta i det tredje kapitlet.

Lukas’ tydliga intresse för medicinska frågor och hans stora medkänsla för de olyckliga i samhället är nog orsak till, att han som den ende av evangelisterna tar med liknelserna om den barmhärtige samariten, den förlorade sonen samt den rike mannen och Lasarus.

När Du har läst igenom Lukasevangeliet, och det tar Dig högst ett par timmar, kommer Du att ha fått en ändå klarare bild av Jesu storhet.

4. Läs därefter Johannesevangeliet. Det skiljer sig tydligt från de tre övriga, men det är på många sätt det vackraste av dem alla. Det skrevs minst ett halvt århundrade efter Lukasevangeliet, och stora förändringar hade då skett. Det hade redan gått två generationer, sedan Jesus dött på korset. Den kristna församlingen hade blivit ordentligt organiserad trots allt motstånd och många svårigheter. Det var då, som Johannes leddes till, att nedteckna sina käraste minnen från samvaron med Jesus. Det var för att stärka och uppmuntra menigheten i en vansklig tid, som Johannes skrev sitt evangelium.

När Du har läst de fyra evangelierna, har Du erhållit en riktig inledning till hela Bibeln. Du är då, exempelvis, redo att övergå till Apostlagärningarna. Lukas skrev denna berättelse om den kristna församlingens utbredning och organisering på apostlarnas tid. Eller Du kan ta Dig an Första Moseboken och studera frågan om syndens tragedi, varför och hur synden kom in i världen. Det var ju synden, som korsfäste Jesus. Annars må Du nu välja, att gå vidare på något annat vis.

5. Leta reda på Bibelns talrika berättelser. Därav finns det hundratals, och de spänner över ett förbluffande stort område. Jag har i många år förtäljt bibliska berättelser för barn. Då jag studerade dessa berättelser, för att kunna återge dem på ett enkelt sätt, fann jag, att Bibeln var en fantastiskt fängslande bok. Den var full av inspiration. Du kommer att göra samma upptäckt.

6. Välj ut några biografier. Bibeln är full av dem. Men de levnadsskildringar Du finner där, är inte lika dem Du hittar i andra böcker. Bibelns biografier berättar nämligen lika mycket om individernas dåliga karaktärsdrag och handlingar, som om deras goda sidor.

Du kan gärna slå upp berättelsen om Josef. Du finner den i Första Moseboken kapitel 37 till 50. Läs allt om honom, från hans födelse som Rakels förstfödde, och till den stora dag, då Farao lade hela Egyptens öde i hans händer.

Fortsätt så med Mose, som förde judarna ut ur Egypten. Följ honom från dagen, då hans mor satte ut honom i en vasskorg i Nilen, och till den stund, då han stod på Sinaiberget och talade personligen med Gud. Se Andra Moseboken, kapitel 1 till 20, kapitel 24, 31 till 35 och Fjärde Moseboken, kapitel 10 till 27. Då finner Du de viktigaste tilldragelserna i hans liv.

Boken om Josua ger Dig många spännande upplevelser. Följ honom från den dag, då han vann Israels första slag mot amalekiterna till erövringen av Jeriko, Ai och slutligen hela Palestina.

Berättelsen om Davids liv kommer Du att tycka om. Den kommer att gripa Ditt hjärta ända från det ögonblick, när Du möter honom som ung fåraherde, och till dess Du läser det stora tal han höll kort tid före sin död. Hans biografi är för övrigt den längsta i Gamla Testamentet och utgör omkring en trettondel av dess omfattning. Du finner huvuddelen av stoffet om honom i Första Samuelsboken, kapitel 16 till 31, hela Andra Samuelsboken och de två första kapitlen i Första Konungaboken.

Elias liv kommer Du att få stort utbyte av att studera. Han och Elisa var de två stora profeterna under nionde århundradet före Kristus. Få människor har, som de, erfarit Guds kraft på allt sätt. De fick eld att falla ned från himlen, de väckte upp döda och utförde många andra mirakel. Läs om dem från Första Konungaboken, kapitel 17 till Andra Konungaboken, kapitel 13.

I Nya Testamentet är Paulus’ biografi den mest anmärkningsvärda, bortsett från berättelserna om Jesus och spridda glimtar av Hans lärjungar. Vi möter Paulus för första gången i Apostlagärningarnas sjunde kapitel och trettioåttonde vers som representant för det judiska Sanhedrin den gång, då Stefanus blev stenad. Från kapitel 8 och boken ut är han huvudpersonen i skeendet. Hans tre missionsresor behandlas ganska utförligt. Han föresatte sig ju, att bringa evangeliet om Jesus till Jerusalem, Damaskus, Antiokia, Tarsus, Aten, Korint, Filippi, Efesus och Rom. Han var evangelisten, som verkade i världens stora städer under det första århundradet efter Kristus.

7. Ett annat tillvägagångssätt i Ditt Bibelstudium, som Du kommer att få mycken glädje av, är att betrakta Bibeln som ett bibliotek, där Du kan utforska en rad av livets viktigaste spörsmål. Du kommer då, bland annat, att få bruk för en Bibelordbok. Du kommer också att få stor glädje av de många hänvisningar Du finner under de olika verserna i Bibeln och av böcker, som är skrivna, för att vägleda i dylikt studerande.

Har Du så funnit de rätta hjälpmedlen, kommer Du att kunna studera, vad Bibeln har att säga om hundratals viktiga ämnen.

Måhända Du väljer ämnet bön. Du kommer då att i Bibelordboken finna hela spalter med detta och besläktade ord. Du kommer att finna namnen på personer, som bad, få svar på frågan om, när och varför de bad, och vilket utfall de uppnådde. Du kommer att utifrån ett sådant studium få reda på, varför Gud besvarar böner - och varför Han emellanåt inte gör det.

Tro är ett annat högintressant ämne. Vad är tro? Hur betraktar Gud tron, och vilka krav ställer Han på den troende? Vilken roll spelar den i en kristens liv? Bibeln ger svar på alla sådana frågor.

Lydnad och överträdelse är ämnen Du kommer att finna mycket material om och många praktiska exempel på. Likaså kärlek och hat, trohet och otrohet, girighet och givmildhet, rättfärdighet och orättfärdighet, glädje och sorg.

Ett särskilt intressant område är Bibelns profetior. Den är full av dem. Du kan finna många slags förutsägelser, och Du kan finna berättelser om uppfyllda profetior. Detta är eljest ett ämne vi tar upp mera utförligt i boken. Det finns alltså ingenting, som kommer att öka Din tro på Bibeln som upptäckten, att profetiornas förutsägelser också har inträffat på utsatt tid.

Om Du en dag skulle intressera Dig för mer gripbara frågor, slå då upp de olika hänvisningarna till vetenskapliga fakta, som Bibeln omtalar. Du kommer att upptäcka, att den alltid har varit långt före sin tid, vad den saken angår.

Kanhända Du griper Dig an med ett ämne, som Du gärna vill utreda grundligt, men inser, att Du den dagen inte har tid till, att studera alla de texter Du skulle behöva granska. Då bör Du åtminstone fortsätta, tills Du kommer till ett Skriftställe, som Du känner ger Dig något bestämt för just den dagen. Som doktor John S. Bonnell sade: ”Fortsätt läsandet, tills Du kommer till en vers, där Du känner, att Gud ger Dig dagens marschorder.”

Du behöver inte vara rädd för, att markera Din Bibel. Att stryka under vissa texter prydligt och omsorgsfullt samt gärna med olika färger, har visat sig vara till stor hjälp för många.

Vi kunde orda betydligt mera om det rätta läsandet av Bibeln, för ämnet är faktiskt outtömligt. Det är viktigt, att ha en plan för sitt studium, men det betyder ändå mer, att Du varje gång läser med rätt inställning. Om Du öppnar Bibeln, för att finna fel i den, något att klaga på, kommer Du ej att få ut särskilt mycket gott av ett sådant studium. Men om Du slår upp den med en bön i Ditt hjärta om, att Gud må välsigna Dig i Ditt studium, då kommer Du att finna, att denna bok inte bara är en ständig källa till kunskap och rik glädje, utan att den också blir i Dig ”en källa, som flödar fram och ger evigt liv.’” Johannesevangeliet 4:14.  

Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 1. Arvet från Fäderna. 5. Vad Bibeln kan göra för Dig

Sektion 1

Arvet från Fäderna

5. Vad Bibeln kan göra för Dig

År 1931 landade två unga män på sandstranden på den lilla ön Mussau i södra delen av Stilla Havet. De kom, fastän de var medvetna om invånarnas rykte som vildsinta och allmänt usla.

De två var födda på en av grannöarna och kände inte till någon av de civilisationens bekvämligheter, som vi är vana vid i vår del av världen. Deras utbildning hade varit bristfällig, men den lilla skolning de hade fått, hade getts på en missionsskola. Deras språk var den halvengelska jargong, som kallas för pidginengelska, och den enda bok de riktigt kände till, var Bibeln.

Allt de hade att erbjuda grannarna på Mussau, var Bibelns budskap, sådant de förstod det. Men inom tio månader hade hela öbefolkningen blivit omvänd, kyrkor uppförda och skolor byggda. Öborna blev befriade från sin dryckenskap och andra laster. De blev både invändigt och utvändigt nya personer.

Kort tid därefter besökte en brittisk regeringstjänsteman ön, och sedan skickade han ett brev till det missionssällskap, som hade sänt ut de två unga missionärerna. Han beskrev sina intryck på följande sätt: ”Jag är överväldigad av det jag har sett. Jag hade inte kunnat tänka mig, att en sådan förvandling kunde ske. Folket där har mottagit Er religion med en begeistring, som inte går att beskriva. Den måste upplevas, för att man skall kunna förstå den. Jag har aldrig vare sig sett, hört eller läst om en dylik rörelse tidigare. Vad är det egentligen Ni har gjort med dessa människor? De är helt förändrade. Nu tycks de leva för något, som jag ej förstår mig på. Jag tog med mig en kartong tobak dit, men fick ta med mig den orörd tillbaka. Ingen av dem tuggar betelnötter längre heller. Jag är överväldigad och vill gärna säga, att detta är ett mirakel.”

Det var ett mirakel, och detta mirakel utfördes genom Guds Ord. Det finns i detta ord en kraft, som också kunde verka genom så ofullkomliga redskap. De två budbärarna hade ingen omfattande utbildning, och språket de använde, var föga lämpligt för ett så upphöjt uppdrag. Men miraklet skedde.

Den berömda Pitcairnön, där avkomlingarna till besättningen på Bounty bor, är ytterligare ett exempel på, hur Bibeln förvandlar människors liv. En gång var ön skådeplatsen för de mest upprörande förbrytelser, men i dag är invånarna där kända världen över för sin hederlighet och sitt rena liv. Den har ingen polis, och varken brott eller alkohol förekommer. Och orsaken till allt detta? Ja, det är åter igen Bibeln, och den här gången var det Fletcher Christians Bibel, som fortsatt förvaras i kyrkan på ön.

I dag är Stilla Havet bestrött med små och stora korallöar, där liknande mirakel har inträffat. Många av dem blev världen först uppmärksam på genom handlingarna under Andra Världskriget. Hundratals amerikanska soldater, som kom bort från sina truppavdelningar under striden mot fienderna, upptäckte till sin förvåning, att många av de infödda inte var kannibaler, som de hade väntat sig, utan goda, vänliga kristna.

I boken ”Bibelen taler” berättar doktor Francis Carr Stiffler, som är sekreterare i Amerikanska Bibelsällskapet, historien om Stanley Tefft, som blev nedskjuten över Stilla Havet. Jämte sex andra flygare togs han om hand av de infödda, och dessa ledde dem tryggt genom leden av japanska kustpatruller, till ett säkert gömställe. Där måste de tillbringa 87 dagar, innan det lyckades dem att ta sig vidare.

”Det allra första de gjorde”, sade Tefft, då han berättade om de goda vänner de hade funnit på ön i Stilla Havet, ”visade sig vara det bästa de kunde ha gjort för oss. En av de infödda, som talade god engelska, gav oss en Bibel. Han hade själv fått den av några missionärer, då de för första gången kom till ön. Varje kväll firade vi gudstjänst. Det var faktiskt de enda gånger, som jag glömde bort mina sår, mina dallrande nerver och min hunger… De infödda har inte Bibeln bara i händerna, de har den i hjärtat. De lever ut den. De är lika omsorgsfulla och vänliga och lever ett rika rent liv, som några kristna gör här hemma. De hade sannerligen lärt känna Bibelns Gud.”

Doktor Stiffler berättar också om en soldat, som hade hamnat på Salomoöarna, och som drog sig undan till en stilla plats ett stycke från vägen genom djungeln. Då han tog fram sin Bibel, för att läsa litet i den, kom det plötsligt fram en jättestor inföding ur buskaget med klubba i handen. Men infödingen lyfte inte klubban mot honom, han pekade i stället på boken, som soldaten satt där med. ”Är det en Bibel?”, sade han. Då soldaten svarade jakande, tog infödingen Bibeln ur hans hand och läste andäktigt ett kapitel ur Jesaja. Sedan log han mot soldaten och gick sin väg.

År 1852 landade missionären Snow på ön Kusai, som ligger mellan Tarava och Saipan i Karolinska Ögruppen. På den tiden var förhållandena på ön bortom all beskrivning, men Snow tog tålmodigt itu med uppgiften. Först måste han skaffa fram ett skriftspråk till folket, och så översatte han Bibeln. Efter många år tryckte Amerikanska Bibelsällskapet Skriften på detta språk. Doktor Stiffler berättar så i den nämnda boken om ett samtal han hade med John Sigrah, kungen av Kusai.

”Hur många mord sker det på ett år här numera?”, frågade han kungen.

”Under min tid har ingen mördats här”, svarade kungen, och då var han sextio år gammal.

”Hur många mindre allvarliga brott begås då årligen, och hur många hamnar i fängelse?”

”Fängelse”, sade kungen, ”vi har inget fängelse här.”

”Men Ni har väl ett ställe, där Ni placerar berusade?”

”Det är ingen, som dricker här på Kusai”, löd svaret. ”Det finns inte en enfödd, som har smakat alkohol här under de 30 senaste åren.”

”Äktenskapet hålls heligt här på Kusai, och skilsmässor förekommer inte.”

Alla missionärer kan berätta liknande historier om människor, som har förvandlats genom den kraft, som finns i Bibeln. Alla evangelister kan också göra det. Fråga bara Billy Graham. Det är nämligen ett anmärkningsvärt faktum, att överallt, där budskapet i denna bok förkunnas eller dryftas, där sker det något. Oavsett plats eller person, börjar dessa mäktiga ord att verka.

Det händer, att Bibeln behöver vare sig missionär eller evangelist.

För inte så länge sedan, i ett av länderna i Syd-Amerika, var det en präst, som rev sönder en protestantisk Bibel och kastade bitarna ut i ett av sidoflödena till Amazonfloden. Många mil nedströms var det en indian, som upptäckte bitarna. Han fiskade upp dem ur älven, torkade dem och läste dem. Hans hjärta fylldes så mäktigt av budskapet han fann där, att han måste föra det vidare till släkt och vänner. Då en missionär några månader senare kom till området, fann han nästan fyra hundra personer, som var ivriga, att få höra talas mera om Gud. Många av dem blev goda kristna, som för alltid hade befriats ur hedendomens mörker och hopplöshet.

Jag minns ett möte, där en man visade mig ett exemplar av Johannesevangeliet. ”Detta förvandlade hela mitt liv”, sade han. Han hade varit alkoholist, men en dag, då han vinglade fram längs gatan, överlämnade en liten pojke denna bok till honom. Han läste den och gav sitt hjärta till Gud. Några veckor senare anslöt han sig till en församling, och i dag deltar han ivrigt i menighetens arbete.

En annan ung man berättade för mig, att han också hade varit alkoholist och misshandlat hustru och barn, då han hade varit berusad. Men så fann han en Bibel i en skräptunna. Han blev nyfiken och började, att läsa i den. Och så läste och läste han, tills han liv var ett annat. Han är nu församlingsmedlem och håller varje vecka Bibelstudier med grannar, som önskar att få veta, hur en person som han kunde bli en verklig människa.

