Bibelläsningar för Familjekretsen. 113. Löften

Bibelläsningar för Familjekretsen

113. Löften

1. Fordrar Gud av oss, att vi skall uppfylla våra löften?

”Om du avger ett löfte åt Herren, din Gud, skall du inte dröja att infria det, för Herren, din Gud, skall utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig.” Femte Moseboken 23:21.

2. Räcker det, att bara delvis uppfylla ett löfte?

”Om en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han skall i allt göra vad hans mun har talat.” Fjärde Moseboken 30:3.

3. Varför är Gud så nogräknad i detta avseende?

Emedan Han är trogen i uppfyllandet av Sina löften, och Han önskar att Hans folk skall likna Honom. ”Vad dina läppar har talat skall du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför Herren, din Gud.” Femte Moseboken 23:23.

4. Vad kallar Han dem för, som är försumliga med uppfyllandet av sina löften?

”Dröj inte att infria det löfte du har gett åt Gud, ty han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar!” Predikaren 5:3.

5. Skall Gud frita oss från löften, som vi har gjort utan att på förhand överväga, om vi kunde uppfylla dem eller ej?

”Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det. Låt inte din mun vara orsak till att din kropp syndar och säg inte inför sändebudet att löftet var förhastat. Vill du att Gud skall bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk?” Predikaren 5:4, 5.

6. Vad skall Gud göra för oss, om vi troget uppfyller våra löften?

”Nej, offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste. Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig.’” Psaltaren 50:14, 15.

7. Är det klokt av oss, att på förhand överväga, huruvida vi kan uppfylla våra löften eller ej?

”Det är farligt för en människa att förhastat helga något, att överväga sina löften först efteråt.” Ordspråksboken 20:25.

8. Är det inte bättre, att inte alls göra något löfte?

”Ge löften och infria dem åt Herren, er Gud! Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor åt den fruktansvärde.” Psaltaren 76:12.

9. Vad gjorde Jakob, sedan Herren hade uppenbarat Sig för honom?

”Jakob gav ett löfte och sade: ’Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då skall Herren vara min Gud. Och stenen som jag har rest till en stod skall bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig skall jag ge dig tionde.’” Första Moseboken 28:20-22.

10. Lät Herren detta löfte gå Honom ur hågen – glömde Han bort det?

”Och Guds ängel sade till mig i drömmen: Jakob! … Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och drag ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.’” Första Moseboken 31:11-13.

11. Uppfyllde Jakob sitt löfte?

”Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ’Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder, och låt oss dra upp till Betel. Där skall jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på den väg jag gick.’” Första Moseboken 35:2, 3.

12. Är Herren nogräknad beträffande det vi lovar, att ge Honom?

”Förbannad är den som handlar svekfullt, den som i sin hjord har ett djur av hankön, men ändå, när han gör ett löfte, offrar åt Herren det som är vanställt. Ty jag är en stor Konung, säger Herren Sebaot, och mitt namn är fruktat bland hednafolken.” Malaki 1:14.

13. Vad visar ett sådant löfte hos den, som offrar? – Förakt.

”Om ni bär fram ett blint djur som offer, är inte det något ont? Om ni bär fram det som är lamt och sjukt, är inte det något ont? Kom med sådant till din ståthållare! Tror du han blir glad och tar nådigt emot dig? säger Herren Sebaot.” Malaki 1:8.

14. Vilket annat skäl har Herren för, att Han fordrar det bästa? – Han ger oss allting.

”Men hon har inte förstått, att det var jag som gav henne både säden och vinet och oljan, och som gav henne mycket silver, likaså guld”. Hosea 2:8.

15. Vem har köpt oss?

”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” Första Korintierbrevet 6:19, 20.

16. Vilken välsignelse lovar Herren till dem, som strängt försöker att efterkomma eller rätta sig efter Hans fordringar?

”För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått. Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger Herren Sebaot.” Malaki 3:10, 11.

17. Men anta, att Herren anser det vara bäst att inte välsigna oss på grund av, att vi har själviska bevekelsegrunder eller på grund av goda skäl, vad gäller då?

”Fikonträdet blomstrar inte mer, och vinstocken ger ingen skörd. Olivträdets frukt slår fel, och fälten ger ingen föda. Fåren rycks bort ur fållorna, och ingen boskap finns i stallen. Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud.” Habackuk 3:17, 18.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 112. Den Helige Andes Verk

Bibelläsningar för Familjekretsen

112. Den Helige Andes Verk

1. Vilket verk tillskriver Bibeln Guds Ande?

”Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.” Första Moseboken 1:2.

