Det Gynnade Släktet. Del 1: Från encelliga Varelser till stötsäkra Hackspettar

Det Gynnade Släktet

Del 1: Från encelliga Varelser till stötsäkra Hackspettar

Efter den inledande ”Hur blev ingenting självmant till allting?” borde vi känna oss redo för ytterligare fängslande inblickar i skapelsens under! Varsågod, ett axplock fakta att fundera över.

Hur kom den första, encelliga varelsen till?

”Under många år var den medeltida tron på spontan uppkomst av liv en godtagen förklaring. Men enligt Websters Uppslagsverk är begreppet ’spontan uppkomst av liv från icke-levande materia taget från en numera övergiven uppfattning att de organismer man finner i organiskt material under nedbrytning, spontant skulle ha alstrats från detta material.’

Man menade att det ur ruttnande materia under gynnsamma förhållanden av temperatur, tid och plats, osv. helt enkelt uppstod organiskt liv. Denna naiva tro dominerade vetenskapens tänkande, tills Louis Pasteur år 1846 fullständigt tillintetgjorde teorin genom sina experiment. Han blottställde hela begreppet som ren dårskap. Under kontrollerade förhållanden i laboratorium, och i halvvakuum, uppstod inte en enda gång organiskt liv ur nedbrytande, icke-levande materia. Motvilligt övergavs teorin som ett gällande vetenskapligt begrepp.” – Joe Crews, How Evolution Flunked the Science Test, s. 3 (går att fritt ladda hem från amazingsfacts.org).

Gör evolutionen ändå det omöjliga?

”Dr. George Wald, Nobelpristagare vid Harvard University, förklarar det så kryptiskt och ärligt som en evolutionist kan göra:

’Man behöver bara begrunda innebörden av medgivandet, att spontan uppkomst av levande organismer är en omöjlighet. Ändå är vi här – som ett resultat, tror jag, av spontant frambringande.’ – Scientific American, Augusti, 1954.

Detta uttalande av dr. Wald visar en mycket större tro, än vad en religiös skapelsetroende kan åstadkomma. Lägg märke till, att den store, evolutionstroende vetenskapsmannen säger att det inte kunde ha skett. Det var omöjligt! Och ändå tror han på det. Vad kan vi säga om en sådan tro? Den skapelsetroende menar åtminstone att Gud var i stånd till, att åstadkomma liv. Han har ingen blind tro på någonting, som han inför sig själv måste erkänna är omöjligt.” – Crews, sid. 4-5. Se de svenskspråkiga nätsidorna http://medlem.spray.se/exnihilo och genesis.nu samt den nordamerikanska amazingdiscoveries.com för mera fakta.

Slumpen, då?

”Sannolikheten för att slumpen har skapat en korrekt kombination av molekyler för aminosyror, som sedan bildat livsdugliga proteiner, är helt orealistisk. Tidskriften The American Scientist gjorde följande medgivande i Januari, 1955: ’Från sannolikhetens synpunkt, skulle omvandlingen av nuvarande yttre miljö till en enda aminosyremolekyl vara fullständigt osannolik under all den tid och rymd, som varit tillgängliga för uppkomsten av jordiskt liv.’

Den schweiziske matematikern Charles Eugene Guye beräknade faktiskt sannolikheten för, att detta skulle inträffa till en möjlighet på 10 multiplicerad med sig själv 160 gånger. Detta är en etta med ett hundrasextio nollor efter. Det är för stort för att uttala. En annan vetenskapsman uttryckte det på detta sätt:

’Mängden materia nödvändig för att skaka ihop och därmed framställa en enda proteinmolekyl, skulle vara millioner gånger större än den i hela universum. Att det skulle ske enbart på Jorden, skulle kräva många, ja, nästan oändligt många milliarder år.’ – The Evidence of God in an Expanding Universe, s. 23.” – Crews, sid. 7-8.

Måste inte allt vara på plats?

Serietecknaren Jim Pinkoskis album A Creationist’s View of Dinosaurs and the Theory of Evolution borde få oss att nyktra till: Alla delar i ögat måste vara på plats samtidigt, för att fungera. Även enkla livsformer har invecklade ögon och fungerar först, när delarna sitter på plats. Pinkoski citerar självaste Darwin: ”Att tro att ögat, med alla sina oefterhärmliga anordningar för att anpassa synskärpan till olika avstånd, för att släppa in olika ljusmängder, och för korrigering av form- och färgavvikelse, kan ha uppkommit genom det naturliga urvalet, måste jag tillstå verkar vara förnuftsvidrigt i högsta möjliga grad” (Origin of Species, 1902 års utgåva, del 1, s. 250). Därmed motbevisar ögat Darwins lära (s. 12). När bestämde sig alla enögda djur för, att de skulle utveckla ytterligare ett öga? Var finns alla enögda skräcködlor, t.ex. (s. 13)? Just frånvaron av mellanformer är en extra belastning för utvecklingsläran.