Du kan finna samma förvandlande kraft i vartenda exemplar av Bibeln. Den förekommer i varenda utgåva på vartenda språk. Har Du en Bibel, har Du hos Dig i detta ögonblick en gudomlig kraftkälla, som överträffar alla andra, som Du har träffat på hittills i livet. Den kan göra Dig till en god person. Den kan frälsa Dig från Din synd. Den kan ge Dig seger vid varje frestelse. Den gör det möjligt för Dig, att leva gott och rätt. Den kan hjälpa Dig med, att vara en sann kristen i umgänget med Dina barn, med Dina vänner och grannar.

Hur uppnår Du allt detta i Ditt liv?

Det är ganska enkelt. Du skall bara slå upp Bibeln och börja, att läsa i den med ödmjukt och lärvilligt hjärta. Sedan kommer denna kraft att omärkligt strömma in i Ditt liv.

Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 1. Arvet från Fäderna. 4. Guds Ord är inspirerat

Sektion 1

Arvet från Fäderna

4. Guds Ord är inspirerat

Ett av de starkaste bevisen för, att Bibeln har blivit till under Guds ledning, är att den utgör en enhet. Fastän de 66 böckerna skiljer sig kraftigt åt, röjer de alla en iögonenfallande avsikt. De är både dikt och prosa. Det förekommer historiska och profetiska böcker. Det är berättelser om missionsresor, det är brev till församlingar, och det är personliga brev. Men de talar alla om samme Gud och hävdar alla samma höga principer för uppförandet. De berättar alla om samma frälsningsplan, och de vittnar alla om samma, kommande domedag och dess eviga belöning. Ingen av dem motsäger de övriga. Allt detta kan inte vara rena tillfälligheter.

Bibeln kunde heller inte ha skyddats mot sina många fiender, om inte Gud hade vakat över den med särskild omsorg. Eftersom den bara tolererar eller fördrar det verkligt goda, har den alltid hatats av onda människor. Eftersom den så klart hävdar de fattigas och förtrycktas rättigheter, har den alltid hånats av dem, som utnyttjar sina medmänniskor. Eftersom den värnar om personlig frihet och påvisar det värde, som även de nederst på samhällsstegen äger i Guds ögon, har den alltid varit ett horn i sidan på tyranner och diktatorer.

Från tid till annan har det genom århundradena gjorts försök, att utplåna Bibeln, men det har aldrig låtit sig genomföra. Den har klarat sig genom allvarliga förföljelser och de lömskaste angrepp och har fortsatt varit en välsignelse för människorna.

Då det stod klart för de romerska kejsarna, att Bibeln var ett verksamt medel till, att omvända människor från hedendomen till Kristi religion, bestämde de sig för ett aktivt ingripande. De gav befallning om, att både Bibeln och de kristna skulle utrotas. De bedrev klappjakt på de dyrbara avskrifterna och brände dem. Men det var alltid några, som de inte fann, några gömdes av trofasta, modiga själar.

Sedan uppstod det större prövningar inom själva församlingen. Den växande andliga slöheten medförde ett allvarligt avfall, och män levande stick i stäv mot Kristi lära fick ledande ställningar inom kyrkan. Följden blev bittert motstånd mot allt arbete med, att översätta och sprida Bibeln inom de breda folklagren. De fruktade, att människorna skulle bli varse deras skamliga avvikelse från sann kristendom. Historikerna förtäljer den förunderliga berättelsen om, hur präster, biskopar och rent av påvar fördömde dem, som var upptagna med Guds Ords översättande och utbredande.

Den engelske Bibelöversättaren Wyclifs öde är ett exempel på detta. Han hatades och förföljdes under sin livstid, och väl han hade dött, grävdes liket upp och brändes och askan ströddes i en älv. Men askan, som fördes ut av älven i havet och således spreds världen över, blev en symbol på, hur den bok han älskade, skulle bli utbredd jorden runt.

Det är faktiskt svårt att tro, men det är ett faktum, att Medeltiden igenom avrättades tusentals personer för att sin vägran, att ge avkall på att läsa Bibeln. Bara det, att äga ett exemplar av denna bok var tillräckligt för, att dömas till tortyr och döden på bålet. Trots all denna meningslösa förföljelse av människor och brännande av böcker, fortsatte Bibeln att finnas till. Den stod under Guds särskilda beskydd. Då boktryckarkonsten uppfanns, gjordes det efterhand flera exemplar, än både stat och kyrka kunde räkna med, att de skulle hinna med att förstöra. Faran tycktes vara över och vägen ligga öppen.

Då stötte Bibeln på en ny vansklighet. Så snart det stod klart, att man inte kunde hejda utbredningen av den Heliga Skrift genom ett direkt angrepp, försökte man att övertyga folk om innehållets värdelöshet. Vi fick Bibelkritiker, som hävdade, att de historiska avsnitten var opålitliga, att dess berättelser ur vetenskaplig synvinkel var skrattretande och att dess profetior var dumheter. Man hävdade, att Bibeln bara var en samling legender och folkliga sagor.

För en tid förde Bibelkritikerna befälet. Mose, sade de, kunde omöjligt ha skrivit de fem första böckerna i Bibeln, ty folk var inte skrivkunniga på den tiden. Människor, som levde 1 500 år före Kristus, kunde inte ha kommit mycket längre i sin utveckling, än att vara ovetande nomader och grottinvånare. En världsomfattande syndaflod, menade de, var en löjlig tanke. Och vad slutligen angick Moseböckernas berättelse om skapelsen, kunde omöjligen något så stort som jorden ha danats på så kort tid.

Även somliga av Bibelns mest trofasta anhängare blev bekymrade. De spekulerade faktiskt om, att Bibelkritikerna delvis kunde ha rätt i sina utsagor. Var det trots allt möjligt, att Bibeln inte var Guds Ord? Var den verkligen inexakt och opålitlig?

Så restes det ett antal hinder för Bibelns belackare. Arkeologerna tog sig nämligen för med, att gräva ut de gamla gravplatserna i Egypten och de bortglömda städerna i Palestina och Babylon. Det dröjde inte länge, förrän det kom fram de mest förbluffande bevis för, att även de minsta detaljer i de bibliska berättelserna var helt pålitliga.

Biologerna experimenterade länge, för att kunna motbevisa Bibelns enkla skapelseberättelse, men de har inte nått längre, än till att fastslå, att berättelsen är sann. Ur jorden har det framkommit levande väsen, vart och ett efter sitt slag.

Geologer och paleontologer har granskat de skilda lagren i jordytan, för att få inblickar i planetens äldsta historia. Fynd gjorda över stora områden visar med all önskvärd tydlighet, att Syndafloden på Noas tid inte är ett påhitt.

De vetenskapsmän, som sysslar med kärnfysik och granskar atomkraften, har dragit slutsatsen, att en plötslig skapelse eller upplösning av en så stor himlakropp som vår jord, inte på något vis är osannolik.

Astronomerna har med sina väldiga, moderna teleskop och radioskålar kommit fram till ett universum, som helt stämmer med det, som de gamla, bibliska profeterna berättade om för århundraden sedan.

En del av de arkeologiska upptäckterna är av särskilt intresse. Som då en grupp arkeologer under utgrävningen av en väldig jordhög i Babylonien fann ruinerna av den uråldriga staden Erek. Den omtalas nämligen i Första Moseboken 10:10 som en av Babylons grannstäder. Efter att ha grävt sig ned genom resterna av bostäder gjorda av säv och tegelsten till ett djup på omkring femton meter, kom de ned till ruinerna av ett stort tempel och fundamentet till ett väldigt torn. Sådana byggnader förutsätter en hög civilisation och tämligen avancerade kunskaper inom områden som konst, hantverk och religion, och det så långt bakåt i tiden som två tusen år före Kristus.

Av stort intresse har dessutom utgrävningarna ledda av Sir Charles Leonard i området vid Ur i Kaldéen varit. Här kan nu vår tids turister gå omkring på de utgrävda gatorna i den lastgamla staden och se, vilket slags hus folk bodde i på Abrahams tid, vilket slags köksutrustning de hade och hur de skrev sina brev. Vi känner också till gudarna de dyrkade.

