Maxwell. Vårt Kristna Arv. Sektion 2. Bibelns Gud. 3. Den store Lagstiftaren

Sektion 2

Bibelns Gud

3. Den store Lagstiftaren

Då Gud skapade universum, måste Han också ha lagar, som styrde över alla förhållanden i det väldiga området. Utan bestämda och precisa lagar, som höll de otaliga solarna och planeterna Han hade skapat i fasta banor, skulle allt för länge sedan ha störtat samman i ett allomfattande kaos.

En del av dessa lagar känner vi till. De är vanligen uppkallade efter de män, som upptäckte dem. Vi har således Newtons tyngdlag, Keplers lagar om planeternas rörelser, Snells lag om ljusets brytning i atmosfären, Ohms lag om förhållandet mellan strömstyrka och spänning, Boyles lag om tillståndsförändringar i gaser, Mendels lag om ärftlighet, Fechners experimentella metoder i psykologi och Einsteins relativitetsteori. Men alla dessa lagar är det Gud, som har stiftat. Vetenskapsmän inom de mest skilda områden har bara upptäckt, vad Gud bestämde, då himlakropparna skapades.

Bibeln fastslår den stora sanningen, att: ”Det finns bara en lagstiftare”, Jakobsbrevet 4:12, och den tillkännager också, att denne lagstiftare är Herren: ”Ty HERREN är vår domare. HERREN är vår lagstiftare. HERREN är vår konung. Han är den som frälsar {frälser} oss.” Jesaja 33:22.

”Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.” Första Korintierbrevet 14:33. Det är därför högst rimligt, att Han, som stiftade så precisa lagar, från stjärnornas banor till molekyler och atomer i materien, också skulle reglera alla förhållanden i vår värld, då Han skapade oss. Han har genom Sina lagar fastställt förhållandena för alla levande väsen på vår jord.

Då Han sade: ”’Jorden skall frambringa grönska och fröbärande örter. Fruktträd, som efter sina slag bär frukt med frö i sig, skall växa upp på jorden’” (Första Moseboken 1:11), var detta inte en önskan Han uttryckte, utan en lag Han stiftade. Trädgårdsodlare känner till, att denna lag gäller utan inskränkningar.

Detsamma stämmer om Hans tillkännagivande: ”’Jorden skall frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.’” {Kapitel 1, vers 24.} Han bestämde här en lag om ärftlighet, som har fått vår tids biologer att spärra upp ögonen.

Och då Gud sade till Adam om trädet med kunskap om gott och ont: ”den dag du äter av det skall du döden dö’” (Första Moseboken 2:17), nämnde Han för Adam en annan grundläggande lag, nämligen den, att olydnad medför död, eller som Paulus så koncist uttrycker det: ”syndens lön är döden”. Romarbrevet 6:23.

De lagar, som styrde över allt liv på denna planet, ägde också en gång fullständig giltighet, även om de då varken var skrivna på papper eller pergament eller var huggna i sten. Adam var det yppersta, som Gud hade skapat och den ende, som förstod det, som Gud förklarade för honom. Det finns all grund till att anta, att Gud omsorgsfullt undervisade honom om själva grundvalen för hans existens, det, som vi nu kallar för de Tio Buden. Abraham, som levde fyra hundra år före Sinai, kände i vart fall till dem, för Herren säger om honom: ”Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar.’” Första Moseboken 26:5.

Israeliternas hårda träldom i Egypten medförde svårt moraliskt förfall. De kände inte längre klart till Guds vilja och hur de skulle leva rätt. Gud måste därför ge en ny uppenbarelse av Sin vilja för dem. På grund av det stora förfallet räckte det inte med bara en muntlig förkunnelse av de Tio Buden. Han måste se till, att de blev rätt bevarade för alla kommande släktled. Därför har vi den överväldigande händelsen på Sinaiberget, där Lagstiftaren Själv steg ned och talade med Mose och gav honom ”vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.” Andra Moseboken 31:18.

På de två stentavlorna stod de Tio Buden skrivna. De skulle bevara människorna från det onda och leda dem på rättfärdighetens stigar.

Du finner dessa Tio Bud i Andra Mosebokens tjugonde kapitel. Lär dem utantill. Gud gav dem, för att de skulle vara till hjälp för Dig. Här är de:

1. ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” Gud måste alltid vara den främste i våra tankar.

2. ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.” Gud vill inte dela vår kärlek med någon annan. Vi måste därför sky avgudadyrkan i varje form. Vi skall icke böja oss ned, för att ära eller tillbe bilder, statyer, människor, pengar, eller något annat i denna värld. Vi skall endast tillbe Gud.

3. ”Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.” Vi skall respektera Gud. Att använda Hans namn på ett tanklöst, likgiltigt sätt, är synd.

4. ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.” Detta är det längsta av buden, och det påminner oss om den dag, som Gud instiftade för vila och gudsdyrkan. Den sjunde dagen har varit människornas vilodag ända sedan begynnelsen. En hel dag av veckans sju kallar Han oss till, att idka särskilt umgänge med Honom. Guds egen välsignelse vilar över Sabbatsdagen.

5. ”Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.” Vi skall vara lydiga mot våra föräldrar, så att ro och ordning präglar våra hem.

6. ”Du skall inte mörda.” Vi skall värdesätta andras liv lika högt som vårt eget. Vi har inte ens lov till, att tänka en ond och hatisk tanke mot någon. Mord får inte förekomma i våra hjärtan och sinnen.

7. ”Du skall inte begå äktenskapsbrott.” Vi skall vara helt rena, både i våra tankar och i vårt liv. Vi skall inte ge den minsta anledning till, att folk skall kunna tänka något ont om oss.

8. ”Du skall inte stjäla.” Vi skall vara helt ärliga i all vår handel och vandel, i vårt arbete, i ekonomiska förehavanden, i allt vårt umgänge med våra medmänniskor.

9. ”Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.” Vi skall vara i allt sanningsenliga under livets alla förhållanden. Vi skall ”i kärlek hålla fast vid sanningen”. Efésierbrevet 4:15.

10. ”Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.” Vi skall hela tiden vara nöjda med det, som Gud har gett oss. Vi skall aldrig vara avundsjuka mot dem, som har det bättre ställt, än vi själva. Vi skall vara givmilda och inte sjuka av begär, hänsynsfulla och inte egenkära.

Så är Guds lag, som Du finner den i Bibeln. Buden är enkla, och de är lätta att förstå. Men de går likväl så djupt, att de ”är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” Hebréerbrevet 4:12. C. A. Spurgeon skriver om denna lag: ”Det är inte ett bud för mycket, men det är heller inte ett för mycket. Dess fullkomlighet är ett bevis för dess gudomlighet.”

David säger: ”HERRENS lag är fullkomlig, den ger själen nytt liv. HERRENS vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa.” Psaltaren 19:7, King James Version; vers 7 i Svenska Folk-Bibeln 98. Och han utbrister: ”Hur kär har jag inte din lag! Hela dagen begrundar jag den.” Psaltaren 119:97, King James Version. Och hans ständiga bön var: ”Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din lag.” Vers 18, King James Version.

Paulus säger om lagen, att den är ”helig och budordet heligt, rätt och gott.” Romarbrevet 7:12. Och Jakob kallar den för ”frihetens fullkomliga lag”. Jakobsbrevet 1:25.

Den är allt detta och mycket mer, och det är inte att undra över, ty den har ju instiftats av Gud Själv, för att möta behoven hos dem, som Han hade skapat och som Han älskade innerligt. Vi kan inte upphöja de Tio Buden tillräckligt mycket. De har varit försummade alltför länge av alltför många.

”Vad vi behöver i dag”, säger J. Edgar Hoover, ”är att inpränta de lärosatser vi finner i de Tio Buden och i Bergspredikan. Det är det säkraste medlet, att motarbeta det ständigt ökande antalet brott med.”

Denne man och många med honom håller på att upptäcka Guds ursprungliga avsikt med tiobudslagen. De håller på att återvända till den sanning Mose gav uttryck för: ”HERREN befallde oss att följa alla dessa stadgar och att frukta HERREN, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl och för att bevara oss vid liv”. Femte Moseboken 6:24.

Gud gav oss Sin lag, för att vi skulle kunna ha ett lyckligt och framgångsrikt liv. David gjorde denna erfarenhet: ”Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS lag och begrundar hans ord dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl.” Psaltaren 1:1-3, King James Version. Min anm.: Svenska Folk-Bibeln 98 brukar använda ”undervisning”, där King James Version har ”lag”. Folk-Bibeln förklarar sitt ordval så här, i en fotnot till Psaltaren 1:2: ”Det hebreiska ordet ”tora” (”lära”, ”undervisning”) betyder allt det som Gud lär och undervisar om i sitt ord.” Lagen är en del av denna undervisning, härav troligen King James’ ordval.