Bibelläsningar för Familjekretsen. 70. De två Förbunden

Bibelläsningar för Familjekretsen

70. De två Förbunden

1. Vad sade Gud till Mose, att påminna Israels barn om, strax innan Han kungjorde lagen från berget Sinai?

”ʼSå skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig.” Andra Moseboken 19:3, 4.

2. Vilket förbund föreslog Han, att göra eller ingå med dem?

”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn.ʼ” Verserna 5, 6.

3. Vad betyder ordet ”förbund”?

”Förening, förbindelse. Överenskommelse (mellan personer l. stater).” – Sunden. ”En på ömsesidiga villkor och förpliktelser grundad överenskommelse om frid och vänskap mellan människor.” – Biblisk Ordbok, av Nyström.

4. Vad svarade folket, då Mose omtalade, vad Herren ämnade göra?

”Allt folket svarade med en mun: ʼAllt vad HERREN har talat vill vi göra.ʼ Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.” Andra Moseboken 19:7, 8.

5. I det förbund, som Herren ämnade upprätta med Israels barn, vad sade Han, att de skulle göra?

”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund,”. Vers 5, första delen.

6. Vad var det förbund, som de skulle hålla såsom sin del av den ömsesidiga överenskommelsen mellan Gud och dem?

”Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.” Femte Moseboken 4:12, 13. [I originalet: ”de tio buden”. Min anm.]

7. I vilket förhållande stod de Tio Buden till det förbund, som blev upprättat mellan Gud och Israels barn?

”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min.” Andra Moseboken 19:5. De Tio Buden kallades för Guds förbund, innan ännu förbundet blivit upprättat mellan Gud och Israel. De utgjorde inte en överenskommelse, utan de var någonting, som Gud befallde dem att göra, under löfte om någonting, om de ville hålla dem. Alltså blev de Tio Buden – Guds förbund – grundvalen för det förbund, som ingicks mellan Honom och Israel. De Tio Buden var det ”förbund som HERREN har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.ʼ” Läs Andra Moseboken 24:8.

8. Sedan Gud hade uttalat Sin lag (det förbund, som Han bjöd dem att hålla, Andra Moseboken 20:3-17), fortsatte Han då att tala till folket?

”[O]ch han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.” Femte Moseboken 5:22, sista delen.

9. Vad slags undervisning gav Han efteråt till folket? Andra Moseboken 20:22 till slutet av kap. 23.

Den utgjorde en praktisk tillämpning eller förklaring av de Tio Buden, så att folket bättre skulle förstå, vad som menades med att hålla dem. Det, som sägs om altaret – hur det skulle byggas och hur man skulle nalkas det – i Andra Moseboken 20:24-26, visar helt enkelt Guds noggrannhet med avseende på Sin tillbedjan. I Andra Moseboken 23:14-19 har vi även andra bud, som angår Hans tillbedjan.

10. Sedan Mose hade upprepat Herrens ord i folkets åhöro och det hade lovat, att hålla dem (Andra Moseboken 23:14-19), vad gjorde han, så att inget missförstånd skulle uppstå?

”Och Mose skrev ner alla Herrens ord. Följande morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar.… Han tog förbundsboken och läste upp den för folket,”. Andra Moseboken 24:4, 7.

11. Sedan folket åter hade fått lyssna till Herrens ord samt hade lovat att vara lydiga (vers 7), vad gjordes för att stadfästa eller bekräfta förbundet, som hade ingåtts?

”Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ʼSe, detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.ʼ” Vers 8. ”[O]ch stänkte på själva bokrullen och på allt folket. Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla.” Hebréerbrevet 9:19, 20.

Anm.: Vi har här den fullständiga uppgiften om det första förbundets uppkomst. Det bestod i ett löfte från Israels barn om, att hålla de Tio Buden samt i en försäkran från Herren om, vad Han skulle göra för dem, om de lydde Hans röst.

12. Var förbundet, som ingicks vid Sinai, det enda förbund, som Gud gjorde med Israel?

”Se, dagar skall komma, säger HERREN , då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN.” Jeremia 31:31, 32.

13. Vilken jämförelse gör Gud mellan de två förbunden?

”Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.” Hebréerbrevet 8:6, 7.

14. I vilket avseende var det första förbundet klandervärt?

I just de ting, vari det andra förbundet var bättre, nämligen med hänsyn till löftena, vilket ses av vers 6: ”Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften.”

15. Vilka är det nya förbundets löften?

”Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Ingen skall längre behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: Lär känna Herren. Ty alla skall känna mig,från den minste bland dem till den störste.” Hebréerbrevet 8:10, 11. ”Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.” Jeremia 31:34, sista delen.