I Fayum i Egypten har man funnit en kista full med kilskriftstavlor. Det visade sig vara en brevväxling, som hade skett mellan det egyptiska hovet och vissa av furstarna i Kanaan, och brevväxlingen skedde från början på fjortonde århundradet före Kristus. Denna samling kallas för Tel al-Amarnabreven, och den har gett oss en mängd upplysningar om förhållandena i Kanaan på den tiden. Många vetenskapsmän menar, att breven härrör från tiden för den judiska invasionen av Kanaan under ledning av Josua.

År 1929 började en grupp franska arkeologer, att gräva ut området vid Ras Shamra. Det visade sig vara platsen, där den gamla staden Ugarit hade legat vid den syriska kusten. I ett av templen fann de en del tavlor med kilskrift. Det var emellertid inte vanlig kilskrift, utan ett slags alfabetisk skrift, alltså något liknande det feniciska alfabetet, som ju utgör grundvalen åt alla västliga länders alfabet. Då tavlorna hade översatts, hade vi också fått en mängd nya upplysningar om religiöst liv i Kanaan i mitten av det andra årtusendet före Kristus. Dessa upplysningar stämmer i allt överens med det Bibeln berättar om förhållandena i landet på den tid, då israeliterna intog det.

Medan fransmännen undersökte området vid Ras Shamra, tog en grupp engelska arkeologer under ledning av J. L. Starkey sig an Tell ed-Duweir, som vi känner från Bibeln under namnet Lakis. I vaktpostens rum vid stadsporten fann de en del lertavlor. Tavlorna visade sig vara rester av en brevväxling mellan kommendanten i Lakis och en officer i en av grannstäderna. Breven sändes på den tid, då kung Nebukadnessar gjorde infall i Juda rike, alltså vid slutet på sjunde århundradet före Kristus. Språket de använde sig av, var hebréiska, och dessa brev från Jeremias livstid har gett oss många värdefulla upplysningar om tiden och förhållandena i länderna där.

Om dessa fynd skrev S. H. Hooke, professor emeritus vid London University, följande: ”Ett av de viktiga bidrag arkeologin har gett, är att den har gjort det lättare för oss, att förstå, hur förhållandena var, då de bibliska berättelserna skrevs. Den har kastat nytt ljus över skrivkonstens historia och utveckling i länderna omkring Medelhavet i gammal tid. Vi vet nu, att folk i allmänhet kunde skriva långt tidigare, än nittonde århundradets historiker trodde. Den välkända Gezertavlan, som gått under beteckningen bondens kalender, blir av arkeologerna tidsbestämd till Davids dagar. Den innehåller en översikt över de olika slags arbeten, som skulle utföras på en bondgård månad för månad. Detta visar alltså, att en vanlig bonde kunde läsa och skriva så tidigt som på tionde århundradet före Kristus. Det låter oss dra slutsatsen, att de bibliska berättelserna måste ha nedtecknats långt tidigare, än historiker allmänt har antagit… Det kunde sägas mycket mer om allt det nya arkeologerna har fört fram i ljuset från patriarkernas tid, men låt oss helt kort sammanfatta det med att säga, att det har bevisats att Första Moseboken ger en korrekt bild av folk och förhållanden under första hälften av andra årtusendet före Kristus.” - ”Bibelen i dag”, sid. 18-20.

Alltså har Bibeln åter igen besegrat sina fiender. Anklagelserna mot den har visat sig vara falska. Kritikerna har bringats till tystnad, och Bibeln lever fortsatt. Mer än någon gång förut kan vi vara säkra på, att den sannerligen är Guds Ord.

För många år sedan, långt innan vi kände till något av de fynd, som senare har gjorts, skrev H. L. Hastings: ”Bibeln är en bok, som har motbevisats, plockats sönder i sina delar och förlöjligats mer, än någon bok, som finns. Ständigt är det någon, som går lös på den, för att försöka att välta den över ända. Men det är, som att försöka att välta en stor, kubformad sten: Den är lika stor på alla sidor, och klarar man av, att vicka den runt, ser den likadan ut på den sida, som kom upp. Hur man än vrider och vänder på den, vänder den alltid rätta sidan upp. Alltid är det någon, som spränger Bibeln i luften, men den landar alltid på fötterna och löper fortare omkring i världen, än tidigare. De tog farväl av Bibeln för över hundra år sedan, på Voltaires tid. De hävdade, att den var meningslös. Om mindre, än hundra år, sade Voltaire, kommer kristendomen att ha spelat ut sin roll och tillhöra historien… Men ”Guds Ord står fast till evig tid”.”

För nitton hundra år sedan sade Jesus: ”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.” {Matteusevangeliet 24:35.} Den gången tycktes det vara omöjligt, att Han skulle få rätt. Tiden har dock bevisat profetians sannhet. Synagogan Han så ofta predikade i, har förvandlats till damm efter alla dessa år. Det Jerusalem Han en gång vandrade omkring i, har också upplevt stora förändringar. Likväl är Hans ord ännu i denna dag den Heliga Skrift.

Om Du fortfarande, trots allt det här nämnda, skulle hysa det minsta tvivel om, att Bibeln är Guds Ord, överväg då noga mitt avslutande sakskäl. Den är den enda bok, som välkomnas av alla helhjärtat uppriktiga i alla delar av världen. Den passar överallt. Dess budskap gäller alla folk. Den talar lika bevekande till indiern, kinesen, afrikanen och ryssen, som till engelsmannen, australiern och amerikanen. Dess budskap rör vid allas hjärtan och tränger in överallt. Den talar till barn och till unga, till mogna och gamla människor.

Det är många böcker, som förlorar mycket på att bli översatta. Andemeningen försvinner ofta. Men så är det inte med Bibeln. Författarens budskap är alltid förståeligt på alla språk. Den mister aldrig sin livgivande kraft. Vart den än kommer, väller källor av livgivande vatten upp. Den äger ett märkvärdigt, förvandlande inflytande, den förbättrar människornas liv, ger dem nytt hopp och mod och hjälper dem, att leva rätt. Den uppenbarar Guds plan, Han som ”reser den ringe upp ur stoftet, ur dyn lyfter han upp den fattige för att sätta honom bland furstar.” Första Samuelsboken 2:8.

Vilken vidunderlig bok! Gud har inte bara hållit handen över den ned genom tiderna, men gör det också i dag. Gud lät Sina redskap skriva den för länge, länge sedan, och den har bevarats genom alla stormar - för Din skull. 

Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 1. Arvet från Fäderna. 3. Vad är Bibeln?

Sektion 1

Arvet från Fäderna

3. Vad är Bibeln?

Det kan gott hända, när Du tar fram Bibeln och betraktar den, att Du frågar Dig, vad det är, som gör den så olik alla andra böcker Du har läst.

För den är ju annorlunda. Det tar en stund, innan man inser, att den är en enda sammanhängande berättelse. Dess många korta kapitel och numrerade verser gör den inte särskilt inbjudande. De flesta lär också finna språket litet gammaldags, och det kan göra många saker svårare att förstå, även om enskilda av de vackra berättelserna är väl kända.

Det kan tänkas, att Du har andra frågor Du önskar besvarade, till exempel, varför Bibeln är indelad i två stora delar, som heter Gamla, respektive Nya, Testamentet. Det var för inte så länge sedan, som jag träffade en framstående affärsman, som var helt ställd inför detta spörsmål. ”Varför kallas somligt i den för ”gammalt” och annat för ”nytt”, sade han, ”när allt faktiskt är rejält gammalt?”

Kanhända Du har undrat över, vem som skrev Bibeln och när, och var de då befann sig. Har den nedpräntats av en enda författare, eller utfördes arbetet av flera? Är den en självständig produkt, eller har stoffet lånats från andra källor?

Men det är en fråga, som är ändå viktigare. De flesta människor betraktar Bibeln som en helig eller okränkbar bok. De kallar den för Guds Bok och Guds Ord. Varför gör de det? Finns det någon särskild orsak till detta? Och har de rätt i sitt antagande?

Låt oss nu först betrakta boken något i dess helhet. I grund och botten är den inte en enda bok, utan en samling böcker. Den har ofta kallats för ett bibliotek, och på sätt och vis är den också det.

