Bibelläsningar för Familjekretsen. 107. Ödmjukhetens Kyrkobruk

Bibelläsningar för Familjekretsen

107. Ödmjukhetens Kyrkobruk

1. Vad sade Frälsaren vid nattvardens inrättande?

”Och han sade till dem: ’Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike.’” Lukasevangeliet 22:16.

2. Vilken anda rådde ibland lärjungarna vid detta tillfälle?

”Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst.” Vers 24.

3. Hur tillrättavisade Kristus Sina lärjungar?

”Då sade Jesus till dem: ’Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren.” Verserna 25, 26.

4. Vad sade Frälsaren om Sin egen ställning?

”Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare.” Vers 27.

5. Vilket förträffligt exempel satte Kristus vid detta tillfälle avseende ödmjukhet, ehuru Han var klart medveten om Sin egen stora makt och myndighet?

”Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig.” Johannesevangeliet 13:4, 5.

6. Vad sade Petrus, då Jesus kom till honom?

”När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: ’Herre, skall du tvätta mina fötter?’” Vers 6.

7. Vad blev Frälsarens svar?

”Jesus svarade: ’Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det.’” Vers 7.

Anm.: Petri fråga och Jesu svar bevisar tydligt, att vad som företogs vid detta tillfälle var någonting nytt. Var det blott den österländska seden, som Han nu utförde genom att två Sina lärjungars fötter, skulle Han ha gjort detta, då de trädde in i huset, innan de började att äta Påskalammet.

8. Kände Petrus sig villig, att hörsamma Frälsarens förslag?

”Petrus sade: ’Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter.’ Jesus svarade: ’Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.’” Vers 8.

9. Vilken önskan uttryckte Petrus, så snart han fick veta, att hans frälsning berodde på hans lydnad mot Jesus?

”Simon Petrus sade: ’Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!’” Vers 9.

10. Var detta dock av nöden?

”Jesus svarade: ’Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla.’” Vers 10.

Anm.: Meningen med dessa ord är den, att enär alla i överensstämmelse med ceremoniallagen hade rentvått sig, innan de gick in till Påskmåltiden (se Fjärde Moseboken 9; Andra Krönikeboken 30; Johannesevangeliet 18:28), behövde de icke bada huvudet och händerna, för att bli rena. Allt, som nu fordrades av dem, var att använda fottvagningsceremonin, för att visa sin ödmjukhet och sin tro på den nya födelsens bad, vilket Kristus allena kan ge.

”’Den som har badat.’ – Det vill säga, den som har badat för att bereda sig för Påskhögtiden, vilket tvivelsutan alla apostlarna hade gjort; ty vid detta tillfälle var det judarnas sed att bada två gånger.” – Adam Clarke, anmärkning över Johannesevangeliet 13:10.

”Vår Frälsare gav, efter den sista nattvarden, ett slående exempel på ödmjukhet, genom att två Sina lärjungars fötter (Johannesevangeliet 13:5, 6), och den åttonde versen visar, att detta exempel även hade en djupare betydelse.” – Amerikanska Traktatsällskapets Dictionary of the Holy Bible, artikeln Foot.

11. Vad var avsikten med denna handling?

”Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er.” Johannesevangeliet 13:15.

12. Vad sade Han, att de alltså skulle göra för varandra?

”Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.” Verserna 13, 14.

13. Vilket löfte har Han gett dem, som gör detta?

”När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.” Vers 17.

14. Hur tvåddes alltid fötterna enligt den österländska seden?

”Låt mig hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet.” Första Moseboken 18:4; 19:2; Domarboken 19:21; Andra Samuelsboken 11:8; Lukasevangeliet 7:44. Tvagningen utfördes alltid av gästerna själva och inte av husvärden. Detta var tvivelsutan en orsak till, att Petrus ej förstod sin Mästares handling och varför han i början vägrade, att låta Honom utföra den.

15. Vad var ett villkor, som framlades av aposteln så långt i framtiden som år 65 e.Kr., för att avgöra, om en änka var värdig att försörjas av församlingen?

”Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.” Första Timoteusbrevet 5:10. Då man i Österlandet visade gästvänlighet, måste vatten framsättas för varje gäst, antingen de var troende eller inte. I det kristna kyrkobruket, däremot, är regeln, att två endast de troendes fötter.

16. Hur betraktar Kristus en handling, som utförs mot en av Hans ringaste lärjungar?

”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” Matteusevangeliet 25:40.

Anm.: ” Herr C. Schmidt, teologisk professor i Strassburg, säger i sin historia om albigenserna eller katarerna, s. 26: ’De har antagit seden, att två varandras fötter, varmed de söker att efterfölja sin Frälsares exempel, vilken tvådde Sina lärjungars fötter, för att lära dem ödmjukhet.’”

Avsikten med fottvagningen är tvivelsutan, att underkuva det mänskliga hjärtats naturliga böjelser till att söka makt och ära. Om detta bruk utförs rätt, bidrar det starkt till att förena hjärtan i ett kristligt broderskap. Det är en svår och förödmjukande prövning för dem, som är högmodiga och fikar efter upphöjelse. Frälsaren valde detta bruk, för att visa Sina lärjungar, att de är Kristi och varandras tjänare. Det är även passande, att det blev instiftat och iakttaget före och i förbindelse med Herrens nattvard, så att deltagarna däri bättre kan bereda sig på, att på rätt sätt komma till Herrens nattvardsbord.