Bibelläsningar för Familjekretsen. 132. Äktenskapet

Bibelläsningar för Familjekretsen

132. Äktenskapet

1. Vad var en av de första instiftelser, som infördes för mänskosläktets nytta?

”Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom.... Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.” Första Moseboken 2:22, 24, 25. Äktenskapet, i likhet med Sabbaten, är av gudomligt ursprung. Det blev instiftat i Eden.

2. Vad var Guds ändamål med äktenskapets införande?

”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ʼVar fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er”. Första Moseboken 1:27, 28; Jesaja 45:18. ”Herren Gud sade: ʼDet är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.ʼ” Första Moseboken 2:18. Att befolka jorden och även att främja människans lycka var alltså Skaparens ändamål med införandet av denna instiftelse.

3. Förordnade Gud i begynnelsen, att mannen skulle ha mer, än en hustru?

”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru [icke hustrur], och de skall bli ett kött.” Första Moseboken 2:24. ”{D}e två skall vara ett kött.” Efésierbrevet 5:31. ”Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom.” Första Moseboken 2:22. {Gud förordnade således två tydliga kön, som skulle vara gifta med varandra och föra släktet vidare. Han förordnade icke, att Adam skulle gifta sig med sig själv och föröka sig könlöst, även om Skaparen säkert hade kunnat ordna det så. Adam skulle inte ha ett djur som partner. Han skulle heller inte ha en eller flera män som livskamrat. Den förste mannen (och kvinnan) behövde inte vara osäker på sitt kön; är man skapad till man och har manliga könshormoner, är man... man!

Danaren gjorde alltså det hela enkelt: Adam skulle ha en enda kvinna och inte skilja sig ifrån henne. Härmed uppstod den i vår tid förtalade ”heteronormen” och lades grunden till familjen med mamma, pappa, barn för dem, som finner en av motsatt kön att ingå äktenskap med och sedan välsignas med avkomma. Tål vi inte detta sakernas tillstånd, är det ej Guds fel; Han behöver inte be om ursäkt för denna ordning. I Sverige tillåts och hyllas andra lösningar, men ovanstående är den ursprungliga. Den saken måste kunna framhållas i ett land med tanke- och yttrandefrihet, utan att talaren/skribenten peststämplas med epitet som ”homofob”, för att verkningsfullt tystas. Eller har Du hört/läst någon smäda en motpart med beteckningen ”heterofob”, eller rent av ”Gudsfob”? Samtalstonen härvidlag behöver således hyfsas och det rejält för den ömsesidiga aktningens skull!}

4. Ge en beskrivning av månggiftets uppkomst.

Det första fall av detta slag, som omtalas i Bibeln, är Lemek, som ”tog sig två hustrur.... Lemek sade till sina hustrur:... En man har jag dödat”. Första Moseboken 4:19-24. Om vi följer Lemeks släktregister bakåt i tiden, finner vi hans härkomst vara från Kain, om vilken Bibeln säger, att han ”överföll.... sin bror och dödade honom.” Vi finner alltså, att månggiftet fått sitt ursprung från mördare, och nu kan vi ta ett steg längre bakåt och finna dess allra förste upphovsman, som bevisas av följande Skriftställe: ”Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början”. Johannesevangeliet 8:44. Må vi alltså komma ihåg, att i begynnelsen gav Gud en hustru, men Satan gav två. Antog Gud Satans plan längre fram i tiden? Eller var det blott män, som, trots att de valts av Gud, fördes på villostigar av sina egna lustar? Skulle man besvara den första frågan jakande, beskyllde man därigenom den oföränderlige Guden för Satans verk. Skriften bevisar tydligt, att människan själv är skyldig till denna avvikelse.

5. Hur påverkades Guds barn av det exempel, som Lemeks efterkommande föregick med i detta avseende?

”När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha.” Första Moseboken 6:1, 2.

6. Bevisar detta, att Gud hade antagit Satans plan?

”Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.” Första Moseboken 6:12. Vi har redan bevisat, att Guds plan var, att mannen skulle ha endast en hustru. Men människorna fördärvade sin väg i detta och andra avseenden, intill dess Gud tvingades till att hämma det tilltagande onda. ”Då sade Gud till Noa: ʼJag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden.” Vers 13. Detta visar klart, hur Gud betraktade detta slags leverne ibland människorna.

7. Hurdan var Noas karaktär? Hur många hustrur hade han och hans söner?

”Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.” Första Moseboken 6:9. {Originalet: ”och förde ett gudligt leverne”.} ”Just den dagen gick Noa in i arken tillsammans med sina söner Sem, Ham och Jafet, sin hustru och sina tre sonhustrur.” Första Moseboken 7:13. ”Herren sade till Noa: ʼGå in i arken med hela din familj.” Vers 1. Sju personer, förutom Noa, gick in i och kom ut ur arken. Andra Petrusbrevet 2:5; Första Moseboken 8:18. Gud började sedan åter, att befolka jorden efter samma plan som i begynnelsen.

8. Då Saraj (sedermera Sara) på grund av sin höga ålder började att tvivla på uppfyllelsen av Guds löfte om en son, vad övertalade hon Abram (sedermera Abraham) till att göra för att, som hon hoppades, uppfylla Guds löfte?

