Sektion 3
Bibeln i Vardagen
2. Kraft ifrån Höjden
Ett Guds barn behöver aldrig vara svagt. Bibeln uppenbarar nämligen en obegränsad kraftkälla, och den är alltid öppen för alla, som vill ta emot.
Kristi evangelium, säger Paulus, är ”en Guds kraft som frälser var och en som tror”. Romarbrevet 1:16. Evangeliet är en sådan kraft, eftersom det är det medel, som sätter oss i förbindelse med Gud, allmaktens och livets källa.
Hur kommer då denna kraft till oss? Jo, genom den Helige Ande. Jesus säger: ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?’” Lukasevangeliet 11:13.
Då Han sade till Nikodemus, att det var nödvändigt att bli född på nytt, att uppleva en andlig födsel, för att bli delaktig av Guds rike, förklarade Han för honom så enkelt som möjligt, hur denna förbindelse mellan oss människor och den himmelska kraftkällan kommer till stånd.
”Vinden blåser vart den vill”, sade Han, ”och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.’” Johannesevangeliet 3:8.
Det kan gott ha varit så, att vinden just då, i nattmörkret, ven över bergen kring Jerusalem, rusade genom de trånga gatorna och ruskade om lövverket på de många träden. Människorna, som var ute, märkte också av den väldiga kraften. De såg inte vinden, men de kände den, och de hörde, hur den slog och drog i fönsterluckor, och hur dörrarna small igen inne i husen. Verkningarna var högst märkbara.
”Så är det”, sade Jesus, ”med var och en som är född av Anden.’”
När en person öppnar hjärtats dörr för Gud, blåser vinden från himmelen in i hjärtats samtliga lönnkamrar. Den sopar undan allt damm och all orenhet från varje hörn och skrymsle och fyller livet med all andlig välsignelse.
Jesus kallade denna mäktiga, osynliga kraft för ”Hjälparen”, och förmanade lärjungarna, att be om den.
”Men Hjälparen, den helige Ande”, förklarade Han för dem, ”som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.” Johannesevangeliet 14:26.
”Det är bäst för er att jag går bort”, tillade Han. ”Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.” Kapitel 16, vers 7. ”Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen.” Vers 13.
Efter Sin uppståndelse från de döda påminde Han dem om löftena Han hade gett dem: ”Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden.’” Lukasevangeliet 24:49.
Det här är det sista vi läser, att Han ålade lärjungarna före Sin himmelsfärd. Du finner berättelsen om detta också i Apostlagärningarna.
”Vid en måltid tillsammans med apostlarna”, läser vi, ”befallde han dem: ’Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.’… Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.’” Apostlagärningarna 1:4-8.
Lärjungarna lydde Honom villigt och väntade spänt, medan alla ”höll endräktigt ut i bön” i tio dagar. {Vers 14.} De funderade på, hur Faderns löfte skulle bli uppfyllt och vad det skulle komma att betyda för dem, att få kraft från Gud.
Så kom Pingstdagen, och: ”Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” Kapitel 2, verserna 2-4.
Så här uppfylldes Kristi löfte. In i hjärtan öppna för och överlämnade till Gud flöt Guds Andes väldiga kraft som en mäktig ström.
Kraftens första inverkan var, att göra dem redo, att verka som Kristi sändebud. De upptäckte nu, att de ägde frimodighet, att vittna inför tusentals besökare, som hade kommit till Jerusalem från alla delar av det romerska världsväldet, för att fira Pingst. Och de hade en vidunderlig berättelse att bringa dessa personer om sin älskade Herre och Mästares liv, död och uppståndelse. Den Helige Ande påminde dem om händelser och ord, som de annars knappast hade kommit ihåg eller förstått. Nu både mindes och formulerade de allt korrekt.
Petrus hade förvandlats från, att ha varit en okänd, missmodig fiskare till, att vara en glödande förkunnare. Den dagen talade han så mäktigt, att tre tusen personer tog emot Jesus Kristus som Guds Son och blev döpta - och det som följd av hans tal.