Anm.: Ordet svävade i grundtexten ”uttrycker den darrande rörelsen hos en höna, som ruvar över sina ägg eller kycklingar.” – Dr. A. Clarke.

2. Genom vilken makt utförde Kristus underverk?

”Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er.” Matteusevangeliet 12:28.

3. Genom vad blev Han uppväckt från de döda?

”Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden.” Första Petrusbrevet 3:18.

4. Hur överbevisas syndaren om synd?

”Och när han (Anden) kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom”. Johannesevangeliet 16:8; Första Moseboken 6:3.

5. Vad uträttar Anden för de kristna?

”Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er”. Johannesevangeliet 14:16.

6. Vilket annat verk utförs av den Helige Ande?

”Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen.” Andra Tessalonikerbrevet 2:13.

7. Vad sägs Guds Ord vara?

”Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.” Efésierbrevet 6:17.

8. På vad sätt har Guds Ande uppenbarat Ordet för oss?

”Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.” Andra Petrusbrevet 1:21.

9. På vilket sätt har Herren talat till dessa heliga män?

”Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ’Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor.’” Första Moseboken 15:1; Fjärde Moseboken 12:6; Jesaja 1:1; Hesekiel 1:1.

10. Skulle denna Andens gåva tillhöra blott det Gamla Testamentets tid?

”Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.” Joel 2:28.

11. Hur återgavs dessa ord därefter av Petrus genom Andens ingivelse?

”Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.” Apostlagärningarna 2:27.

12. Vilken benämning ger Paulus den Helige Ande?

”{I} honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.” Efésierbrevet 1:13.

13. Varför fick Han detta namn?

”Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör.” Apostlagärningarna 2:33; 1:4, 5.

14. Varför sade Jesus, att det var nödvändigt för Honom att gå till Fadern?

”Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.” Johannesevangeliet 16:7.

15. Åsyftades Andens gåvor i detta löfte?

”Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor.” Efésierbrevet 4:8.

16. Vilka var dessa gåvor?

”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.” Vers 11.

17. Kom alla dessa gåvor från en och samme Ande?

”Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme.” Första Korintierbrevet 12:4, 8-11.

18. Vilket uppdrag gav Kristus till Sina lärjungar?

”Och han sade till dem: ’Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.” Markusevangeliet 16:15.

19. Varför påbörjade de inte strax denna verksamhet?

”Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden.’” Lukasevangeliet 24:49; Apostlagärningarna 1:8.

20. Hur länge lovade Jesus, att vara med dem, som skulle predika evangelium?

”{L}är dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’” Matteusevangeliet 28:20.

Anm.: Det är helt säkert, att Herren inte hade för avsikt, att evangeliet skulle förkunnas utan den Helige Andes bistånd, och fördenskull har Han satt dessa gåvor i församlingen (Första Korintierbrevet 12:28), för att bli kvar där, så länge som uppdraget skall bestå. Apostlagärningarna 2:38, 39; Efésierbrevet 4:11-13.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 111. Helbrägdagörelse

Bibelläsningar för Familjekretsen

111. Helbrägdagörelse

1. Vad har Gud lovat Sina barn, förutom att förlåta dem deras synder?

”{H}an som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar”. Psaltaren 103:3.

2. Hur blev Jerobeams hand återställd, då den på grund av olydnad vissnade eller förtvinade?

”Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.” Första Konungaboken 13:6.

3. Vad gjorde Mose för Mirjam, då hon angreps av spetälska?

”Då ropade Mose till Herren: ’O, Gud, gör henne frisk!’” Fjärde Moseboken 12:13.

4. Finns det tillfällen, när det är bäst att inte hänvända sig till jordiska läkare?

”I sitt trettionionde regeringsår fick Asa en mycket allvarlig sjukdom i sina fötter. Men trots sin sjukdom sökte han inte Herren, utan endast läkare.” Andra Krönikeboken 16:12.

5. Vad hände, då Elia bad för ett barns liv?

”Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: ’Herre, min Gud, låt denne pojkes själ komma tillbaka in i honom.’ Herren hörde Elias röst, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.” Första Konungaboken 17:21, 22.

6. Vilket svar erhöll Hiskia, då han bad, att hans hälsa måtte återställas?

”’Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid.” Jesaja 38:5.

7. Vad var en del av Kristi verk, medan Han var på jorden?

”Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.” Matteusevangeliet 4:23.

8. Vad gjorde Frälsaren, förutom att dö för våra överträdelser?

”Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.” Matteusevangeliet 8:17.