16. Omtalas dess löften i den ordning de skall uppfyllas?

Det är klart, att i Jeremia 31:33, 34, där det nya förbundets löften mera fullständigt omtalas än i Hebréerbrevet 8:10, 11, dessa löften inte nämns i de ordning de skall uppfyllas. Detta ses därav, att syndernas förlåtelse omtalas sist, ehuru denna bör föregå lagens inskrivande i hjärtat. Den rätta ordningen är, som följer: Syndernas förlåtelse, lagens inskrivande i hjärtat, syndernas utplånande, så att de inte mera skall kommas ihåg, Guds folks upptagande till det himmelska Jerusalem, där de skall känna Herren.

17. Med vad var Israels löfte i verkligheten liktydigt i det första förbundet?

I det första förbundet lovade man, att hålla Guds bud, så att man därigenom skulle bli värdig att få komma in i Guds rike. Detta var verkligen ett löfte om, att göra sig själv rättfärdig; ty Gud lovade inte, att hjälpa någon under det förbundet. Men Kristus säger: ”utan mig kan ni ingenting göra.” Johannesevangeliet 15:5. Och profeten säger: ”alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.” Jesaja 64:6. Den enda fullkomliga rättfärdigheten är Kristi rättfärdighet, och denna kan erhållas endast genom tron på Jesus. Se Romarbrevet 3:20-26. Den enda rättfärdighet, som kan förskaffa oss inträde i Guds rike, är ”rättfärdigheten från Gud genom tron.” Filipperbrevet 3:9. Profeten säger om Kristus, när Han har intagit Sin tron, för att regera som konung över Israel: ”och detta är det namn man skall ge honom: HERREN vår rättfärdighet.” Jeremia 23:6.

18. Vad måste man dock göra, för att få evinnerligt eller evigt liv?

”[O]ch vill du gå in i livet, så håll buden.ʼ” Matteusevangeliet 19:17, sista delen. Se även Uppenbarelseboken 22:14, Reformations-Bibeln.

19. Hur kunde då det forna Israel erhålla evigt liv?

”[H]ur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud. Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet.” Hebréerbrevet 9:14, 15.

Anm.: Det faktum, att Kristus, såsom medlaren av det andra förbundet, dog för deras synder, som levde under det första förbundet, bevisar, att det fanns ingen förlåtelse i och genom det första förbundet.

20. På vilket sätt allena kan de goda gärningar, vilka fordras av lagen, frambringas i en människas liv?

Läs Johannesevangeliet 15:4, 5; Filipperbrevet 2:13; Efésierbrevet 2:10; Hebréerbrevet 13:20; Första Korintierbrevet 15:10; Galaterbrevet 2:20.

21. Vilken ställning måste vi inneha, för att Gud skall kunna göra oss ”skickliga i allt gott verk till att göra hans vilja”?

”Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.” Jakobsbrevet 4:7. ”Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.” Romarbrevet 6:13.

22. Vad sägs om lagen i det andra eller nya förbundet?

”Jag [Herren] skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.” Jeremia 31:33.

23. Enär intet sådant löfte fanns i det gamla förbundet (se Andra Moseboken 19:5-8; 24:3-7), är inte det nya förbundets löften mycket bättre, än det gamla förbundets var?

24. När och hur blev det andra förbundet stadfäst?

Genom Kristi död på korsets trä. ”Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer.” Danielsboken 9:27, första delen. ”Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever.” Hebréerbrevet 9:16, 17.

25. Hur kunde då israeliterna eller något annat folk, som levde före Kristi första ankomst, erhålla någon nytta därav?

Genom tron på den utlovade Frälsaren. Läs Hebréerbrevet 6:13, 16-20; Romarbrevet 4:17.

26. När och genom vem blev det abrahamska förbundet stadfäst?

Genom Kristus. Läs Hebréerbrevet 6:13, 16-20; Galaterbrevet 3:17.

27. Finns det någonting i det nya förbundet, som inte fanns i det förbund, som ingicks med Abraham?

”Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.” Galaterbrevet 3:29. Se även verserna 6-9.

Anm.: Ingen bör tillåta sig att bli förvillad av uttrycken första förbundet och andra förbundet. Ehuru förbundet, som Gud upprättade vid berget Sinai, kallas för det första förbundet, var det dock ingalunda det första förbund, som Gud ingått med människan. En lång tid dessförinnan hade Han instiftat ett förbund med Abraham samt även med Noa och med Adam. Ej heller bör man ha den föreställningen, att det första eller gamla förbundet var det enda förbund, som existerade under en viss tid, innan man kunde få del av det andra eller nya förbundets löften. Hade detta varit fallet, skulle det icke ha funnits någon förlåtelse för folket under den tiden. Vad, som kallas för det andra förbundet, existerade i verkligheten, innan det s.k. första förbundet ingicks vid berget Sinai; ty Abrahams förbund vad stadfäst i Kristus (Galaterbrevet 3:17), och det är endast i Kristus, som det s.k. andra förbundet äger någon kraft eller något värde. Genom det andra förbundet erhålls ingen välsignelse, som inte erhålls genom de löften, som gavs till Abraham. Och vi, med vilka det andra förbundet ingåtts, kan få del av dess utlovade välsignelser endast såsom Abrahams barn. Att tillhöra Kristus, är detsamma som att vara Abrahams barn och få del i hans välsignelser (Galaterbrevet 3:7-9), och enär ingen kan erhålla någon välsignelse, undantagandes han är Abrahams barn, är det klart, att det finns ingenting i det s.k. andra förbundet, som ej redan innefattas i det förbund, som upprättades med Abraham. Det andra förbundet existerade i varje enskildhet långt före det första förbundet, ja, det förekom redan på Adams tid. Det kallas för det andra, emedan dess stadfästande genom blod och dess utförligare omnämnande kommer efter det första förbundets upprättande vid Sinai. Och mer än detta, det var det andra förbundet, som ingicks med det judiska folket. Det förbund, som ingicks vid Sinai, var det första, som gjordes med detta folk.

