Bibelläsningar för Familjekretsen. 64. Vad är Människan?

Bibelläsningar för Familjekretsen

64. Vad är Människan?

1. Med vem jämförs människan i sin skapelse?

”Vad är en människa, eftersom du tänker på henne, eller en Människoson, eftersom du tar dig an honom? En liten tid gjorde du honom ringare än änglarna,”. Hebréerbrevet 2:6, 7.

2. Vad är änglarnas natur?

”Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn.” Lukasevangeliet 20:35, 36.

3. Med vad liknas änglarna?

”Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.” Hebréerbrevet 1:7.

4. Vad är skillnaden mellan den förste och den andre Adam?

”Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.” Första Korintierbrevet 15:45.

5. Adam blev gjord till en levande själ eller varelse. Var han inte också ett andligt väsende?

”Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga ” Vers 46.

6. När blir människan ett andligt väsende?

”Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp ” Vers 44.

Anm.: Människan kommer ej i besittning av änglarnas odödliga och andliga natur förrän vid uppståndelsen. Då kan de rättfärdiga inte mera dö, ty de är lika änglar. Lukasevangeliet 20:36.

7. Vad åsyftas med ordet ”sås” i detta Skriftställe?

”Vad du sår får inte liv om det inte dör.” Verserna 36, 42.

8. Hur beskrivs människans natur?

”Den första människan var av jord, jordisk.” Första Korintierbrevet 15:47.

9. Vad är Guds natur?

”Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen.” Första Timoteusbrevet 1:17.

10. Av vad skapades människan i begynnelsen?

”Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden”. Första Moseboken 2:7, första delen.

11. Hur blev hon en levande själ eller varelse?

”[O]ch [Gud] blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ.” Vers 7, sista delen.

Anm.: Den levande själen blev icke inblåst i människan, utan livets ande gjorde människan till en levande själ eller varelse.

Det uttryck, som här är översatt levande själ, är nephesh chaiyah. Om bruket av dessa ord i Första Moseboken 1:24 säger dr. Clarke följande: ”Ett allmänt uttryck för att beteckna alla varelser, vilka är begåvade med djuriskt liv i en eller annan av de många graderna från den till hälften förståndige elefanten till den dumma pungråttan eller än lägre till polypen, som tycks ha egenskapen av både plantors och djurs liv.”

Professor Geo. Bush säger i sina anmärkningar över Första Moseboken 2:7: ”Uttrycket levande själ är i den föregående berättelsen flera gånger använt på de lägre djurarterna, vilka inte har någon levande själ i den betydelse, i vilken uttrycket brukas om människan. Det tycks alltså, att det måste betyda detsamma, när det används om människan, som när det brukas om djur, nämligen ett levande väsende, en varelse, som har liv och känslor samt är i stånd till att utföra alla de kroppsfunktioner, som skiljer djur från plantor, såsom att äta, dricka, gå, m.m.... Man kan i sanning säga, att Skriften i allmänhet inte innehåller på långt när så många bevis för, att i människan finns ett tänkande, okroppsligt väsende, som är i stånd till att leva och handla utom kroppen, som man vanligen antar.”

12. Finns det andra varelser, förutom människan, som Bibeln kallar för levande själar?

”Gud sade: ʼJorden skall frambringa levande varelser [originalet: djur] efter deras slag,”. Första Moseboken 1:24.

Anm.: Ordet ”djur” är översatt från neh-phesh, det hebréiska ordet för själ. Läs även Första Moseboken 1:20, 21; 2:19; 9:10, 12, 15, 16; Tredje Moseboken 11:46.

13. Finns det även andra varelser, förutom människan, som har livets ande?

”Då förgicks allt levande på jorden: fåglar och boskapsdjur, vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, likaså alla människor. Allt som fanns på torr mark omkom, allt som hade livsande i sig.” Första Moseboken 7:21, 22.

14. Är denna ande av samma slag, som den människan har?

”Ty det går människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har de samma livsande. Ja, människorna har inget att komma med framför djuren. Allt är förgängligt.” Predikaren 3:19.

Anm.: Varje djur har livets ande och lever genom Guds makt lika såväl som människan. När livets ande tas bort från människor och djur, måste den ena dö såsom den andra. Människan har ingen fördel över djuren i detta avseende. Här i livet, däremot, har människan fördelar framför djuren, och dessa består i, att hon är begåvad med förträffligare egenskaper; och när människan dör, kan hon återigen genom Guds makt bli upprest från de döda. Denna fördel har inte djuren.

15. Gud blåste in livets ande i människans näsa, då hon blev skapad i begynnelsen. Vad kallar Job det, som är i människans näsa för?

”Så länge min ande är i mig och Guds livsande [originalet: andedräkt] i min näsa,”. Job 27:3.

16. Kan själen och anden skiljas åt?

”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” Hebréerbrevet 4:12.

17. Vart går livets ande, när människan ger upp den?

”[D]å stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den.” Predikaren 12:7. Det vill säga, livets ande, som gjorde människan levande, var blott ett lån från Gud; genom döden går den tillbaka till livets stora källa. Den tillhör Gud, och människan kan inte behålla den till evig tid, utom såsom en gåva från Gud genom Jesus Kristus. Romarbrevet 6:23. När anden går tillbaka till Gud, går stoftet, som i begynnelsen blev till en levande själ, tillbaka till jorden, varav det var taget.

18. Kan någon behålla livets ande evinnerligen, utan att ha Kristus?

”Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.” Första Johannesbrevet 5:12.