9. Då kvinnan rörde vid Jesu klädnad, vad gjorde henne frisk?

”Jesus sade till henne: ’Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.’” Lukasevangeliet 8:48.

10. Var finns gåvan, att bota sjuka under det nya förbundets tid?

”Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.” Första Korintierbrevet 12:28.

11. Hur bör denna gåva användas?

”Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.” Jakobsbrevet 5:14.

12. Genom vilken makt återställs den sjuke?

”Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem.” Vers 15.

13. Gav Jesus Sina lärjungar makt, att bota sjuka?

”Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka.” Lukasevangeliet 9:1, 2. Apostlarna botade den ofärdige mannen, som satt vid tempelporten. Apostlagärningarna 3:1-8. Skriften omtalar även många andra sjuka, som apostlarna botade.

14. Skulle denna gåva upphöra med de tolv apostlarna?

”Och han sade till dem: ’Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Tecken skall följa dem som tror detta. … De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.’” Markusevangeliet 16:15-18.

15. Vad är nödvändigt för dem, som önskar att bli botade?

”Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade.” Jakobsbrevet 5:16.

16. Vad är orsaken till, att somliga personer inte botas som svar på sina böner?

”Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort allt på njutningar.” Jakobsbrevet 4:3.

17. Varför kunde inte lärjungarna vid ett visst tillfälle bota en månadsrasande eller månadssjuk?

”Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: ’Varför kunde inte vi driva ut honom?’ Han svarade: ’Därför att ni har så lite tro.” Matteusevangeliet 17:19, 20.

Anm.: Orsaken till, att så få i vår tid botas genom bön, är tydligen den, att den ene eller andre av dem, som deltar i denna handling, har uraktlåtit eller försummat, att uppfylla de föreskrivna villkoren. Om en människa genom sitt eget dåliga uppförande har pådragit sig sjukdom och inte visar, att hon önskar handla annorlunda, om hon bleve återställd, kan Herren inte rimligen hjälpa henne. Eller om en sjuk vet, att han begått synder, och inte bekänner dem eller beslutar sig för, att genom Guds hjälp sluta med dem, kan han inte vänta sig, att Herren skall uppenbara eller visa Sin makt, för att återställa honom. Den, som ber för en sjuk, bör även vara en människa med stark tro. Det kan även förekomma tillfällen, när det ej är Guds vilja, att den sjuke skall återställas, och när det ej är bäst att be för den sjuke. Paulus lämnade vid ett tillfälle Trofimus sjuk i Miletus. Vi vet inte orsaken härtill; men då han förr så ofta hade botat de sjuka, skulle han utan tvivel ha gjort det även vid detta tillfälle, om han ej haft god orsak att ej göra det.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 110. De andliga Gåvorna

Bibelläsningar för Familjekretsen

110. De andliga Gåvorna

1. Hur talade Gud med människan i Eden?

”Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ’Var är du?’” Första Moseboken 3:9.

2. Hur har Gud kungjort Sin vilja sedan syndafallet?

”Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna” Hebréerbrevet 1:1.

3. Vad var Guds avsikt härmed?

”Ty Herren, Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.” Amos 3:7.

4. Genom vilket medel erhöll profeterna uppenbarelser om Guds vilja?

”Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.” Andra Petrusbrevet 1:21; Andra Samuelsboken 23:2.

5. Vad kan man alltså kalla den profetiska gåvan för?

En gåva från den Helige Ande, eller en andlig gåva.

6. Vad lovas dem, som tror på Herrens profeter?

”Förtrösta på Herren, er Gud, så har ni ett säkert fäste. Lita på hans profeter, så skall det gå er väl.’” Andra Krönikeboken 20:20.

7.  På vad sätt uppenbarade Gud Sig för profeterna?

”Om det finns en Herrens profet ibland er, ger jag mig till känna för honom
i en syn, och talar med honom i en dröm.” Fjärde Moseboken 12:6.

8. Hur förvarades Herrens ord åt folket?

”I den babyloniske kungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn när han låg på sin bädd. Sedan skrev han ner drömmen och meddelade huvudinnehållet av den.” Danielsboken 7:1; Jeremia 51:60, 61.

9. Vad hade dessa nedskrivna ord att göra med folkets upplysning om framtida händelser?

”{I} hans första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år som enligt Herrens ord till profeten Jeremia skulle fullbordas angående Jerusalems ödeläggelse, nämligen sjuttio år.” Danielsboken 9:2.

