Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 3. Bibeln i Vardagen. 1. En ljus Syn på Livet

Sektion 3

Bibeln i Vardagen

1. En ljus Syn på Livet

När Du läser Bibeln, blir Du snart varse, att den har mycket att säga om Ditt personliga liv. Den är full av goda råd om, hur Du skall få ut mesta möjliga av det. Det är tydligt, att Författaren är angelägen om, att Du skall ha det gott, vara tillfreds och lycklig samt ha en ljus syn på livet, så att Du kan vara till andlig hjälp åt Din familj och andra Du kommer i beröring med.

Låt oss först ta upp sinnesron. Det är ett högst aktuellt ämne för alltför många i vår svåra tid. Milliontals personer med trassliga nerver söker hjälp hos psykiatriker och lägger ned förmögenheter på lugnande medel, samtidigt som Bibeln anbefaller ett sunt läkemedel, som inte kostar något.

Det är många i vår tid, som kedjeröker, för att ”lugna nerverna”, och så tar de piller, för att stärka sig inför arbete och nöjen. Men den frid de söker, finner de inte. De har ingen verklig ro, är aldrig verkligt lyckliga. Ett sådant liv är en dålig ersättning för det goda liv, som Guds Ord berättar om och anger vägen till.

Bibeln fastslår den sanning vi alla erfar: ”Det finns ingen frid för de ogudaktiga”. Se Jesaja 57:21. Dock säger den lika entydigt, att vänder man sig till Herren, erfar man fullständig sinnesfrid.

Samme profet berättar för oss också om den sidan av saken: ”Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han. Förtrösta på HERREN till evig tid, ty HERREN HERREN är en evig klippa.” Kapitel 26, verserna 3-4.

Vi kan finna frid hos Gud, eftersom Han är stadigare, än bergen. Han föregick dem, och om de förgår, förblir Han. Det innebär tillit, att ha en sådan vän att förtrösta på. Han är alltid densamme. Andra kan förändras, men Honom går det alltid att lita på. Tiden för inte med sig någon förändring hos Honom. Han är densamme ”i går och i dag och i evighet.” {Hebréerbrevet 13:8.} Han äger all makt i himmelen och på jorden.

Det för frid med sig, att lita på en sådan Gud, att ha en vän, som alltid är densamme och att veta, att man aldrig förlorar Hans kärlek. Själva tanken på detta fyller hjärtat med en sällsam frid.

Den tid kommer aldrig, när Gud är mindre intresserad av Dig, än Han är i dag. Du kommer aldrig att uppleva, att Gud struntar i Dina böner samt i Dig och Dina nära och kära. Han kommer alltid att vara vår tillflykt och styrka. Hans visdom och kraft kommer aldrig att svikta. När svårigheterna tornar upp sig omkring oss, finner Han en utväg.

Bibeln säger, att Gud är en ”Fridens Gud”. {Hebréerbrevet 13:20.} Ingenting kan skrämma Honom. Hos Honom råder det alltid frid. Han ser slutet, där vi bara skönjer början. Han förhastar Sig aldrig, när det är något Han vill, men Han låter heller inte något försinka Hans planer.

Vi kan aldrig tänka oss, att Gud skall hamna i vanskligheter. Man kommer aldrig att kunna lägga fram en frågeställning eller ett bekymmer, som Han inte känner till lösningen på. Du kommer heller aldrig att hamna i bryderier, som Han inte kan hjälpa Dig ur. ”För dig är ingenting omöjligt.” Jeremia 32:17.

Guds Son kallas för ”Fridsfursten”, och det sägs om Honom, att ”friden {skall bli} utan slut över Davids tron och hans kungarike.” Jesaja 9:7. Detta beror på, att Han känner till fridens hemlighet. Han har bott hos Sin Fader sedan ”före tiden, från evighetens dagar.” Mika 5:2. Han vet därför, som ingen annan kan, vad fullkomlig frid är och hur den skall bevaras.

Då Han kom till denna jord och levde här som vanlig människa, var det en egenskap hos Honom, som gjorde ett väldigt intryck på både vän och fiende, nämligen att Han var så i balans. Hån, spott och motsägelse rörde Honom inte i ryggen. Han blev heller inte upprörd över oförskämdheter. Då människorna förkastade Hans nådiga inbjudan, blev Han djupt bedrövad, men Han blev aldrig rasande eller hämndlysten. Till och med på korset bad Han för dem, som spikat fast Honom där.

