Bibelläsningar för Familjekretsen. 149. Ödmjukhet

Bibelläsningar för Familjekretsen

149. Ödmjukhet

1. I vilket ljus betraktas högmod av den, som fruktar Herren?

”Att frukta Herren är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag.” Ordspråksboken 8:13.

2. Vilken inverkan har hjärtats högmod på dem, som hyser det?

”Ditt hjärtas övermod har bedragit dig, där du sitter bland bergsklyftorna i din höga boning och säger i ditt hjärta: ’Vem kan störta mig ner till jorden?’” Obadja 3.

3. På vad sätt bedrog de högmodiga fariséerna sig själva?

”Då sade han: ’Ni hör till dem som vill framstå som rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan. Ty det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.” Lukasevangeliet 16:15.

4. Vad sade Frälsaren om dem, som upphöjer sig själva i sitt hjärtas stolthet?

”Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.’” Lukasevangeliet 14:11.

5. Vad sade Han till Sina lärjungar, då de tvistade ibland sig själva om, vem som skulle vara störst?

”Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: ’Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare.’” Markusevangeliet 9:35.

6. Hur belyste Han sann ödmjukhet för Sina lärjungar?

”Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade:... Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket.” Matteusevangeliet 18:2-4.

Anm.: ”Ödmjuk” sägs om den, som ringa aktar sitt eget värde, sina egna gåvor eller förtjänster, och i sitt väsende, i tal eller skrift ådagalägger eller visar ett sådant tänkesätt.” –Dalin. ”Ödmjukhet består i, att göra ringa fordringar, att vara villig till att åsidosätta våra rättigheter, att inta en ringare plats, än vi har rättighet till. Den fordrar dock inte, att vi skall undervärdera oss själva. Vår Frälsares ödmjukhet var fullkomlig, dock hade Han ett rätt begrepp om Sin egen storhet.” – Webster.

”Ödmjukhet liknar ett träd, som växer allt högre och högre, ju djupare ned i jorden det skjuter sina rötter; det utbreder sina grenar mer, står mera fast och varar längre. Varje tum det skjuter nedåt i jorden, är liksom ett järnband, som håller det hela fast.” – Biskop Taylor.

7. Till vem ibland dem, som bekänner sig att älska Herren, skall Han se ned i nåd?

”Jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar mitt ord.” Jesaja 66:2.

8. Hos vem skall Herren bo?

”Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.” Jesaja 57:15.

9. Hur handlar Gud mot de högmodiga, på samma gång som Han upphöjer de ödmjuka?

”Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.” Jakobsbrevet 4:6.

Anm.: En rimlig orsak, varför Herren har behag till de ödmjuka, är att denna dygd uppenbarar en människas visdom (Ordspråksboken 11:2), och den vise mannen säger på ett annat ställe, att Herren har inte behag till dårar. Predikaren 5:3. Med andra ord: Den person, som har förstånd nog till att inta en ringa plats och inte vara för framstående, visar därmed så mycken klokhet, att hans Herre kan anförtro honom Sina nådegåvor utan fruktan för, att han skall bli stolt över dem.

10. Vilka är särskilt framstående exempel på ödmjukhet?

a. Kristus. ”Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.” Jesaja 53:7. Läs även Matteusevangeliet 11:29; 21:5.

b. Mose. ”Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.” Fjärde Moseboken 12:3.

11. Vad skall Herren göra för dem, som ödmjukar sig själva?

”Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne.” Första Petrusbrevet 5:6.

12. Hur skall det gå med de högfärdiga, när Herren slutligen skall upphöja de ödmjuka till härlighet?

”Ty Herren Sebaots dag skall komma mot allt stolt och högmodigt, mot allt som är upphöjt, och det skall bli förödmjukat”. Jesaja 2:12.

13. Vad skall Herren ge de ödmjuka?

”Ty Herren gläds över sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.” Psaltaren 149:4. ”Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.” Matteusevangeliet 5:5.

14. Vem allena skall då vara upphöjd?

”Människornas stolthet skall slås ner och männens högmod förödmjukas. Herren ensam skall vara upphöjd på den dagen”. Jesaja 2:17.

Våra ord

”Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.” Lukasevangeliet 6:45.

”Tungan har makt över död och liv”. Ordspråksboken 18:21.

”Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sitt liv för svårigheter.” Ordspråksboken 21:23.

”Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift” – endast Guds nåd förmår att styra den. Jakobsbrevet 3:8.

”Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.’” Matteusevangeliet 12:36, 37.

En ond tungas ord.	En god tungas ord.
Svek och orätt. Psaltaren 10:7.	Kärlek. Ordspråksboken 31:26.
Bedrägeri. Jeremia 9:8.	Sanning. Psaltaren 15:2.
Ett skarpt svärd. Psaltaren 57:5.	Vishet och rätt. Psaltaren 37:30.
Huggormars gift. Romarbrevet 3:13.	Läkedom. Ordspråksboken 12:18.
Hädelser. Lukasevangeliet 22:65.	Mildhet. Ordspråksboken 15:1.
Smicker. Psaltaren 12:3-5.	Trohet. Första Petrusbrevet 2:22.
List. Ordspråksboken 4:24.	Nåd. Lukasevangeliet 4:16.
Ränkfullhet. Ordspråksboken 10:31.	Dyrbara pärlor. Ordspråksboken 20:15.
Skamligt tal. Kolosserbrevet 3:8.	Djupa vatten. Ordspråksboken 18:4.
Stort väsen. Jakobsbrevet 3:5.	En honungskaka. Ordspråksboken 16:24.
Förtal. Psaltaren 101:5.	En livets källa. Ordspråksboken 10:11.
En värld av orätt. Jakobsbrevet 3:6.	Ett utsökt silver. Ordspråksboken 10:20.
Helvetets glöd. Jakobsbrevet 3:6.	Ett livets träd. Ordspråksboken 15:4.

Psalmistens bön.

”Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig, Herre, min klippa
och min återlösare.” Psaltaren 19:15.