10. Brukade Guds tjänare de äldre profeternas ord, då de förmanade folket till lydnad?

”Är inte detta de ord som Herren predikade genom gångna tiders profeter, medan Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och medan Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?’” Sakarja 7:7; Andra Krönikeboken 20:20.

11. Hur kunde folket veta, om profeternas ord var från Herren eller inte?

”När profeten talar i Herrens namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som Herren inte har talat. I sin förmätenhet har profeten talat. Du skall inte vara rädd för honom.’” Femte Moseboken 18:22.

12. Vad betraktades som ett än bättre bevis härför?

”Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: ’Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem’, då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty Herren, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ.” Femte Moseboken 13:1-3.

Anm.: Av dessa Skriftställen ser vi alltså, först och främst, att om profetens ord inte besannades, var det ett bevis för, att Gud inte hade sänt honom. Och för det andra, om den föregivne profetens förutsägelser uppfylldes, men profeten inte höll Guds bud, utan i stället förförde andra till att överträda dem, var det ett avgörande bevis på, att han inte var en Guds profet. Att lyda Gud är människans första och förnämsta plikt. Den, som alltså inte lyder Gud, kan inte veta, vad Guds vilja är, och följaktligen kan han inte heller lära folket därom. Gud tillåter emellanåt, att sådana profeters förutsägelser går i fullbordan, för att pröva folket, huruvida det tänker följa Hans Ord, eller inte. Läs Femte Moseboken 13:4, 5.

13. Vad har blivit förutsagt om profetians ande i de sista dagarna?

”Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.” Joel 2:28.

14. När började denna profetia att gå i uppfyllelse?

”Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner,och era gamla män skall ha drömmar.” Apostlagärningarna 2:16, 17.

15. Vilka omfattades av löftet?

”Petrus svarade dem: ’Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.’” Verserna 38, 39.

16. I vilket förhållande står den kristna församlingen till dessa gåvor?

”Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen.” Första Korintierbrevet 12:1.

17. Vad är avsikten med dessa gåvor?

”Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.” Vers 7.

18. Vilka andliga gåvor omtalas av aposteln?

”Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.” Verserna 8-10.

19. Vilken av dessa säger aposteln är synnerligen önskvärd?

”Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.” Första Korintierbrevet 14:1.

Anm.: ”Detta åsyftar inte vanliga religionsföredrag för församlingens uppbyggelse, utan ett sådant uttalande från Gud avseende sanningar, plikter och framtida händelser, som den Helige Andes inre verkan på sinnet torde frambringa.” – McClintock och Strongs Biblical Cyclopedia, artikeln Spiritual Gifts.

”Profetians gåva var det, som iståndsatte dess ägare att yttra med ingivelsens auktoritet gudomliga varningar, förmaningar, uppmuntringar och bestraffningar; samt att lära och inskärpa kristendomens sanningar med gudomlig kraft och verkan.” – Conybeare och Howsons Life of Paul, s. 375, billighetsupplagan.

20. För vilkas nytta var denna gåva avsedd?

”{P}rofetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror.” Första Korintierbrevet 14:22.

21. Vilken inverkan skall dessa gåvor ha på församlingen?

”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.” Efésierbrevet 4:11-13.

22. Var har Gud satt dessa gåvor?

”Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.” Första Korintierbrevet 12:28.

23. Vem kom ned från Judéen till Cæsarea, medan Paulus var där?

”När vi hade varit där i flera dagar, kom en profet vid namn Agabus ner från Judeen.” Apostlagärningarna 21:10.

24. Vad gjorde han, så snart han fick se aposteln?

”Han kom nu till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: ’Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte kommer judarna i Jerusalem att binda så här och utlämna åt hedningarna.’” Vers 11.

Anm.: De nästföljande verserna visar, att ehuru Paulus inte tvivlade på Agabus’ vittnesbörd, ville han dock inte låta beveka sig från att fullfölja sitt uppdrag till Jerusalem. Det står alltså fullt klart, att Gud önskade, att han skulle färdas dit, men att Han på samma gång sände denna varning till att bereda hans sinne för de prövningar, som han skulle genomgå.

25. Vad sade Paulus vid en senare tidpunkt, att dessa prövningar hade gjort för honom?

”Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som har hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet.” Filipperbrevet 1:12.

26. Hur länge skulle dessa gåvor bestå?

”Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.” Första Korintierbrevet 13:9, 10.