I de flesta Biblar finns det en förteckning över dessa böcker. Vanligtvis uppträder förteckningen på en av de första sidorna. Går Du igenom listan, finner Du, att Gamla Testamentet består av 39 böcker, och Nya Testamentet av 27 böcker, eller inalles 66 böcker.

Många av dessa ”böcker” är inte böcker i vanlig mening. Några av dem är bara brev, medan andra är budskap så korta, att de skulle utgöra högst två eller tre maskinskrivna sidor.

Vad skillnaden mellan Gamla och Nya Testamentet angår, skrevs Gamla före och Nya efter Kristus. Det gick omkring fyra hundra år från den sista boken i Gamla Testamentet, Malaki, tills den första boken i Nya Testamentet, Matteus, skrevs. Dessutom författades Gamla Testamentet på hebréiska och ett fåtal verser på araméiska, medan Nya Testamentet skrevs på grekiska.

Arbetet med denna boksamling tog lång tid. Under hela 1 600 år skrevs det på den. Man antar, att den först skrivna boken, Job, skrevs av Mose omkring år 1500 före Kristus, medan Johannes skrev det sista av sina bidrag vid slutet på första århundradet efter Kristus.

De 66 olika bidragen till Bibeln skrevs av 35 författare. De två flitigaste skribenterna var Mose i Gamla och Paulus i Nya Testamentet. Mose skrev de fem första stora böckerna, och Paulus skrev sammantaget 13 brev. Antagligen åstadkom han också Hebréerbrevet.

Ibland de mer framträdande författarna finner vi David, som skrev många av psalmerna, Salomo, som man menar skrev Ordspråksboken, Predikaren och Höga Visan, Lukas, upphovsmannen till både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna, och slutligen Johannes, som förutom evangeliet med sitt namn, också skrev tre brev och Uppenbarelseboken.

De många författarna utgjorde ingen enhetlig grupp, utan kom från alla samhällsgrupper och vann många slags erfarenheter.

Vi har Mose, som blev ”undervisad i egyptiernas hela visdom” {Apostlagärningarna 7:22} - denne framstående, gamle man var en av de första i historien att leda ett helt folk till nationell frihet.

Vi har Josua, härföraren, som genomförde erövringen av Palestina.

Vi har David, fåraherden, som blev kung, han som genomgick så många svåra erfarenheter och måste fly, först för att kung Saul ville döda honom, och sedan för att hans son Absalom gjorde uppror.

Så var det Salomo, och under hans kloka ledning nådde Israel längst både i utsträckning och välstånd. Daniel var i många år statsminister i Babylon. Amos var fåraherde, Matteus var tullindrivare, Lukas var läkare, Petrus var fiskare, Paulus var farisé, med många andra.

Det var en mångskiftande skara personer, som skrev boken. Och det är ett märkvärdigt faktum, att orden de skrev, passar så väl ihop, att de efter två tusen år fortfarande utgör en helhet.

Tänk så på, hur Bibeln blev skriven. Det var litet, om än något, som nedtecknades i ett behagligt och varmt arbetsrum, som en nutida författare skulle ha önskat sig. Delar av den skrevs i Sinaiöknen, några i Jerusalem och några i Babylon under judarnas fångenskap där. En del av böckerna författades rent av i en fängelsecell i Rom, och en av dem på ön Patmos i Medelhavet.

Det mesta av Bibeln skrevs under väldigt svåra omständigheter. Författarna hade varken skrivmaskiner, reservoarpennor eller fint, vitt papper. De skrev antingen med fjäderpennor eller med benpennor, och de skrev på pergament eller papyrus. De hade ofta inget annat ljus, än en enkel oljelampa eller ett vaxljus.

Det är anmärkningsvärt, att ett verk skrivet av så många olika personer, som bodde så långt från varandra, som levde under så primitiva förhållanden och skilda från varandra i tid genom hundratals år, då verket sammanställdes, blev den största, den bäst kända och den mest avhållna boken i världen.

Existerar någon av de ursprungliga böckerna i dag? Nej, inte en enda. Alla dessa värdefulla dokument gick förlorade för flera hundra år sedan. De har troligen förmultnat för länge sedan.

Det var lyckligtvis så i dessa fjärran tider, då de ursprungliga dokumenten ännu fanns, att det förekom personer, som insåg deras värde och därför gjorde avskrifter av dem. Det gjordes faktiskt under århundradenas gång så många avskrifter, att somliga fortfarande existerar. Vi kan därför i dag finna hela böcker eller delar av dem i de stora museerna och biblioteken i världens storstäder.

Dylika avskrifter blev så omsorgsfullt gjorda, att när vi i dag går igenom dem, finner vi få fel i dem, och de förekommande felen inverkar sällan menligt på textens innebörd.

Det är värt att notera, att det omkring år 700 var en grupp judiska lärde, kallade för masoreter, som påtog sig arbetet med, att sörja för, att Gamla Testamentet skulle säkras felfritt till kommande släktled. De fastslog stränga regler för alla, som betroddes med avskriftsarbetet. Dessa tilläts inte, att nedteckna ett ord eller en bokstav ur minnet. Avskrivaren skulle noggrant titta på varje ord och läsa det högt, innan han skrev ned det. Varje ord och alla bokstäver i ett avsnitt räknades, och i fall dessa inte stämde med befintliga avskrifter, revs den nya avskriften i bitar och så måste arbetet göras om.

Vetenskapsmän är nu ivrigt upptagna med, att fastställa den i allt riktiga texten - den, som mest liknar den ursprungliga - så varje nyfunnet manuskript genomforskas tålmodigt och ingående.

Det väckte därför stor uppmärksamhet och intresse, då det 1948 blev känt, att ett större antal väldigt gamla avskrifter hade hittats i en håla i närheten av Döda Havet. Intresset blev ändå större, då vetenskaparna satta att undersöka manuskripten, tillkännagav att rullarna med Jesaja och andra gammaltestamentliga författare var flera hundra år äldre, än några tidigare funna manuskript. Det är möjligt, att dessa härrör från andra århundradet före Kristus.

Tio års intensivt studium av de mest dugliga judiska vetenskapsmän har visat, att det är väldigt liten skillnad på den masoretiska texten och de avskrifter, som blev funna vid Döda Havet. Det visar oss, hur omsorgsfullt och troget dessa texter har skrivits av.

De ursprungligen hebréiska manuskripten skrevs inte bara av, utan översattes också. Den tidigaste och viktigaste av dessa översättningar var den grekiska. Den fick namnet Septuaginta, eftersom det enligt traditionen var 72 judiska skriftlärde, som utförde den. Översättningen gjordes i den egyptiska staden Alexandria under andra och tredje århundradet före Kristus.

Den första kristna församlingen var till stor del grekisktalande, och Septuaginta blev därför deras Gamla Testamente, eftersom det var på deras eget språk, även om det däri förekommer enskilda små avvikelser från den ursprungliga hebréiska texten.

Nya Testamentet nedtecknades på det slags grekiska, som kallades för koine, gemensam grekiska. Denna hade varit officiellt språk i de hellenistiska rikena och fick samma ställning i Romarriket. Det här var inget dött skriftspråk, utan talades av folkets breda massor på apostlarnas tid. Det har på senare tid hittats en mängd brev, räkenskaper och offentliga inskrifter, som visar att detta stämmer med de faktiska förhållandena.

Förmodligen talade apostlarna och Jesus själva araméiska, men då deras talade ord skulle skrivas ned, gjordes det på det då gängse språket.

Liksom i fallet med Gamla Testamentet, finns det inga spår efter Nya Testamentets ursprungliga manuskript. Det Johannes’ Evangelium, som Johannes själv skrev ned, skulle i dag ej kunna köpas för pengar, men ingen vet, var det är. Antagligen brändes det under en av de svåra förföljelser, som den första kristna menigheten utsattes för. Men av böckerna i Nya Testamentet gjordes det många avskrifter, och det finns i dag omkring 4 500 av dem runt omkring på museer och bibliotek.

