Barnberättelser om Ellen White. 32 - Vi måste lyda Gud mer än Människor

Berättelser för Barn om Ellen White

 

32 – Vi måste lyda Gud mer än Människor

 

Hänvisningar: Life Sketches, s. 331, 378, Stories of my Grandmother, s. 178-184. Dagens text: Jesaja 35:1,2.

1:a scenen – Ett minnesmärke över en dröm

Om vi kunde ha besökt vår skola i Australien på invigningsdagen, skulle vi ha sett ett monument av sten. På denna minnesstod är skriven berättelsen om en plogfåra som ledde till att denna stora skola byggdes. Vi läser: ”Omkring 500 meter öster om denna plats fann de fåran som Ellen White såg i en dröm, och som ledde till skapandet av den Australiska Missionsskolan i detta distrikt 1894.”

 
Pastor James hade arbetat för hårt och dog när han var 60 år gammal. Han och syster White hade arbetat tillsammans i 35 år, men nu måste hon fortsätta ensam som Guds budbärare.

Senare reste hon och hennes son Willie och hans familj till Europa för att hjälpa församlingarna där. Syster White hade varit i Australien bara i några månader, när hon sade: ”Vi behöver en missionsskola i det här landet.” Men kyrkans medlemmar blev förvånade när de hörde detta och frågade: ”Hur kan vi bygga något så dyrt som en missionsskola när vi bara har ungefär hundra adventister i hela Australien?” Men syster White fortsatte att tala om en skola med mycket omkringliggande mark. Slutligen uppmanades en grupp människor att leta efter en lämplig plats där de kunde bygga en skola.

 
Efter att ha sökt i flera månader, fann de ett stort skogsområde. De skrev och bad syster White att komma och se på platsen. Hon reste med tåg tillsammans med pastor George Starr och dennes fru samt några andra vänner.

 
Under tågresan berättade syster White för dem om en ovanlig dröm hon hade haft några nätter tidigare. En dröm som denna kallas ofta för en nattlig syn. Samme ängel som hade visat sig för henne i andra uppenbarelser stod bredvid henne i drömmen och talade till henne. Hon trodde att hon var någonstans för att titta på en tomt där skolan skulle byggas. Hon trodde att hon gick med sina vänner genom en skog. Snart kom de till en öppning där det inte fanns några träd. I stället såg de en nyplöjd plogfåra. En fåra är ett stycke mark som plöjs upp eller grävs upp för att planteras med någonting. Det fanns en liten fåra, cirka två meter lång och ungefär 20 cm djup. När hon tittade på fåran, såg hon två män komma och börja att undersöka jorden. ”Detta är ingen bra mark. Jorden är dålig”, sade de.

 
När syster White tittade upp, såg hon en ängel stå vid fåran. Hon hörde honom säga: ”Lögn har uttalats om denna mark.” Så beskrev ängeln de olika jordlagren och förklarade sammansättningen hos jorden. Han sade att jorden var väl lämpad för produktion av frukt och grönsaker, och att den skulle vara en välsignelse, om den bleve väl omhändertagen. Ängeln sade också: ”Herren kan duka bord i öknen.” Det betyder att även i öknen kan Gud låta det växa mat som vi kan sätta på bordet och äta.

 
När de kom fram till stationen, möttes de av pastor Willie White, pastor Daniells och andra män från konferensen. När de hade ätit, bordade de tre roddbåtar och rodde uppför Dora Creek.

 
2:a scenen – Vem hade plöjt fåran?

När båtarna nådde urstigningsplatsen, gick de upp på älvstranden och genom en skog. Syster White satte sig på en stock för att vila medan de andra delades in i grupper och gick i olika riktningar för att undersöka marken.

 
Pastor Starr och hans fru kom tillbaka före de andra och frågade syster White om hon ville se sig omkring litet. När de gick genom skogen, kom de plötsligt till en öppning där det inte växte några träd, och där, i mitten var en härlig plöjd fåra. (126.) Den var ungefär två meter lång och 20 cm djup, precis som syster White hade sett i sin dröm.

 
När de stod där och undrade hur den hade uppkommit, kom det två män från olika sidor och ställde sig i varsin ände av fåran. (30 och 50.) De böjde sig ned och tog litet jord i sina händer för att undersöka den. En av dem sade: ”Detta är ingen bra mark. Jorden är dålig.” – Samma ord som syster White hört i drömmen. Den andre mannen sade: ”Den är sandig och verkar sur. Min åsikt är att det inte kommer att växa något här.”

Då var det någon som frågade: ”Hur har denna fåra skapats här?” Alla var förvånade. De kunde inte förstå vem som hade plöjt den, eller hur det hade gjorts, för det fanns ingen plog eller andra redskap i närheten.

 
Det fanns inga spår av hästhovar eller fordon som körts till platsen. Gräset var inte nedtrampat. Nej, det var inget ovanligt med platsen, utom den plöjda fåran.

 
De som hade rest med syster White på tåget, väntade sig att hon skulle berätta om drömmen. När hon hade slutat att tala, och de hade hört vad ängeln hade sagt, hade de inget mer att säga. De visste att när Gud hade sagt att det skulle växa frukt och grönsaker där, skulle det ske. Då de rodde tillbaka nedför floden den kvällen, kände de alla att Gud hade lett dem till rätt plats där de skulle bygga skolan.

 
De hade bett myndigheterna om att skicka en expert för att titta på platsen och undersöka marken. Han gav dem en högst ogynnsam rapport. Han bedömde jorden som synnerligen dålig och sade att det inte skulle växa något där.

 
Nu hade kommittén ett svårt val. De måste välja antingen den vetenskapliga rapport som sade att jorden var dålig, eller informationen från ängeln som sade att Herren skulle låta det växa rikligt med frukt och grönsaker, om jorden sköttes om väl. De mindes hur Gud innan hade särskilt välsignat Sitt folk när de följde Hans råd. Låt oss slå upp Apostlagärningarna 5:29 och se vad Bibeln säger. ”. . . ’Man måste lyda Gud mer än människor.” Nu läser vi Lukasevangeliet 18:27: ”. . . ’Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.’” Så röstade kommittén enhälligt att bygga skolan på den plats där de hade sett den märkliga fåran. Vem tror Du hade plöjt den? Det kan inte ha varit någon annan än en ängel från Gud som plöjde fåran.

 
Gud välsignade skolan från början. En kvinna gav $ 5 000 för att tomten skulle gå att betala. Inte en enda, vare sig ibland studenterna eller lärarna, insjuknade den första vintern.

Och hur gick det med jorden? Växte det frukt och grönsaker som ängeln hade förutsagt? Ja, vingården och fruktträdgården samt grönsakslandet alstrade massor av fin frukt och grönsaker precis som det står i Jesaja 35:1, 2 ”Öknen och ödemarken skall glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja. Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla.”

Och det har förekommit mycket glädje och sång sedan den dagen i över 70 år (1965), sedan Gud sände en ängel för att hjälpa Sitt folk i Australien med att hitta rätt plats att bygga sin skola på.

 
Hundratals studenter från denna skola har rest till olika platser i världen för att arbeta som missionärer. Och hundratals människor har ätit mat som gjorts av vår hälsokostfabrik, där många människor arbetar och tjänar sina skolpengar.

 
Adventfolket i Australien är väldigt stolta över sin skola och sin fina hälsokostfabrik. De är så tacksamma för att utskottet valde att lyda Gud, snarare än den vetenskapsman som sade att jorden inte var bra.