Om och om igen inbjöd Han de ängsliga och bekymrade människor, som följde Honom, att få del av den frid, som fyllde Hans eget hjärta. ”Kom till Mig”, sade Han till dem på Sitt kärleksfulla och insiktsfulla sätt. Kom och lär känna Min hemlighet. ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’” Matteusevangeliet 11:28-30.

Lantbrukande personer, som hörde detta, förstod fullt ut, vad Han menade. De visste, att ett ”ok” är det redskap, som binder samman djuren, när de skall dra plogen. Alltså begrep de, att Han bjöd in dem till, att dela alla sina sorger och bekymmer med Honom, att Han erbjöd Sig, att bära den tyngsta delen av deras börda.

Det var många, som tog emot det erbjudna ”oket” och fick uppleva, att bördan inte bara blev lättare, utan att den bara försvann. Trötta mödrar och ängsliga fäder fann frid hos Jesus. De lärde sig stillhet inför Herren och väntan på Honom. Se Psaltaren 37:7. Nu förstod de innebörden av psalmistens ord, då han sade: ”Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig.” Psaltaren 55:23.

Jesus var särskilt angelägen om, att Hans lärjungar skulle få denna frid i hjärtat, och Han sade därför många gånger och på olika sätt: ”Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.” Johannesevangeliet 14:27. Han fruktade ej framtiden, fastän Han såg vägen ledande till Golgata, och Han ville göra dem delaktiga i den frid, som härskade i Hans eget hjärta. ”Frid lämnar jag efter mig åt er”, sade Han, ”Min frid ger jag er.” {Samma.}

En tid senare var de åter bekymrade, den här gången för att Han hade sagt, att Han skulle lämna dem och återvända till Sin himmelske Fader. Då uppmuntrade Han dem med dessa ord: ”Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.’” Kapitel 16, vers 33.

Deras bekymmer saknade grund. Hans seger över världen, över köttet och över det onda säkrade utgången i striden. Rättfärdigheten måste segra till sist. Hans seger var också deras seger. De skulle i det eviga riket komma att få dela Hans uppnådda utfall.

Således må inga prövningar eller besvikelser beröva oss hjärtats frid, eller få oss att betvivla hållbarheten hos Guds löften.

Kanhända Du menar Dig ha all orsak till, att känna bekymmer. Det kan vara gammal synd, som plågar Dig. Du har kanske både bekänt den och bett om förlåtelse för den, men Du törs inte lita på, att Gud kan förlåta något sådant.

Om så är fallet, lider Du utan orsak. Om Du har bekänt Din synd och vänt den ryggen, då kan Du tryggt räkna Dig som färdig med den saken. Bibeln säger: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Första Johannesbrevet 1:9. Och tack vare den erfarenheten ”har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” Romarbrevet 5:1.

Till varje ångerfull syndare säger Gud: ”Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.” Jesaja 44:22.

Han vill, att vi skall glädja oss över den frälsning Han har åstadkommit åt oss. Och om Han har utplånat våra synder, varför skulle vi då fortsatt låta dem plåga oss?

Han försäkrar ju oss, att: ”Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.” Psaltaren 103:12. Tala om långt avstånd! Ja, det är ett så oändligt avstånd, att vi människor inte ens kan räkna ut det.

Genom profeten Hesekiel kommer detta budskap till oss: När ”den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö. Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått.” Kapitel 33, verserna 15-16.

”Vem är en Gud som du”, utbrister Mika, ”som förlåter missgärning och inte tillräknar överträdelser för kvarlevan av sin arvedel. Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han har behag till nåd. Han skall åter förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar. Du skall kasta alla deras synder i havets djup.” Kapitel 7, verserna 18-19.

Det är först i vår tid, som hela innebörden av detta löfte har börjat att gå upp för Guds barn. Djupmätningar företagna på senare år har nämligen lett till, att man har upptäckt, hur djupt havet egentligen är på sina håll. I Stilla Havet finns det sänkor med ett djup på drygt elva tusen meter. Från det djupet kan inget skepp bärgas, och ingen dykare når ned så långt på egen hand. Det oerhörda trycket där nere gör, att allt förblir begravt för alltid.

Det är så Gud gör med den synd Du bekänner och ber om förlåtelse för. Han kastar den i havets djup, och därifrån kommer den aldrig mera upp.

Och när nu Gud önskar detta, varför skulle vi då låta dessa synder plåga oss mer?

Varför inte låta våra synder ligga, där Gud har placerat dem, och finna vila för våra själar i Honom?