De första händelserika veckorna gick med vittnesbörd, som utmynnade i rik själavinning, och så länge som lärjungarna var ödmjuka och bar fram allt i bön till Gud, förblev den mäktiga kraften i dem. Det skedde helanden, som var mäktiga underverk. En tiggare sittande vid tempelporten, som kallades för Sköna Porten, och som varit vanför eller handikappad från moderlivet, blev fullständigt frisk, varpå han ”gick och hoppade och prisade Gud.” Apostlagärningarna 3:2-11. Och de, som stod där, fylldes av förundran och förskräckelse över det inträffade.
I Samaria väckte Filippus’ förkunnande stor uppståndelse: ”Ty under höga skrik for orena andar ut ur många människor, och många lama och lytta botades. Och det blev stor glädje i den staden.” Kapitel 8, verserna 7-8.
I Joppe, där Tabita bodde, hon som var så rik på goda gärningar mot andra, men som insjuknade och dog, bad Petrus till Gud om, att Han måtte väcka upp henne. Så vände han sig till liket och sade: ”’Tabita, stå upp!’ Då öppnade hon ögonen, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp.” Apostlagärningarna 9:40.
I Troas fanns det en ung man, som hette Eutykus, som föll i sömn under ett av Paulus’ långa tal och föll från fönstret han satt i, och slog ihjäl sig. Han blev också uppväckt från de döda.
Men den Helige Andes kraft gav inte bara utslag i form av helande och i människors uppväckande ur döden. Den märktes i allt, som den nyfödda församlingen företog sig.
Då menigheten växte så raskt, blev det nödvändigt, att välja några män, som skulle ta sig an församlingens löpande förpliktelser. De sju församlingstjänarna, som valdes ut, var män ”uppfyllda av Ande och vishet”. Kapitel 6, vers 3. Deras ledare, Stefanus, utförde nästan lika stora bedrifter, som apostlarna själva. ”… fylld av nåd och kraft… gjorde stora tecken och under bland folket.” Vers 8.
Senare, då gemenskapen blev kringspridd på grund av förföljelse, gick de berörda ”omkring och predikade evangeliet.” Kapitel 8, vers 4. I denna första, stora tid var alla medlemmar av menigheten fulla av iver och begeistring. De fick liv och kraft av den Helige Ande och uträttade stora ting för Guds sak.
Och Anden drog fram med den segerrika församlingen. Nya skaror av troende anslöt sig i de olika delarna av Främre Asien, Grekland, Italien och ändå längre bort. Och Anden fyllde dem alla med kraft och utdelade också ibland dem Sina särskilda gåvor. Om dessa gåvor, säger Bibeln, gav Han oss ”några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp”. Efésierbrevet 4:11-12.
Är denna kraft tillgänglig i dag? Det är den. Andens gåvor, säger aposteln Paulus, skall finnas kvar i församlingen, ”tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.” Vers 13.
Aposteln Petrus säger: ”er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.’” Apostlagärningarna 2:39.
Detta löfte är lika omfattande som det stora ”den som”, vilket vi har berört tidigare. Det innefattar alla i varenda generation ända till tidens slut. Det betyder, att Andens kraft är något, som just Du kan få i dag. Om Du har hört och tagit emot kallet från Gud, gäller löftet om Andens gåvor också Dig. Du kan inte vänta Dig, att Du skall få dem alla, utan sådana Du har förmågor och förutsättningar för, så att Du med deras hjälp kan göra nytta i Herrens verk.
Vi har alla förmågor, som vi föga eller inte alls använder. Den Helige Ande önskar, att få ta tag i dessa och utveckla alla Dina dolda förmågor och anlag fullt ut. Han vill också göra Dig till ett framgångsrikt vittne för Gud. Han skulle vilja göra Dig till ett mäktigt redskap åt Herren.
Som den nu avlidne F. B. Meyer en gång skrev: ”Det finns inga gränser för de möjligheter den människa har, som har överlämnat sig helt åt Gud. Om hon är ett villigt Guds redskap, kommer Han att visa Sin kärlek och godhet genom henne.”
Sådana möjligheter ligger inom räckvidd för Dig. Du behöver bara be till Gud, för att uppleva detta. Den Helige Ande väntar bara på, att Du skall bjuda in Honom. Vill Du nu öppna hjärtat och låta Guds ljuvliga vind blåsa in?