Anm.: ”Det går inte att säga, att dessa gåvor tillhörde endast apostlarna eller de första kristna. Alla bör kunna medge, att vad Paulus säger om ’kärlek’, m.m. i Första Korintierbrevet kapitel 13, har sin tillämpning på de kristna i alla tider; men i omedelbar förbindelse därmed förmanar han att sträva efter de andliga gåvorna. Och sannerligen behöver församlingen dessa gåvor nuförtiden i striden mot villfarelser i alla deras förledande former. Hon behöver dem, för att bevara sin andlighet och sin tro på det övernaturliga. Hon behöver dem i stället för yttre juvelsmycken. Om hon strävade mer efter dessa gåvor, skulle det inte vara så mycket fikande efter världsliga rikedomar och ära.” – William Eddy i Nortwestern Christian Advocate, 1885.

27. Vilken förmaning ger aposteln avseende profetians gåva?

”Förakta inte profetior”. Första Tessalonikerbrevet 5:20.

28. Vad menas med ”Jesu vittnesbörd”?

”Jesu vittnesbörd är profetians ande.’” Uppenbarelseboken 19:10.

29. Varför är det nödvändigt för Kristi församling, att ha Jesu vittnesbörd stadfäst hos sig?

”{E}ftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse.” Första Korintierbrevet 1:6, 7.

30. Vad skall vara ett kännetecken på den sista församlingen?

”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” Uppenbarelseboken 12:17.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 109. Predikanters Understöd

Bibelläsningar för Familjekretsen

109. Predikanters Understöd

1. För vilka faror är de världsligt sinnade utsatta?

”Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.” Första Timoteusbrevet 6:9.

2. Vilken förmaning ges till dem, som har mycket av denna världs goda?

”Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av.” Vers 17.

3. Vem gör anspråk på äganderätt till jordens guld och silver?

”Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet, säger Herren Sebaot.” Haggai 2:9.

4. Vem äger alla kreatur och fåglar på jorden?

”{T}y alla skogens djur är mina, boskapen på de tusen bergen. Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt.” Psaltaren 50:10, 11.

5. Människan äger således ingenting här i världen. I vilket avseende kan hon då förvalta egendom?

”Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem.” Matteusevangeliet 25:14-30.

6. Hur blir människan i stånd till, att samla rikedomar?

”Du skall komma ihåg Herren, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom”. Femte Moseboken 8:18.

7. Vad borde alltså vara vårt förhållande till Gud?

”Han svarade: ’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd”. Lukasevangeliet 10:27.

8. Hur kan man ära Herren?

”Ära Herren med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda.” Ordspråksboken 3:9.

9. Hur mycket av våra inkomster fordrar Herren, att vi skall ge Honom?

”All tionde av jorden, både av säden på jorden och av trädens frukt, tillhör Herren. Den är helgad åt Herren.” Tredje Moseboken 27:30.

10. Vilken synd gör man sig skyldig till, om man inte ger Gud det, som tillhör Honom?

”Får en människa stjäla från Gud? Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: ’Vad har vi stulit från dig?’ Tionde och offergåvor.” Malaki 3:8.

11. Hur tidigt i världens historia betalades tionde?

”Denne Melkisedek var konung i Salem och präst åt Gud, den Högste. Det var han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom. Och Abraham gav honom tionde av allt.” Hebréerbrevet 7:1, 2.

12. Man gav alltså tionde under Melkisedeks prästerskap. Äger detta prästerskap ännu bestånd?

”{D}it Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.” Hebréerbrevet 6:20. Abraham betalade tionde under Melkisedeks prästerskap. Och om vi tillhör Kristus, är vi Abrahams barn. Galaterbrevet 3:29.

13. Vad bör vi göra, om vi verkligen är Abrahams barn?

”Jesus sade: ’Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.” Johannesevangeliet 8:39.

14. Godkände Kristus tiondesystemet, då Han var här på jorden?

”Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.” Matteusevangeliet 23:23.

15. Vad säger Paulus om dem, som tjänstgjorde i templet under det Gamla Testamentets tid?

”Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret?” Första Korintierbrevet 9:13.

16. Vilket argument grundar han på detta avseende det Nya Testamentets tid?

”Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet.” Vers 14.

17. Vilka var de enda, som tilläts att tjänstgöra vid altaret?

”{I}ngen främling, ingen som inte var av Arons släkt, skulle träda fram och antända rökelse inför Herrens ansikte”. Fjärde Moseboken 16:40. Aron tillhörde Levi stam. Läs Andra Moseboken 4:14.

18. Av vad fick leviterna sitt underhåll?

”Se, jag ger åt Levi barn allt tionde i Israel till arvedel, som lön för den tjänst de utför, tjänsten vid uppenbarelsetältet.” Fjärde Moseboken 18:21.