Codex Vaticanus är förmodligen det äldsta existerande Bibelmanuskriptet, och det innehåller nästan hela Bibeln. Det har fått sitt namn efter Vatikanen i Rom, där det hamnade 1481 och fortfarande förvaras. Föga känns till om dess tidigare år, men man menar, att det härstammar från första hälften av fjärde århundradet. Det är skrivet på fint pergament, arken är fyrkantiga och sidorna är indelade i tre spalter.

Ett annat värdefullt manuskript är Codex Sinaiticus, som hittades av den tyske vetenskapsmannen Tischendorf år 1844 och 1859 i St. Katarinaklostret i närheten av Sinaiberget. Det hamnade senare hos den ryske tsaren. Manuskriptet självt förblev i Ryssland till 1933, då det köptes av British Museum för två millioner kronor. Dessa pengar hade införskaffats genom offentliga insamlingar över hela landet, och återstoden sköt staten till. Detta manuskript är också författat på fint pergament, men sidorna har här för det mesta fyra spalter. Man räknar med, att det skrevs någon gång under fjärde århundradet, antagligen något senare, än Codex Vaticanus.

Codex Alexandria kallas ett tredje viktigt manuskript för. Det förvaras också på British Museum och skrevs någon gång under första halvan av femte århundradet. Ursprungligen omfattade det hela Bibeln, men i dag saknas nästan hela Matteusevangeliet, många av psalmerna och mycket av Andra Korintierbrevet.

Förutom dessa tre stora manuskript, som stammar från de första århundradena av den kristna församlingens historia, finns det många mindre, men högst väsentliga, delar av Nya Testamentet. Många av dessa har hittats på senare år. Varenda en av dem gås nogsamt igenom av specialister inom det nytestamentliga området. Målet är, att nå fram till en grekisk text, vilken är så lik det ursprungliga manuskriptet som möjligt.

Om vi i dag således saknar de handskrivna exemplaren av de böcker, som Mose, David, Jesaja, Matteus, Markus, Lukas, Johannes och Paulus skrev, är den hebréiska texten i Gamla Testamentet och den grekiska texten i Nya Testamentet snarlika originalen. De är så exakta, som duktiga, hederliga och Gudhängivna personer har kunnat gestalta dem.

Vad har nu allt detta med Dig och Bibeln att göra? Bara det, att Du inte behöver betvivla grundtexternas vederhäftighet eller pålitlighet. Eller som Sir Frederic Kenyon, förutvarande direktör på British Museum och auktoritet på bibliska manuskript, säger: ”Den kristne kan tryggt hålla hela Bibeln i handen och säga utan fruktan för överdrift, att han här håller i Guds sanna Ord, som har överförts från släktled till släktled ned genom århundradena, utan att något betydande har gått förlorat.”

Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 1. Arvet från Fäderna. 2. Dolda Skatter

Sektion 1

Arvet från Fäderna

2. Dolda Skatter

Från det gamla Grekland har vi en berättelse om en rik bonde, som då han låg på sitt yttersta, sade till var och en av sina söner: ”Jag har grävt ned allt det jag äger i en av mina åkrar. Vill Du bli rik, skall Du bara gräva efter skatten.”

Sedan den gamle mannen hade dött, började de båda sönerna att leta, för de trodde naturligtvis att pappan hade gömt sina pengar i en järnbeslagen kista någonstans på egendomen.

Utrustade med hacka och spade, påbörjade de uppgiften med liv och lust, men utfallet tycktes inte motsvara insatsen. De grävde omsorgsfullt på varenda jordplätt och mycket djupare, än någon plog skulle ha nått. Men hur än mycket de grävde, och hur än omsorgsfullt de letade, fann de inga spår av någon skattkista.

Då våren kom, måste de avsluta letandet, för nu var det dags, att så utsädet. Sommaren gick och skördetiden infann sig. Och vilken skörd det blev! Maken till avkastning hade ingen förut skådat. Genom att gräva upp mullen så grundligt, hade pojkarna funnit den rikedom de letat efter, och deras kloke, gamle fars plan hade lyckats fullständigt.

Du har också ärvt en dyrbar skatt, rikedomar samlade under århundraden. Även den skatten ligger begravd, fast inte ute i en åker, utan i en bok. Och Han, som har testamenterat den till Dig, säger: ”Om Du vill bli rik på allt det bästa och vackraste livet har att erbjuda, leta då i denna bok. Gräv i den med alla de andliga redskap Du äger. Nöj Dig inte med, att endast läsa i den. Studera den och tänk noga igenom det Du finner där. Studera den under bön till Honom, som har gett Dig den. Går Du grundligt tillväga och gräver på djupet, kommer Du att finna de rikaste skatter.”

Denna bok är naturligtvis Bibeln, vår egen Heliga Skrift. Förvisso liknar den i mycket andra böcker. Skulle man bara döma efter utseendet, skulle ingen komma på tanken, att den äger större värde, än andra volymer. Men om Du slår upp Bibeln och börjar att leta, skymtar Du strax rika skatter. Så rika är de, att alla allvarliga, respektfulla och kärleksfulla läsare inhöstar andliga välsignelser. Den frid, styrka, visdom, inspiration och det mod Du har längtat efter, men aldrig trott att Du skulle få, finner Du här.

Här ligger det skatter värda en insats, och ju mer Du gräver, desto mer kommer Du att upptäcka. Varje spadtag avslöjar nya juveler. Du kommer att börja att få svar på Dina frågor om livets och dödens hemligheter. Du kommer att uppdaga orsaken till gott och ont i vår värld. Du kommer att få syn på planen, som binder samman dåtid, nutid och framtid. Du kommer att bli varse, att historien ej är en kedja tillfälliga händelser, utan att den äger djupare mening, och Du kommer att skymta det, som tillhör framtiden. Framför allt kommer Du att upptäcka, att himmel och jord är förbundna med länkar, som inte kan brista.

Detta är skatter, som alla kan vara med och söka efter. Här gäller inga klasskillnader. Det är heller inte fråga om ras eller tro. Bibeln talar till varenda en av oss, oavsett vilken religion vi hör till, vilket land vi bor i, vad för slags arbete vi har, om vi är fattiga eller rika. Hur Ditt liv hittills än har gestaltat sig, hur Du än har det i dag, om Du är sjuk eller frisk, har den ett budskap till Dig nu. Den bringar alla, gamla och unga, höga och låga, fattiga och rika samma kraftfulla uppmuntran, samma goda råd, samma rika upplysning.

Kom till Bibeln i Din ungdoms oskuld. Då är Du full av undran, av drömmar och av hopp och Du kommer att upptäcka, att just Skriften strålar av höga ideal och värdig målsättning. Den kommer också att bidra till Dina skönaste drömmars uppfyllelse.

Kom till den, Du mogne man och kvinna, Du som axlar tunga bördor i middagssolens hetta och har mer att göra, än Du egentligen klarar av. Här får Du nya krafter till de uppgifter Du har, och då blir vägen framöver klar och farbar.

Kom till den, Du som är gammal, som känner att krafterna sviktar och skuggorna samlar sig. Här finner Du ljus, när allt omkring Dig annars är mörker. Här finner Du ett vidunderligt hopp om ett nytt och bättre liv.

Kom till den, Du som är tyngd av synd, Du som längtar efter, att bli en sådan man eller kvinna, som Du vet, att Du borde vara. Här finner Du en utväg till, att slita sönder de tåg eller band, som nu binder Dig. Friden kommer att lägga sig som en balsam över Ditt sårade samvete, och Du kommer att finna kraft till seger över varje synd.

Kom till den, Du som är nedtryckt och modlös, som känner Dig krossad av alla svårigheter, som Du möter i en bister och stenhård verklighet. Du kommer att här finna den inre förnyelse, som Du så länge har längtat efter.

Kom till den, Du som sörjer, som har lagt Din käraste i graven, eller mist det Du hetast åtrådde. Du kommer att här finna en tröst Du inte kan hitta någon annanstans och ingen annan kan ge. Du kommer slutligen att här finna de dyrbaraste löften om ett möte på andra sidan graven.

Bibeln genomströmmas av en mäktig livets flod, som har sin källa i Guds tron i himmelen. När Du öppnar Bibeln och läser den, kommer denna andliga och radioaktiva ström att börja att flyta genom kanalerna i Ditt sinne, och den äger en hemlighetsfull, läkande, stärkande och livsförnyande kraft, som Du inte finner någon annanstans. Den kommer att ge Dig klarsyn, bättre omdöme och värdigare mål med livet.