Nå, det kan förstås vara så, att Din brist på frid inte beror på synd Du har begått, utan de frestelser Du dagligen möter. Du kanske är rädd för, att Du inte skall få kraft till, att stå emot frestelserna. Men det behöver Du inte vara. Gud har också sörjt för hjälp åt oss i den belägenheten.

”Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen”, säger aposteln Petrus i sitt andra brev. {Kapitel 2, vers 9.} Det har han rätt i. Gud vet, hur det skall göras. Judas säger, att Han ”förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande”. {Judasbrevet} vers 24.

Men, säger Du, jag kan ju komma att synda igen. Det kan Du, men det kommer inte att överraska Gud. Han har vidtagit säkerhetsåtgärder också för en sådan eventualitet. Skulle samvetet åter igen anklaga Dig för synd Du har begått mot Honom, kom då ihåg, att Du tryggt törs komma till Honom och bekänna den, ty vi har en ”som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig.” Första Johannesbrevet 2:1. Han, som på Golgata dog för våra synder, sitter nu ”på Guds högra sida” och ”ber för oss.” Romarbrevet 8:34.

”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord”. Vers 26.

Vår hjälp finns således i himmelen. Fadern, Sonen och den Helige Ande utgör tillsammans kärlekens heliga treenighet, och de vill så gärna bistå oss i den fruktansvärda striden mot synden. De vill, att vi skall segra i denna kamp. Alla Deras heliga änglar är ”andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen”. Hebréerbrevet 1:14.

Det är ingenting Gud hellre vill, än att hjälpa dem, som överlämnar sig åt Honom. Och varför skulle vi, som äger sådana löften, låta oss plågas av bekymmer?

Denna Guds omsorg om oss gäller oss också i vår strävan efter vårt dagliga bröd. Som Guds barn bör vi aldrig bekymra oss för det, som vi och våra kära behöver från dag till dag. Jesus framhöll det klart och tydligt i Bergspredikan.

Han pekade på blommorna omkring Sig och sade: ”Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med?… er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Matteusevangeliet 6:30-33.

Vilken frid skulle vi inte kunna äga i våra sinnen, om vi följde detta goda råd! Han menar naturligtvis inte, att vi skall vara likgiltiga i vårt arbete, eller låta bli, att lägga förnuftiga planer. Bibeln använder starka uttryck, när det gäller lata och liknöjda individer. Men uppenbarligen vill Han helst få bort oss från alla de bekymmer vi känner för våra dagliga behov. Han vill så gärna, att vi skall lära oss, att lita mera på Guds innerliga kärlek till oss.

Till Marta, som var så strängt upptagen, sade Jesus: ”’Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.’” Lukasevangeliet 10:41-42.

Med detta menade Han naturligtvis inte, att hushållsarbetet är oviktigt. Han visste, att sådant arbete måste göras. Men Han såg, att Marta var mera upptagen av detta slags arbete, än av Guds rike. Hon slet och släpade och var bekymrad, ja, hon menade sig inte ha tid för Jesus. Hade hon bara ägnat några minuter åt Honom, skulle hon ha fått ro i själen. Det här handlade om, att ge plats åt det väsentligaste, och hon hade gett det sista platsen.

Att ta sig tid till för Gud, i tanke och samtal, är det säkraste sättet, att bevara sinnesfriden på.

I fall Du upptäcker, att Du är överansträngd, nervös, lätt brusar upp, eller plågas av bekymmer, kan det gott bero på, att Du ber för litet. Umgänge med Gud är de bästa nervtabletterna. Det avlägsnar Dig för en stund från det jäkt och jagande, som det nutida livet kännetecknas av, och för Dig i beröring med den upphöjda och heliga ro, som finns hos Gud. Därmed ser Du allt och alla ur rätt synvinkel. Framför allt bidrar det till Din insikt om, att ”det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.” Andra Korintierbrevet 4:18.

Vi behöver förstås inte överbevisas om vår brist på tid för bön. Vårt rastlösa, moderna liv är fyllt av en räcka ting som radio, TV, dagstidningar, veckotidningar och en massa annat, som bara måste tas hänsyn till. Men ju mera rastlöst vårt liv blir, ju flera plikter och ju större ansvar vi får, desto mera behöver vi umgänget med Gud. Konsten är, att lära sig att bringa allt till Honom i bön. Som aposteln Paulus skrev till församlingen i Filippi: ”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön och tacksägelse.” Filipperbrevet 4:6.

Vad utmynnar det i? Jo: ”Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.” Vers 7.

Alltså går det, att få sinnesfrid. Gud har gjort det möjligt för oss. Det är en av Hans goda kärleksgåvor till oss.