Dessutom: Borde inte evolutionen fortskrida? Var är, till exempel, djur med ett extra ben, eller någon annan nymodighet? Kan det vara så enkelt, att Skaparens djur- och växtvärld är fullkomlig och ej kräver ytterligare, genomgripande fysiska förändringar? Muteringar borde endast ha framtagit en kroppsdel, typ en arm, åt gången. Var hittar vi envingade fåglar, enbenta ”apmänniskor”, osv. (s. 14)?

”Samtliga biologiska formbildningar måste i likhet med andra ändamålsenliga formbildningar existera samtidigt, i annat fall skulle de vara helt utan ändamålsenlighet. En bil utan underrede eller en bandspelare utan magnetband tjänar inget förnuftigt syfte, när man ser det utifrån teorin om ”det naturliga urvalet”. Men i naturen finner vi högt specialiserade mekanismer och det förefaller svårt att tro att alla skulle ha uppstått efterhand.” – Flera författare, Liv och Under i Naturen, s. 54.

Månen, Solen och mutationer

Månen avlägsnar sig med omkring 5 cm varje år från Jorden. Hade Månen (och Jorden) uppstått för flera milliarder år sedan, skulle Månen ha varit för nära Jorden. Följden? Jo, att allt liv här hade dränkts två gånger om dygnet av väldiga tidvattenvågor! Då vi landade på Månen, var dammlagret bara omkring 2,5 centimeter djupt. Hade Månen varit flera milliarder år gammal, skulle dammlagret ha varit flera fot djupt (en fot = 30,48 centimeter). Solen förbränner sin massa och krymper med ungefär 1,5 meter i timmen. Hade Solen och Jorden befunnit sig på sina nuvarande platser för årmilliarder sedan, skulle Solen ha varit än mer jättelik än i dag. Solen skulle ha bränt upp vårt hem i kosmos (Pinkoski, s. 19).

Nästan alla mutationer är skadliga, ändå tror man att de bidragit till människor, buskar och stenar (s. 20). Övergångsformer mellan icke-levande materia, urdjur, osv. ända till apor och människor fattas. Plötsliga hopp i utvecklingskedjan skulle ha inneburit, att en reptil lade ett ägg och ur det kom en fågel (s. 21).

Praktiskt, eller hur?

”Alla bilar har vissa grundläggande, fungerande delar gemensamma. På samma sätt har Skaparen använt samma fungerande grundmönster för somliga lemmar hos skilda livsformer. Exempelvis har fåglar, människor och faktiskt även valar alla överarmsbenpipor, strålben, armbågsben, handledsben, mellanhandsben och fingerben i sina vingar, armar, resp. bröstfenor” (s. 23).

Väl uttänkta skalbaggar och hackspettar!

Några levande bevis på Guds snillrikhet är: ”den bombfällande skalbaggen” (engelska: bombardier beetle. Latin: Brachitus crepitans), som försvarar sig mot anfall genom att avfyra ytterst heta, irriterande gaser ur två explosionsrör i stjärten. Utveckling under årtusenden skulle ha varit ”rena dynamiten” för de stackars skalbaggarna, som hade sprängt sig själva, innan de slutligen kommit på rätt kemisk blandning, rätt tryck och rätt enzym. Varifrån hämtade hackspetten stötdämpningen, som skyddar hjärnan mot skakningarna vid dess snabba, hårda trummande mot trädstammen? ”Bågskyttefisken” (engelska: archer fish. Latin: Toxotes jaculatrix) har så goda ögon, att den klarar av ljusbrytningarna i vattnet och fångar bytet genom att spotta på det (s. 30). Och har Du tänkt på följande: Förmodade, fiskartade förfäder till människan kan inte bara ha stigit upp ur havet och inlett en årmillioner lång utveckling. Fiskar kvävs, som bekant, på land. Varelsen måste ha varit allt bra människolik, för att ha överlevt sitt uppstigande ur det våta! Det omvända gäller också: Skulle något landlevande djur ha bestämt sig för, att omvandlas till havslevande, hade det dränkt sig självt som outvecklad fisk. Varelsen måste ha varit allt bra fisklik först, men då hade den inte klarat sig på land…