28. Vad var då ändamålet med det sinaitiska förbundet?

Herren stod just i begrepp, att kungöra Sin lag. Israeliternas högtidliga löfte, att hålla den och deras misslyckade försök att göra det, ställde dem ansikte mot ansikte med lagöverträdelsens följder. Deras insikt om synden och deras kunskap om dess följder skulle fastna mycket lättare i deras sinnen, än om de inte hade gett det löfte, som de avlade. Och eftersom de sålunda fick en klar bild av sin synd och kunde inse dess förskräcklighet, skulle detta dra dem till den enda källan för hjälp, som kunde erhållas i överflöd genom det abrahamska förbundet. Man kan alltså säga, att det första förbundet tillkom, för att göra det andra förbundet (som är liktydigt med det abrahamska förbundet) mera framstående och sålunda leda folket till att anamma det. När vi bevisar, att det första förbundet – det, som ingicks vid Sinai – ej innehöll någon förlåtelse för synd, skall somliga med ens invända: ”Men de erhöll dock förlåtelse under det förbundet.” Hela svårigheten ligger i en förväxling av uttryck. Vi förnekar inte, att under det första förbundet, dvs. under dess giltighetstid, gavs det förlåtelse, men denna förlåtelse erhölls inte i och genom det förbundet. Förlåtelsen erhölls genom någonting annat, vilket vi kan se av Hebréerbrevet 9:15. Man fick inte bara förlåtelse för synd och nåd till hjälp vid behov under det gamla förbundet, utan samma förmåner förekom före detta förbunds uppkomst på grund av förbundet med Abraham. Det abrahamska förbundet skiljer sig inte i något avseende från det förbund, som ingicks med Adam, förutom att det är mera utförligt omtalat. Vi ser alltså, att det fanns inget behov för syndaförlåtelse i och genom det första eller sinaitiska förbundet. Frälsningens plan hade utvecklats långa tidsåldrar, innan evangelium blev predikat för Abraham (Galaterbrevet 3:8), och var alldeles tillräckligt att frälsa alla, som skulle anamma den. Det sinaitiska förbundet blev gjort, för att leda folket till att inse sitt behov av evangelium.

Hebréerbrevet 9:1 är ett Skriftställe, som hindrar många ifrån att se, att alla Guds välsignelser delges människan genom det andra förbundet och icke genom det första. Detta ställe lyder: ”Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom.” Detta, tillika med det faktum, att de som rättade sig efter dessa stadgar för gudstjänst, erhöll förlåtelse för sina synder (Tredje Mosebokens fjärde kapitel), tycks för somliga vara ett avgörande bevis för, att det första förbundet omfattade evangelium och dess välsignelser. Men syndernas förlåtelse erhölls inte på grund av offringarna; ”Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder.” Hebréerbrevet 10:4. Syndernas förlåtelse erhölls endast på grund av det utlovade syndoffret, Kristus (Hebréerbrevet 9:15), det nya förbundets medlare, på vem man visade sin tro genom offringarna. Det var alltså genom det andra eller nya förbundet, som förlåtelse erhölls av dem, som lydde stadgarna för gudstjänst hörande till det första förbundet.

Vidare, dessa ”stadgar för gudstjänst” utgjorde ingen del av det första förbundet. Om så varit, skulle de ha blivit omnämnda i detta förbund, men det säger ej ett enda ord därom. De var förbundna därmed, men inte en del därav. De var blott de medel, genom vilka folket erkände rättvisan av sin fördömelse till döden för överträdelse av den lag, som det hade förbundit sig att hålla, och genom vilken det bevisade sig tro på det nya förbundets medlare.

I korthet framställt, är alltså Guds plan för syndares frälsning i alla tider, från Adams fall till nådatidens slut, som följer: Överbevisning om synd medelst lagen, varigenom syndaren drivs till att söka frihet; därnäst emottagandet av Kristi nådiga inbjudning, till vilken han länge förut haft tillgång, men ej velat anamma; och slutligen, sedan han antagit Kristus och erhållit trons rättfärdighet, visar den kristne sin tro genom iakttagandet av evangelii anordningar genom ett rättfärdigt leverne i tron på Kristus.