19. Herren fordrar som Sitt eget tionde av hjordar och av markens avkastning. Vad befallde Frälsaren angående denna punkt?

”Då sade han till dem: ’Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.’” Matteusevangeliet 22:21.

20. Vilka borde känna sig ansvariga för predikanternas underhåll?

”När vi har sått ett andligt utsäde bland er, är det då för mycket begärt att vi skördar något av ert jordiska goda?” Första Korintierbrevet 9:11.

21. Talar Paulus härom, som om det vore vår plikt?

”Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.” Romarbrevet 15:27.

22. Hur mycket av tiondet fordrar Herren, att vi skall föra in i Hans förrådshus?

”För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus.” Malaki 3:10.

23. Hur skall Herren välsigna dem, som ger Honom Hans del?

”Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger Herren Sebaot.” Vers 11.

Lov och tacksägelse

I. Tillkommer

Gud. Andra Samuelsboken 22:4. Kristus. Uppenbarelseboken 5:12.

II. Varför vi bör prisa Gud

1. På grund av Hans majestät: Jesaja 24:14; Hesekiel 3:12; härlighet: Psaltaren 138:5; Andra Moseboken 15:11; Jesaja 6:3; vishet: Danielsboken 2:20; makt: Psaltaren 21:14.

2. För Hans godhet: Psaltaren 118:1; Jeremia 33:11; nåd: Andra Krönikeboken 20:21; Psaltaren 118:1-4; 136; sanning: Psaltaren 138:2; trofasthet: Jesaja 25:1.

3. För hugsvalelse eller tröst: Jesaja 12:1; rätt: Psaltaren 101:1; råd: Psaltaren 16:7; Jeremia 32:19; löftens uppfyllelse: Första Konungaboken 8:56; syndernas förlåtelse: Psaltaren 103:1-3; andlig hälsa: Psaltaren 103:3; all andlig välsignelse: Efésierbrevet 1:3; frälsning: Lukasevangeliet 1:68, 69; det levande hoppet: Första Petrusbrevet 1:3, 4.

4. För Hans väldiga gärningar och under: Psaltaren 150:2; Jesaja 25:1; vård och beskydd: Psaltaren 71:6-8; förlossning från timliga eller jordiska olyckor: Psaltaren 40:1-4; beskydd: Psaltaren 28:7, 8; böns besvarande: Psaltaren 118:21; dagliga välsignelser: Psaltaren 68:20; timliga eller materiella välsignelser: Psaltaren 104:1, 14; 136:25.

III. Vilka, som är skyldiga att lova Gud

Änglarna: Psaltaren 103:20; de fromma: Psaltaren 148:2; alla folk på jorden: Psaltaren 117:1; Romarbrevet 15:11; barn: Matteusevangeliet 21:16; höga och låga, unga och gamla: Psaltaren 148:1, 11, 12; hela skapelsen: Psaltaren 148:1-10; 150:6; Guds folk: Jesaja 43:21.

IV. Hur, när och var vi skall lova Herren

Med förståndet. Första Korintierbrevet 14:15	I livsdagarna. Psaltaren 104:33
Av allt hjärta. Psaltaren 111:1	Dagligen. Psaltaren 71:8
Av uppriktigt hjärta. Psaltaren 119:7	Dag och natt. Uppenbarelseboken 4:8
Med läpparna. Psaltaren 63:4	Alltid och evinnerligen. Psaltaren 145:1
Med munnen. Psaltaren 51:17	Från solens uppgång till dess nedgång. Psaltaren 113:3
Med harpa och sång. Psaltaren 98:5
Med fröjd. Andra Krönikeboken 29:30	Under förtryck och lidande. Apostlagärningarna 16:25
Med tacksägelse. Psaltaren 147:7
Med musikinstrument. Psaltaren 150:3-5	Mitt i församlingen. Hebréerbrevet 2:12
Samfällt. Psaltaren 34:4	I enrum. Danielsboken 6:10

”Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.” Efésierbrevet 5:20.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 108. Herrens Nattvard

Bibelläsningar för Familjekretsen

108. Herrens Nattvard

1. Var Sakarias och Elisabet rättfärdiga, och vari bestod i så fall deras rättfärdighet?

”De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.” Lukasevangeliet 1:6.

2. Vad, förutom de Tio Buden, måste man iaktta under det Gamla Testamentets tid?

”Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom.” Hebréerbrevet 9:1.

3. I vad bestod dessa stadgar eller föreskrifter?

”Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.” Vers 10.

