Bibelläsningar för Familjekretsen. 65. Tillståndet i Döden

Bibelläsningar för Familjekretsen

65. Tillståndet i Döden

1. Genom vilken sinnebild framställs döden i Bibeln?

”Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp.” Första Tessalonikerbrevet 4:13; Första Korintierbrevet 15:18, 20; Johannesevangeliet 11:11-14. I ostörd sömn är människan alldeles medvetslös. Tiden går förbi, utan att märkas, och tankens verksamhet upphör för en tid.

2. Var sover de döda?

”De många som sover i mullen skall vakna,”. Danielsboken 12:2.

3. Hur länge skall de sova där?

”[S]å lägger sig människan och står ej upp igen. Först när inte himlen mer finns, vaknar hon och reser sig från sin sömn.” Job 14:12.

4. Vad måste ske, innan Job kan vakna upp?

”Kan en människa få liv igen som en gång dött? Då skulle jag hålla ut i min mödas tid, till dess att min avlösning kommer.” Vers 14.

5. Var väntar han?

”Om jag måste vänta mig dödsriket som min boning, breda ut min bädd i mörkret,”. Job 17:13. I originalet heter det: ”Graven är mitt hus”. Min anm.

6. Vet människan något om de efterlevande, medan hon är i detta tillstånd?

”Om hennes barn kommer till ära, vet hon det inte, om de blir ringa, ser hon det inte.” Job 14:21.

7. Vet de döda någonting?

”De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt.” Predikaren 9:5.

8. Hur mycket deltar de i, vad som sker under solen?

”Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig någonsin mer får de ta del i vad som sker under solen.” Vers 6.

Anm.: Om en människa förbleve medveten i döden, skulle hon veta, om hennes barn komme till ära eller ej; men Job säger, att hon vet det inte. Om människan i döden, enligt ovan anförda text, förlorar sitt sinne, så att hon varken kan älska eller hata, är det klart, att hon inte mer kan ha något att göra med de levande. Men om en människa kan tänka i döden, måste hon vara levande, och om hon lever, måste hon ha en vistelseort. Var är hon? Är hon i himmelen eller i helvetet? Om hon strax efter döden går till ettdera av dessa ställen, av vad nytta är då domen, som inträffar vid världens slut? Kan man tänka sig möjligheten av, att en eller annan person genom döden gick till det oriktiga stället, och när domen kommer, måste hon gå till det andra stället, sedan hon måhända hade varit i härlighet eller i pina under många hundra år?

9. Kan de döda prisa Herren?

”De döda prisar inte HERREN, ingen som har farit ner i det tysta.” Psaltaren 115:17.

10. Hur mycket vet en människa om Gud, när hon är död?

”Ty i döden tänker ingen på dig,”. Psaltaren 6:6.

Anm.: Ingen kan veta någonting om Gud i döden. Bibeln framställer de döda såsom sovande. Vore de i himmelen eller i helvetet, skulle det inte vara passande att framställa dem såsom sovande. Var Lasarus, som Jesus älskade, i himmelen, då Frälsaren sade: ”ʼVår vän Lasarus sover,”? Johannesevangeliet 11:11. Var han i himmelen, berövades han genom sin uppståndelse himmelens välsignelser. Detta är i strid mot all rimlighet, såväl som mot Bibeln. Lasarus blev genom Guds kraft förd tillbaka från dödsriket. Då kunde han åter lova Herren med sina systrar i de levandes land.

11. Men är inte de rättfärdiga döda i himmelen?

”Ty David har inte farit upp till himlen.” Apostlagärningarna 2:34.

12. Om de döda inte kunna lova Gud, vad måste först äga rum, innan de kan göra det?

”Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. ” Jesaja 26:19.

13. Vad var det enda, som kunde tillfredsställa David?

”Men jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet, jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar.” Psaltaren 17:15.

14. Vad skulle bli följden, om de döda aldrig uppstode?

”Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade.” Första Korintierbrevet 15:16-18.

15. När skall de rättfärdigas uppståndelse äga rum?

”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå.” Första Tessalonikerbrevet 4:16.

Anm.: Vi har sett av Predikaren 9:5, att de döda inte vet någonting; följaktligen vet de heller intet om tidens förlopp. En dag eller ett tusen år är för dem såsom ett ögonblick. Att gå ned i dödsriket och vänta på uppståndelsen, även om väntanstiden vore ett tusen år lång, skulle för dem tyckas vara blott såsom en plötslig övergång från det närvarande livet till det tillkommande. För dem, vilkas liv är uppfyllt av sorg och bekymmer på grund av kära vänners eller anhörigas framhärdande i ogudaktighet, är det tröstrikt att veta, att de inte skall plågas i dödsriket. Det skulle även störa de frälstas fröjder i himmelen, om de kunde se sina anhöriga misshandlas eller lida ont här i världen. Gud har därför visligen anordnat det så, som Job säger: ”Om hennes barn kommer till ära, vet hon det inte, om de blir ringa, ser hon det inte.” Job 14:21.