Om Du bara ger denna ström fritt lopp, kommer de första, små dropparna att så småningom bli till en mäktig vårflod, som rensar undan allt dåligt och oheligt i Din karaktär och skänka nytt liv och kraft till alla Dina goda egenskaper. Och så, innan Du först själv riktigt är klar över, vad som har inträffat med Dig, kommer Du att upptäcka, att den driver Dig ut i oegennyttig tjänst för Dina medmänniskor.

Vilken skatt detta är! Och är det inte bedrövligt, att Du inte ens söker efter den, trots att den finns i Ditt eget hem? Tänk, att vara fattig, när Du ändå kunde vara rik, att vara svag, när Du kunde vara stark, att vara ledsen och nedtryckt, när Du kunde stråla av sann glädje!

Denna skatt finns i Din omedelbara närhet. Det kan hända, att Du rör vid den nu.

Den finns i Bibeln.  

Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 1. Arvet från Fäderna. 1. Boken för vår Tids Människor

Sektion 1

Arvet från Fäderna

1. Boken för vår Tids Människor

Vi genomlever nu utan tvivel ett högst viktigt avsnitt av världens historia. Det är en period full av stora och snabba förändringar. Människornas tänkande och framsteg pågick under århundraden i lugnt och behagligt tempo, men är nu inne i en så rasande utveckling på ett otal områden, att utsikterna för morgondagens värld faktiskt är skrämmande.

Ödets stora klocka slår nu sina malmtunga slag, och varje tordönsslag inleder en ny, epokavgörande begivenhet. Gammalt hat bryter fram med stora omvälvningar. Världsriken vacklar och hamnar i upplösning. Vetenskapen går vidare i sitt segertåg in i det okända.

Detta är en revolutionens tidsålder inom alla områden. Överallt jäser det av uppror, medan jordens tre milliarder {nu sju milliarder!} människor grupperar sig kring de mäktiga, ledande nationerna i öst och väst.

”De senaste femtio åren har skådat en makalös utveckling både när det gäller antalet områden och omfattning”, säger ärkebiskopen av York, Cyril Garbett. ”Det har sannolikt under denna korta tidsperiod inträffat större förändringar, än under alla de århundraden, som gått sedan Kristi första ankomst och till mitten av förra århundradet.” - In an Age of Revolution, sidan 13.

Det är också en upptäckternas och uppfinningarnas tidsålder utan like. Vi har raskt förflyttat oss från ångmaskinens till elektricitetens och vidare till atomens och rymdfärdernas tid. Sedan människan har erövrat alla jordens områden, ger hon sig nu ut mot stjärnorna. Mängder av satelliter kretsar i fasta omloppsbanor kring jorden. Både natt och dag kretsar de runt jorden och ger via radio besked om förhållandena i yttre rymden.

Då det lyckades människan, att få kontroll över atomen, fick hon tillgång till kraftkällor, som hon tidigare bara hade kunnat drömma om. Så väldiga är dessa nya kraftkällor, att man med deras hjälp kan förvandla jorden till ett paradis - eller utplåna allt liv med dem. De kan sätta människorna i stånd till, att fullt ut utveckla sina skapande förmågor - eller till att fullständigt utrota varandra.

Dessvärre har de hittills väsentligen använts till militära ändamål. Det har skapats så ödeläggande vapen, att ett enda av dem förmår, att utplåna en storstad i en enda gruvlig explosion. Använde man tillräckligt många av dem, kunde man ödelägga alla större städer i Förenta Staterna, Stor-Britannien, Sovjetunionen, eller vilket som helst annat land de sändes mot. I dag är enskilda staters vapenlager fulla av bomber med kärnfysiskt sprängstoff, atomgranater och raketer med vätebomber, och under tiden arbetas det intensivt på de interkontinentala raketerna, som skall utgöra själva kronan på detta fruktansvärda verk.

Vi står precis inför andra avgörande ändringar i vårt leverne. En känd amerikansk ingenjör har förutsagt följande: ”Under de stundande 20 åren kommer vi att kunna utvinna kärnenergi förhållandevis billigt, och vi kommer då att få en varaktig kraftkälla, som också är vettig att använda…

Jetdrivna raketer, som använder kärnenergi för sin framdrivning, kommer att fara i väg med hastigheter uppåt 7 000 kilometer i timmen, och de kommer att vara behagligare och säkrare att färdas i, än de flyg vi använder i dag. Världens huvudstäder kommer att ligga inom bekvämt inbördes avstånd, och många av dem så till, att man kan bo i den ena och resa till arbetet i den andra…

Vi kommer en dag att ha maskiner, som ögonblickligen och exakt översätter det, som föreligger skriftligt, från ett språk till ett annat… Det är vidare tänkbart, att de också direkt och ögonblickligen kan översätta ett talat, främmande språk till vårt eget… En vacker dag blir det, exempelvis, kanske möjligt för en korean, att tala med New York i telefon på sitt eget språk, medan amerikanen hör det han säger återgett på korrekt engelska. Och när amerikanen svarar på engelska, kommer koreanen att höra det återgett på korrekt koreanska…

Våra laboratorier är fulla av halvfärdiga projekt, som ter sig lika fantastiska som det med radio  och television gjorde, då jag var pojke. Som Isaac Newton sade: Vi plockar bara småsten i vattenbrynet, samtidigt som sanningens stora hav ligger orört framför oss.” - Reader’s Digest, April 1957.

Det tragiska är, att vi till trots för alla dessa lovande utsikter också har kommit in i en laglöshetens tidsålder, en tid så full av förbrytelser, att vi måste jämföra med tiden för Syndafloden, för att finna dess like. Detta ger utslag inte bara i det stadigt ökande antalet mord, våldsbrott och inbrott, utan också i polisens till synes hopplösa kamp mot unga lagöverträdare och de härnadståg, som dessa går ut på. Överfyllda fängelser och ungdomsanstalter berättar samma trista historia, och tidningarna är ständigt fulla av detaljerade berättelser om de hemskaste brott. Lögn och mened har blivit sådan vardagsmat, att ärlighet och hederlighet tycks vara på väg bort från jordytan. I somliga länder strider de skilda partierna mot varandra, utan att ta hänsyn till andra lagar, än maktens.

Följden av dessa förhållanden är också, att vi lever i en fruktans tidsålder. Aldrig har människorna sett framtiden an med sådan fasa. Då Bertrand Russel för en tid sedan beskrev det ”täcke av ångest, som i denna tid stryper människornas hopp”, sade han: ”Aldrig förr har det funnits lika stor orsak till fruktan, som i dag. Aldrig förr har en sådan känsla av hopplöshet ödelagt de ungas framtidsdrömmar. Aldrig tidigare har det funnits någon egentlig orsak till, att känna att mänskligheten har trätt in på en väg, som leder rätt ned i avgrunden.”

”Människorna talar ofta i våra dagar om den världsomfattande ödeläggelse, som hotar oss”, säger David Lawrence, redaktören på tidningen U.S. News & World Report. ”Med vår tids språkbruk kallar de olika regeringarnas talesmän det för ”internationellt självmord”, när de beskriver det hot, som hänger över våra liv och vår civilisation… Människor överallt i världen är nu skräckslagna vid tanken på de ödeläggande projektiler, som kan komma att sändas mot dem från raketbaser utplacerade runt om på hela jorden, baser med raketer, som har en otrolig räckvidd.”

James T. Farrel, en berömd romanförfattare, ger i boken Kapplöpningen om Världsrymden uttryck för den tanke många människor numera bär på, att allt detta betyder, att världens slut nu måste vara nära. Han säger: ”Vi tänker oss det som möjligt nu och i vår egen livstid. Det händer, att vi rent av frågar oss, om vi kanske utgör det sista släktet.”

I Förenta Staternas Senat bad nyligen pastor Frederick Brown Harris denna bön: ”Vår himmelske Fader, för Dig är ett tusen år som en dag, och i denna historiens häxkittelaktiga timme ber vi Dig: Fräls oss Du från panik och förtvivlan.”