4. Av vad var dessa en avbild?

”Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram.” Hebréerbrevet 10:1.

5. Varför var det nödvändigt för dem, att frambära dessa offer?

”Om någon av folket i landet syndar av misstag genom att göra sådant som inte får göras enligt Herrens bud och därigenom ådrar sig skuld, eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han som sitt offer för den begångna synden föra fram en felfri get av honkön.” Tredje Moseboken 4:27, 28.

6. Kunde dessa offer bortta synder?

”Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder.” Hebréerbrevet 10:4.

7. På vad syftade de?

”När Kristus träder in i världen säger han därför: Offer och gåvor begärde du inte,
men en kropp har du berett åt mig.” Vers 5.

Anm.: Man kan lätt inse, att offerlagen inte var någon levnadsregel, utan en försoningsanordning för ångerfulla syndare. Om man hänvänder sig till Jesaja 1:13, 14; Hosea 8:12, 13, m.fl. liknande ställen, är det lätt att inse, att offer, som bars fram av dem, vilka inte höll Guds bud, var fåfängliga och av ingen nytta. Det står till och med, att Herren hatade sådana offer. Då en syndare hade överträtt ett av Guds Tio Bud och ångrade sin synd, kunde han, genom att iaktta offerlagens förordningar, visa sin tro på den kommande Frälsaren, som skulle utgjuta Sitt blod för människosläktets synder.

8. På vad blev de Tio Buden skrivna under det Gamla Testamentets tid?

”Herren sade till Mose: ’Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.’” Andra Moseboken 24:12.

9. Vad skulle göras med denna lag under det nya förbundet?

”Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.” Jeremia 31:33; Hebréerbrevet 8:8-10.

10. Skall vi hålla Kristi lidanden i minne på samma gång, som vi har Guds bud inskrivna i våra hjärtan?

”{O}ch genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna,”. Första Korintierbrevet 15:2, 3.

11. Är det nog, att blott tro på Kristi död?

”Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom.” Första Tessalonikerbrevet 4:14.

12. Vilken åminnelse har vi av Kristi uppståndelse?

”{O}ch begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda.” Kolosserbrevet 2:12. Skriften fordrar alltså icke, att vi skall helighålla den första veckodagen som åminnelse av denna händelse.

13. Men vad bör alltid föregå dopet?

”Petrus svarade dem: ’Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna.” Apostlagärningarna 2:38.

14. Mot vem måste bättringen göras, eller omvändelsen ske?

”Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.” Apostlagärningarna 20:20, 21.

15. Vad bekänner man för världen genom dopet?

”Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.” Galaterbrevet 3:27.

16. Vilken åminnelse har vi av Kristi död?

”Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.” Första Korintierbrevet 11:26.

17. När och av vem blev denna förordning instiftad?

”Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ’Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.’ På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.’” Första Korintierbrevet 11:23, 24.

18. Vad betecknas med kalken eller bägaren?

”På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.’” Vers 25.

19. Vad gjorde Kristus och Hans lärjungar, sedan de hade firat nattvarden?

”När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.” Matteusevangeliet 26:30.

20. Kan den, som vägrar att lyda Gud, erhålla någon nytta av, att delta i nattvarden?

”Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod.” Första Korintierbrevet 11:27; 10:21.

Bibelläsningar för Familjekretsen. 107. Ödmjukhetens Kyrkobruk

Bibelläsningar för Familjekretsen

107. Ödmjukhetens Kyrkobruk

1. Vad sade Frälsaren vid nattvardens inrättande?

”Och han sade till dem: ’Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte kommer att äta det förrän det får sin fullbordan i Guds rike.’” Lukasevangeliet 22:16.

2. Vilken anda rådde ibland lärjungarna vid detta tillfälle?

”Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst.” Vers 24.

3. Hur tillrättavisade Kristus Sina lärjungar?

”Då sade Jesus till dem: ’Folkens kungar uppträder som herrar över sina landsmän, och de som har makten kallar sig folkens välgörare. Men så skall ni inte handla, utan den störste bland er skall vara som den yngste och den som är ledare skall vara som tjänaren.” Verserna 25, 26.

4. Vad sade Frälsaren om Sin egen ställning?

”Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare.” Vers 27.

5. Vilket förträffligt exempel satte Kristus vid detta tillfälle avseende ödmjukhet, ehuru Han var klart medveten om Sin egen stora makt och myndighet?

”Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linneduk och band den om sig. Sedan hällde han vatten i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig.” Johannesevangeliet 13:4, 5.