”När Abram hade bott tio år i Kanaans land tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram.” Första Moseboken 16:3. Läs även verserna 1, 2. Men Abraham betraktade aldrig Hagar som sin hustru, vilket framgår av, att han aldrig kallar henne för det, utan bara för ”slavinna”. Hennes ängel kallar henne även för ”Sarajs slavinna” samt befaller henne, att återvända till sin ”husmor”, inte till sin man {verserna 8, 9}. Hans andra hustru var Ketura, med vilken han ingick äktenskap efter Saras död. Första Moseboken 23:1, 2; 25:1. Allt detta visar, att Abraham inte hyllade månggifte, utan helt enkelt, att han förgick sig mot det sjunde budet.

9. Vilken undervisning gav Herren Abraham, för att visa honom, att Han inte förändrat Sin ursprungliga plan med en man och en hustru?

”Lyd Sara i allt hon säger till dig, ty det är genom Isak som du skall få din avkomma.... Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar och lät henne gå”. Första Moseboken 21:12, 14.

10. Innan Abraham hade genomgått denna erfarenhet, vad sade Gud om honom?

”Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rättfärdigt och rätt”. Första Moseboken 18:19.

11. Hur uppfyllde Abraham delvis detta?

”Då sade Abraham till den äldste tjänaren i sitt hus.... du går till mitt land och till min släkt och där tar en hustru åt min son Isak.ʼ” Första Moseboken 24:2-4. Till Jakob sade Isak: ”ʼDu skall inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. Stå upp och bege dig till Paddan-Aram, till din morfar Betuels hus, och tag dig en hustru därifrån, någon av döttrarna till din morbror Laban.” Första Moseboken 28:1, 2.

12. Erhöll David Guds ynnest, eftersom han hade flera hustrur?

”Varför har du då föraktat Herrens ord och gjort det som är ont i hans ögon? Hetiten Uria har du dödat med svärd, och hans hustru har du tagit till hustru åt dig.... Så skall nu aldrig svärdet vika från ditt hus, eftersom du har föraktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru åt dig. Så säger Herren: Jag skall sända olyckor över dig från ditt eget hus, och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han skall ligga med dina hustrur mitt på ljusa dagen.” Andra Samuelsboken 12:9-11.

13. Vad blev en följd av Davids tillvägagående i detta sammanhang?

”Men eftersom du genom denna handling har kommit Herrens fiender att förakta honom”. Vers 14.

14. Hur kunde då David ha varit en man efter Guds hjärta?

”Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: ʼJag vill bekänna mina överträdelser för Herren.ʼ Då förlät du mig min syndaskuld.” Psaltaren 32:5. ”Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.” Psaltaren 51:19.

15. Vad medförde Salomos polygami?

”När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar”. ”Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom.” ”Därför sade Herren till Salomo: ʼEftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare.” Första Konungaboken 11:4, 9, 11.

16. Hur lyder Nya Testamentets vittnesbörd om detta ämne?

Kristus säger: ”Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött. Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt.ʼ” Markusevangeliet 10:6-9. ”Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.” Matteusevangeliet 5:31, 32.

Paulus säger: ”Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.” Efésierbrevet 5:33. ”En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man”. ”En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj.” Första Timoteusbrevet 3:2, 12.

17. Vad bör iakttas av dem, som ämnar ingå äktenskap?

”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?” Andra Korintierbrevet 6:14.

18. Vilka är villkoren för ett lyckligt äktenskapsliv?

”Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren. Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem.” Kolosserbrevet 3:18, 19.

Anm.: ”Äktenskapet har, trots sina besvär och prövningar samt alla sina vedersakares tadel och smädelser, många ljusa och fröjdfulla sidor, som skuggorna tjänar till att göra så mycket härligare. Äger ej makarna, vad ingen på jorden kan äga: En fullkomlig sällhet, äger de ju varandra och delar ljuvt och lett eller glädjeämnen och svårigheter. ʼDelad smärta är halv smärta, delad glädje dubbel glädje.ʼ Är det inte så, att, om den ene av makarna njuter någon fröjd i den andres frånvaro, kan han ej avhålla sig från att säga eller tänka: ʼAck, om min man eller hustru vore här och finge dela min glädje!ʼ Och om sorgerna lägger sin börda på den ene, hur gärna vill ej den andre i kärlek bära samma börda! Det blir lättnad, som försötmar den bittra kalken. Makars valspråk skall vara:

ʼDin nöd min nöd,

Mitt bröd Ditt bröd,

I sorg och fröjd

Med Dig förnöjd.ʼ

ʼMan och hustruʼ, har någon sagt, ʼskall vara som människans ögon; dessa skådar tillsammans omkring sig och tillsammans upp mot himmelen, och när det ena tåras, tåras även det andra.ʼ Välsignelsen av en sådan gemenskap i allt är obeskrivlig.” – Rodhe.

Ordstäv om äktenskapet. ”Äktenskap sluts i himmelen. – Faderns välsignelse bygger barnens hus. – Giftermål i hast blir länge till last. – Sker giftet av tvång, blir glädjen ej lång. – Är guldet Din brud, blir trasor Din slutliga skrud. – Tukt och ära är den bästa hemgift. – Väl betänkt har mången dåre dränkt. – Hustru bör väljas med öronen, inte med ögonen. – Äkta stånd är olycksstånd, om Du friar med oförstånd.”

Ack, sällt det hus, där man och hustru båda

Förenta i Guds kärlek sammanbo!

Hur gott, när Herren fått benåda,

När bägge ha i hjärtat samma tro

Och låta intet sig från Honom skilja

I lust och nöd, behag och obehag,

Men blott vid Honom bliva städse vilja

Så i den goda som i den onda dag!