Det var faktiskt en utmärkt beskrivning av vår tid, för den kokar likt en häxkittel, och hotar att få rena vulkanutbrotten. Hela världen pyser nu av gammalt missnöje och besvikelse, och av och till inträffar det ohyggliga utbrott med vitglödgad lava av hat och vildsinthet, och utbrotten tilltar stadigt i styrka och frekvens. Den ångande lavan från de ständiga utbrotten slår sönder allt hopp om fred och framgång, krossar allt hopp om, att mänskligheten går mot något bättre, och fyller alla hjärtan med gnagande fruktan för, att den slutgiltiga katastrofen kan vänta runt hörnet.

Pastorns bön: ”Vi ber Dig, fräls oss från panik och förtvivlan”, var således riktig. Den ger uttryck för alla människors tankar och längtan i denna betydelsefulla tid.

Det råder inget tvivel om, att vi alla behöver hjälp, och att den hjälpen måste komma utifrån. Vi behöver alla få frid i sinnet. Vi behöver mod och hopp. Vi behöver någon, som kan vägleda oss.

I den kommande stormen behöver vi ett ljus, som inte slocknar. Mitt i det tilltagande mörkret och all denna förvirring behöver vi en myndig stämma, som säger: ”Detta är vägen, gå på den.”

Men var skall vi finna dylik hjälp? Kan vi finna den i vuxenutbildningen, eller hos ett politiskt parti, eller skall vi kanske uppsöka en psykiatriker?

Det finns något bättre, än allt detta, och det är vår egen, kära Bibel.

Om Du tar Dig tid till, att läsa i denna dyrbara bok, kommer Du snart att upptäcka att den i sanning är en bok för vår tids människor. Den har ett budskap till alla i dag. Den har ett budskap till Dig.

Den har gett en så anmärkningsvärd beskrivning av dagens världsförhållanden, att den faktiskt tycks vara författad särskilt för vår generation. Den skrevs för hundratals år sedan, men det är inget gammaldags över den. Den behandlar tvärt om frågor av allmänt intresse för oss, som lever nu. Den visar på en lösning på de vanskligheter vi kämpar med i dag. Och inte bara det, den lyfter på slöjan för det, som skall ske i framtiden. Den uppenbarar för oss de kommande händelserna.

Slå därför upp den nu. Se, hur vidunderligt den talar till Dig med ord, som är fulla av tröst och mod. Den inspirerar och uppmuntrar. Den innehåller allt tiden kräver och Ditt eget hjärta behöver.  

Maxwell. Vårt Kristna Arv. Förord

Vårt Kristna Arv

Av: Arthur S. Maxwell

Originalets titel: Your Bible and You

Översatt från norskan

Guds Ord, det är vårt arvegods

Som skall tillfalla våra barn.

Gud, ge oss i vår grav den ros

Som vi hållit högt i ära!

Ordet är vår hjälp i nöd,

Vår tröst i liv och död;

O Gud, hur det än går,

Låt dock medan världen står,

Ordet i vår ätt nedärvas!

Grundtvig

Förord

Offentliga opinionsundersökningar har visat, att flertalet känner till väldigt litet om Bibelns innehåll. Endast ett fåtal av de tillfrågade kunde namnge några av Bibelns viktigaste gestalter, och än sämre gick det, då de ombads, att räkna upp Bibelns böcker. Många hade oklara begrepp om Bibelns tillkomst och visste föga om dess lära. De förmådde ej, att skilja på böckerna i Gamla och Nya Testamentet och kunde inte slå upp texter, som de annars kände till.

Hur är det med Dig och Din Bibel? Använder Du den? Tycker Du om, att läsa i den?

En del börjar begeistrat att läsa, men ger upp efter några avslutade kapitel. Antingen finner de inget spännande, eller blir de skrämda av de ovanliga uttrycken. De lägger den gärna åt sidan och menar, att Bibeln vida överstiger deras förstånd.

Förmodligen ligger milliontals Biblar och skräpar i folks hem, oöppnade och olästa. Kanhända de endast tas fram och blir lästa vid högtidliga tillfällen, som vigslar och begravningar.

Likväl har Bibeln under årens gång visat sig vara till utomordentlig hjälp. Många av historiens mest framträdande män och kvinnor har hämtat sin inre styrka ur den. Det har upprepade gånger visat sig finnas en hemlighetsfull makt, som förvandlar människors liv, gör dem mer vidsynta, förädlar dem, vässar förståndet, gör dem till bättre samhällsmedborgare och ger dem helt nya intressen. Stora förkunnare har där funnit en outtömlig sanningens skattkammare, medan statsmän, lärare och författare stadigt gräver fram nya litterära skatter ur den.

Men här har vi ett märkligt förhållande. Vi har en bok, som alla är villiga att medge är den bästa, den mest läsvärda och den mest inspirerade, som någonsin har skrivits. Den är en bok, som är äldre än någon annan vi känner till av dem, som är i cirkulation i dag, en bok vidare utbredd, än någon annan, en bok, som har gjort mera gott, än andra titlar. Likväl är den en av de minst lästa av vår tids talrika utgivningar.

Vad kan vi göra, för att förändra detta sakernas tillstånd? Hur skall vi kunna locka och övertyga dem, som äger denna bok, att de skall slå upp den och läsa den, så att de uppdagar de stora välsignelser, som väntar på dem mellan dess pärmar?

Det är avsikten med Vårt Kristna Arv, att försöka att finna ett svar på den här frågan och att tillfredsställa detta pockande behov. Vårt Kristna Arv har skrivits, för att hjälpa Dig att förstå, vilken värdefull bok Din Bibel egentligen är; för att visa Dig, att den på så många sätt är den mest instruktiva bok Du äger, och för att antyda, hur den kan bli en outtömlig källa till välsignelse och inspiration för Dig och Din familj.

Men denna bok är bara avsedd att vara en liten introduktion till Bibeln. Vi skulle behöva många flera sidor, om vi i någon omfattning skulle utförligt behandla alla de djupa och betydelsefulla ämnen den Heliga Skrift behandlar. Men om boken ger Dig lust till, att vidare utforska den fantastiskt rika källan till andlig rikedom, har avsikten med den uppnåtts.

Vi vill gärna tillägga, att det också har varit meningen, att Vårt Kristna Arv skulle vara en vänlig hänvändelse till Dig, full av Guds rika kärlek. Den utgör ingen djupsinnig teologisk avhandling, som är full av citat från auktoriteter på området. Tvärt om, den tar i all enkelhet upp, vad Bibeln har att säga om enskilt viktiga ämnen. Den är heller inte full av bevis för, att det här förhåller sig si eller så. Den liknar snarare ett trevligt samtal. Den varken klandrar eller fördömer något eller någon, utan den försöker - i någon mån - att frigöra den flod av gudomlig visdom och kärlek, som är uppdämd på de heliga sidorna i böckernas Bok.

Arthur S. Maxwell

Född i Österlandet och klädd i Orientens skrud, vandrar Bibeln ut på jordens vägar till alla länder, och den finner ett fäderneland överallt. Den talar flytande hundratals språk och vänder sig till människornas hjärtan.

Den kommer till monarkens palats och säger honom, att han är den högste Gudens tjänare, och den kommer till den fattiges skjul och viskar till honom, att han är Guds son. Barn lyssnar till dess tal med glädje och förundran, och vise män studerar dess liknelser. Den har ett frälsningens budskap i farans stund, ett tröstens ord i olyckan och ett ljusets ord i mörka ögonblick. De visa och stolta skälver för dess varningar, men till de sårade och svaga talar den med en mors mjuka stämma. Den har inlemmat sig i våra djupaste känslor, och den färgar våra ljuvaste drömmar. Över vaggan och vid graven kommer dess ord till oss, utan att vara påkallade. Den fyller våra böner med en kraft vi inte förstår. Den vänder ofta åter till oss, snabbt och ljudlöst, liksom fåglar från fjärran land. Den överraskar oss ständigt med något nytt, liksom våren gör. Den blir stadigt rikare och vackrare, liksom pärlor burna nära hjärtat.

En person, som har denna skatt som sin egendom, kommer aldrig att känna sig fattig och övergiven.