6. Vad sade Petrus, då Jesus kom till honom?

”När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: ’Herre, skall du tvätta mina fötter?’” Vers 6.

7. Vad blev Frälsarens svar?

”Jesus svarade: ’Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det.’” Vers 7.

Anm.: Petri fråga och Jesu svar bevisar tydligt, att vad som företogs vid detta tillfälle var någonting nytt. Var det blott den österländska seden, som Han nu utförde genom att två Sina lärjungars fötter, skulle Han ha gjort detta, då de trädde in i huset, innan de började att äta Påskalammet.

8. Kände Petrus sig villig, att hörsamma Frälsarens förslag?

”Petrus sade: ’Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter.’ Jesus svarade: ’Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.’” Vers 8.

9. Vilken önskan uttryckte Petrus, så snart han fick veta, att hans frälsning berodde på hans lydnad mot Jesus?

”Simon Petrus sade: ’Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!’” Vers 9.

10. Var detta dock av nöden?

”Jesus svarade: ’Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Så är också ni rena, dock inte alla.’” Vers 10.

Anm.: Meningen med dessa ord är den, att enär alla i överensstämmelse med ceremoniallagen hade rentvått sig, innan de gick in till Påskmåltiden (se Fjärde Moseboken 9; Andra Krönikeboken 30; Johannesevangeliet 18:28), behövde de icke bada huvudet och händerna, för att bli rena. Allt, som nu fordrades av dem, var att använda fottvagningsceremonin, för att visa sin ödmjukhet och sin tro på den nya födelsens bad, vilket Kristus allena kan ge.

”’Den som har badat.’ – Det vill säga, den som har badat för att bereda sig för Påskhögtiden, vilket tvivelsutan alla apostlarna hade gjort; ty vid detta tillfälle var det judarnas sed att bada två gånger.” – Adam Clarke, anmärkning över Johannesevangeliet 13:10.

”Vår Frälsare gav, efter den sista nattvarden, ett slående exempel på ödmjukhet, genom att två Sina lärjungars fötter (Johannesevangeliet 13:5, 6), och den åttonde versen visar, att detta exempel även hade en djupare betydelse.” – Amerikanska Traktatsällskapets Dictionary of the Holy Bible, artikeln Foot.

11. Vad var avsikten med denna handling?

”Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er.” Johannesevangeliet 13:15.

12. Vad sade Han, att de alltså skulle göra för varandra?

”Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.” Verserna 13, 14.

13. Vilket löfte har Han gett dem, som gör detta?

”När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.” Vers 17.

14. Hur tvåddes alltid fötterna enligt den österländska seden?

”Låt mig hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet.” Första Moseboken 18:4; 19:2; Domarboken 19:21; Andra Samuelsboken 11:8; Lukasevangeliet 7:44. Tvagningen utfördes alltid av gästerna själva och inte av husvärden. Detta var tvivelsutan en orsak till, att Petrus ej förstod sin Mästares handling och varför han i början vägrade, att låta Honom utföra den.

15. Vad var ett villkor, som framlades av aposteln så långt i framtiden som år 65 e.Kr., för att avgöra, om en änka var värdig att försörjas av församlingen?

”Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.” Första Timoteusbrevet 5:10. Då man i Österlandet visade gästvänlighet, måste vatten framsättas för varje gäst, antingen de var troende eller inte. I det kristna kyrkobruket, däremot, är regeln, att två endast de troendes fötter.

16. Hur betraktar Kristus en handling, som utförs mot en av Hans ringaste lärjungar?

”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” Matteusevangeliet 25:40.

Anm.: ” Herr C. Schmidt, teologisk professor i Strassburg, säger i sin historia om albigenserna eller katarerna, s. 26: ’De har antagit seden, att två varandras fötter, varmed de söker att efterfölja sin Frälsares exempel, vilken tvådde Sina lärjungars fötter, för att lära dem ödmjukhet.’”

Avsikten med fottvagningen är tvivelsutan, att underkuva det mänskliga hjärtats naturliga böjelser till att söka makt och ära. Om detta bruk utförs rätt, bidrar det starkt till att förena hjärtan i ett kristligt broderskap. Det är en svår och förödmjukande prövning för dem, som är högmodiga och fikar efter upphöjelse. Frälsaren valde detta bruk, för att visa Sina lärjungar, att de är Kristi och varandras tjänare. Det är även passande, att det blev instiftat och iakttaget före och i förbindelse med Herrens nattvard, så att deltagarna däri bättre kan bereda sig på, att på rätt sätt komma till Herrens nattvardsbord.