Anm.: Den värste syndare och gudsförnekare har ett jordiskt liv, men när han uppger anden, har han inget löfte om det eviga livet; ty det erhålls endast genom Kristus.

19. Varför blev våra första föräldrar bortdrivna från livets träd, sedan de hade syndat?

”Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt.ʼ” Första Moseboken 3:22.

20. Vad är alla människor i sitt naturliga tillstånd?

”Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.” Efésierbrevet 2:3.

21. Vad blir följden, om Guds vred förblir över en människa?

”Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.ʼ” Johannesevangeliet 3:36.

22. Genom vem frälses eller räddas syndaren från Guds vrede?

”När vi nu står som rättfärdiga genom hans [Kristi]  blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen.” Romarbrevet 5:9.

23. Vad är syndarens utsikt till evigt liv, sedan han blivit omvänd?

”Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.” Kolosserbrevet 3:3, 4.

24. Ordet odödlighet förekommer blott i Första Timoteusbrevet 6:16, där det tillämpas på Gud, och i Första Korintierbrevet 15:53, 54. Finns det även andra, som sägs ha odödlighet?

”[H]an, den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig”. Första Timoteusbrevet 6:15, 16.

Anm.: Det grekiska ordet för odödlig, aphthartos, förekommer sju gånger i grundtexten av det Nya Testamentet. I den Kungliga Bibelkommissionens översättning är aphthartos översatt med det svenska ordet ”oförgänglig” på följande ställen: Första Korintierbrevet 9:25; 15:52; Första Petrusbrevet 1:4, 23; 3:4; Första Timoteusbrevet 1:17; Romarbrevet 1:23. Det grekiska ordet för odödlighet, aphtharsia, förekommer åtta gånger i grundtexten och är översatt som följer: Oförgänglighet: Första Korintierbrevet 15:42, 50, 53, 54; Romarbrevet 2:7; Andra Timoteusbrevet 1:10. Ovansklighet: Efésierbrevet 6:24. Värdighet: Andra Timoteusbrevet 1:10. Svenska Folk-Bibeln 98 använder dessa ord: aldrig vissnar; odödliga; aldrig kan förstöras; oförgänglig; den oförgänglige; odödlige; oförgängligt; det oförgängliga; oförgänglighet, odödlighet; odödlighet; odödlighet; oförgängligt liv; odödlighet. Min anm.

25. Vem har bringat fram odödlighet i ljuset?

”[O]ch som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium.” Andra Timoteusbrevet 1:10. Utan evangelium kan alltså odödlighet icke erhållas, utan dödsstraffet måste förbli över människan.

26. Hur kan människan erhålla odödlighet?

”[E]vigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,”. Romarbrevet 2:7. Ingen behöver söka det han allaredan har.

27. När skall de trogna erhålla odödlighet?

”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.” Första Korintierbrevet 15:51, 52.

28. Vad skall då bli uppslukat?

”Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.” Vers 54.

29. Hur vinns denna seger?

”Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.” Vers 57.

Anm.: Vi har funnit, att människan blev gjord av jordens stoft och att hon erhöll liv därigenom, att Gud inblåste i henne livsande. Stoftet, som sålunda blev levande – inte livsanden – kallas, enligt grundtexten, för en levande själ eller väsende. Andra varelser, förutom människan, lever på samma sätt, vilket tydligt bevisas från många Skriftställen. När människan dör, är hon alldeles medvetslös, tills hon åter får liv. Det beror helt enkelt på, att det livgivande element, som gav henne liv samt rörelse- och tankeförmåga, lämnat henne och återgått till sin ursprunglige givare. Om hon icke finge tillbaka denna livsprincip, skulle hon för alltid förbli omedeveten i döden. Men Kristus, som är den troendes liv, skall komma igen och ge det eviga livet till dem, som söker därefter. På detta sätt kommer människan i besittning av odödlighet.

Livets korthet

Människans kortvariga existens framställs i Skriften genom många olika metaforer eller bildliga uttryck. Den beskrivs såsom –

En handsbredd. ”Som en handsbredd har du gjort mina dagar, min livslängd är som ett intet inför dig.” Psaltaren 39:6.

En skugga. ”En människa är som en vindfläkt, hennes dagar som en försvinnande skugga.” Psaltaren 144:4.

En vävares spole. ”Mina dagar flyr snabbare än vävarens spole, de försvinner utan hopp.” Job 7:6.

En löpare och vassbåtar. ”Mina dagar rusar i väg snabbare än en löpare,... De far förbi som vassbåtar,”. Job 9:25, 26.

En sömn. ”[D]e är som en sömn.” Psaltaren 90:5.

En rök. ”Vad är ert liv? Ni är en rök,”. Jakobsbrevet 4:14.

En suck. ”[V]i slutar våra år som en suck.” Psaltaren 90:9.

En herdes tält. ”Min boning rycks upp och flyttas bort ifrån mig som en herdes tält.” Jesaja 38:12.

Ett blomster. ”Människan... Likt ett blomster växer hon upp och vissnar,”. Job 14:1, 2.

En flygande örn. ”Mina dagar rusar i väg... lik en örn som störtar ner mot sitt byte.” Job 9:25, 26.

Gräs. ”[A]llt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset.” Första Petrusbrevet 1:24.

En vindfläkt. ”Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,”. Job 7:7.

Utspillt vatten. ”Vi måste alla dö, och är som vatten som spills på marken och inte kan samlas upp igen.” Andra Samuelsboken 14:14.

”Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.”  Psaltaren 90:12.